Broderi som läkande kraft

När oro, sorg och smärta gjorde koncentrerad entré i hennes liv.
Då fanns broderiet där för att ge henne kraft, mod och styrka.
Med trådarna som känselspröt har Ulla Ragnarsson tråcklat känslorna.

- Kultur borde skrivas ut på recept och detta är mitt eget sätt att må bättre, säger hon.
Nu visar hon resultatet i en ny utställning på hemslöjden i Langska huset vid Kopparsvik i Visby.
Närvarande trådar är temat för utställningen om och med broderi som konst och läkande kraft.
Efter vernissagen på torsdagskvällen är utställningen öppen fram till den 4 mars på vardagseftermiddagar och tisdagkvällar.
- Det som behövdes var en nål och ett par tyger och trädande av trådar, förklarar hon.

För den som vill och behöver är här en utställning att se och hämta inspiration för hjälp till självhjälp i en läkande process.
De broderade objekten är samtidigt ett oerhört uttrycksfullt möte med Ulla Ragnarsson som konstnär.
Hon förklarar hur ett mekaniskt utfört sömmande för hand kan övergå i ett meditativt tillstånd.
- Jag har alltid beundrat stoppningar och lagningar. För mig handlar det om att förstärka och vårda, förklarar hon.
När livet kantrade och det oförutsedda lidandet drabbade tog hon till nål, tråd och tyg.
Att brodera blev en del av hennes sätt hantera livet, räcka till och må bättre.
- Jag ville vara närvarande och kunde samtidigt inte sova. Då föddes idén att ta två tyger, det ena alltid ett bottentyg vävt i tuskaft. Så drar jag ut trådar och syr igen.
Ur upprepningen föddes en rörelse och det monotona trädandet av trådar blev till nya former. Motiven, som glorior, sätter direkt igång betraktarens egna tankar, minnen och associationer.
- Slumpen blev min medarbetare, säger hon som hon hyllar den traditionellt utförda stoppsömmen och kärleken till den bundna tuskaftsväven.

De utställda broderierna rymmer vart och ett en egen historia. Bilden med 25 solar är ett exempel som kommentar till 25 dagar av strålning. I en svit broderade bilder har Ulla Ragnarsson använt bakgrundstyg med tryck av Josef Franck. Tillsammans med hennes tråcklade stygn blir motiven som belysta av sol med växlande skugga eller dimmiga dagrar.
Att hon tycker om tyger känns självklart. Med bakgrund i textillärarutbildning och Konstfack, universitetsstudier i konstvetenskap och etnologi, rår hon nu som pensionär sin tid och summerar utställningar och uppdrag hon haft genom åren.
Listan är lång med början 1965-1967 med scenografi och kläder vid Umeå studentteater och året därpå debut som nybliven ö-bo vid Gotlands konstförenings höstsalong.
Så gott som varje år därefter har Ulla Ragnarsson offentligt visat sina textila verk i olika tekniker. Senast finns hon med i vandringsutställningen Transformation som visas på Bornholm, Färöarna och Gotland.