Bråtet i Slite här blir man sedd när självbilden sviktar
Detta är ett ställe där jag får vara och är mig själv. Jag är långtidssjukskriven. Man hamnar i ett utanförskap då, och blir mer och mer isolerad. Jag blev sittande hemma. Men så fick jag veta om Bråtet av min socialassistent. Här är jag nu sedan i somras varje dag när det är öppet.
GA har besökt Bråtet i Slite och pratat med några av besökarna. En av dem är Ronny Björklund, som har varit psykiskt sjuk sedan början av 1980-talet. I tio år jobbade han som kontorsvaktmästare i Gotlands kommun. Fyra år på Komvux blev det också.
<span class=MR>Ett socialt nät</span>
Just nu befinner jag mig i rehabilitering och hoppas åtminstone kunna komma tillbaka i ett halvtidsjobb. Jag har blivit lugnare nu när jag har ett socialt nät omkring mig. Och ibland betraktar jag det som ett jobb att vara på Bråtet, säger Ronny, som har hand om loppmarknaden på Bråtet.
För Rune Liljegren, som är 60 år är det maten och biljard som är det bästa med Bråtet, där han har gått sedan 2,5 år.
39-årige Tomas Johansson, som har besökt Bråtet sedan starten för tre år sedan, bor i en tvåa i Slite.
Han tycker att Bråtet är ett bra ställe att vara på.
<span class=MR>Att bli sedd</span>
Det tycker också Victoria Lind-qvist, 30 år. GA träffade henne första gången i samband med ett reportage om Kastanjen i Visby i början av juni förra året.
Hon går på Komvux i Visby, men sedan i november förra året besöker hon också Bråtet i Slite.
För mig betyder Bråtet sysselsättning och att jag har någonstans att ta vägen. Jag hade ju framtidsplaner förra året, som inte gick i lås. Då tog jag kontakt med Bråtet och frågade om jag fick komma hit, fast jag bor i Visby.
Jag känner att jag mår bra av att vara här, att jag blir sedd. Här tänker jag vara tills jag kan börja jobba igen. Det här är mitt hem, säger Victoria Lindqvist, som förutom den ordinarie personalen också vill framhålla Jessica Skoglund, praktikant på Bråtet sedan tre veckor. Hon ger oss ett bra stöd, tycker Victoria.
Så jobbar vi med nyheter