Bussar är Peters stora passion
Det här är Peter Johansson. Han kör buss. Ingenting konstigt med det.- Jag har vetat sen jag var nio år att jag skulle bli busschaufför, säger han.
Men de flesta inte lika mycket som Peter. Han har åkt buss som ja, som fan, faktiskt.
Pappa Bertil började som chaufför när Peter var nio, sedan dess har varit med. Vi sitter i bussen, tom på folk, Peter berättar:
- All ledig tid åkte jag med honom i bussen. Jag fastnade direkt. Det är svårt att förklara, jag har alltid varit intresserad av bilar och trafik, att vara ute i trafiken och
Låg sexfaktor
Han pratar länge och väl, förmedlar en känsla av samhörighet, att ingå i ett sammanhang, att spela en roll för de människor han transporterar från en plats till en annan. Åtminstone är det så jag uppfattar det. Som en passion.
Vad tänker du på när du kör?
- Vad jag tänker påatt köra i stan är ju som att skjutsa runt på kompisar, det är samma passagerade hela tidenman vet vem som stiger på var vid en viss tidman sitter och snackar lite.
Men den där skylten, då? Förbjudet att samtala med föraren under färd.
- Den gäller inte på Gotland, haha, fick man inte prata, då vore det kanske lite segt.
Det här är hardcore. Det här är en artikel om en busschaufför, punkt slut. Inget om Peters cykelintresse, inget om mat, om skoldanser, om lördagsmorgnar och nästan inget om hans lilla dotter Lovisa. Inget om känslor för något annat än bussen.
Han är förstås mer mångfasetterat än så, Peter. Men bussintresset spiller liksom över på allt annat.
Så därför renodlar vi det.
Peter Johansson driver Visby Lokaltrafik sedan april 2002. Åtta chaufförer, varav pappa Bertil är en. Fem stora bussar plus en liten. Fyra linjer i Visby att trafikera, linje 1, 2, 3 och 4. Det är lasarettet och Gråbo och Östercentrum och Söderväg och hur sexigt är det egentligen?
- Nej, det är nog ingen hög sexfaktor, det har jag svårt att tänka mig. Jag menar, busschaffisar ska ju köra till Thessaloniki eller Mariefred eller åtminstone till Ganthem?
- Nej, inte jag många undrar "hur kan du köra runt på samma turer i Visby hela tiden?", men ingen tur är den andra lik, så är det faktiskt.
Tage Danielsson skrev Sagan om busschauffören som tänkte att va fan och lämnade sin rutt och körde till Paris. Har du tänkt i de banorna?
- Nej, det har jag nog aldrig, nu bor vi ju på en ö, men du kunde köra till Rävhagen istället för Terra Nova.
- Nej, det har aldrig slagit mig, men om jag gjorde det kanske många skulle bli glada av att bryta mönstret i vardagen, jag vet inte.
En buss av mormor
En busschaufför, en busschaufför, det är en man med glatt humör, ja, du kan sången.
Peter har fått den sjungen för sig.
Och dessutom säger han sig oftast vara glad. Största glädjeämnet i livet just nu är Lovisa, 1,5 år. En spjuver och hjärtesmältare som de flesta små. Hennes första allra första ord var oväntat nog - "taxi".
Nej, så klart inte.
- Hennes allra första ord var buss, bra va? skrattar Peter.
Och så har hon förstås fått en leksaksbuss, erkänn!
- Ja, faktiskt. Men inte av mig, det var mormor som gav henne en bara härom veckan. Visst bodde du i Stockholm ett tag, förresten?
Va? Ja, senast ett halvår runt millennie-skiftet, hur så?
- Jag kommer ihåg dig, du brukade åka den linje jag kördedu klev på vid Hornstull ibland eller hur?
Och då minns jag också. Peter där bakom ratten, hur vi nickade till varandra, log igenkännande.
Han berättar om sitt år på Stockholms lokaltrafik. Om passagerare som knappt sa hej, om proppfulla bussar och rädslan att köra fel och inte hitta tillbaka till rätt väg.
- Det hände att jag fick fråga när jag kom ur rutten, "ta höger där framme" sa de, sen var man rätt igen. Det var lugnt.
Han flyttade till Stockholm för en anställning på SL. Men när det blev ett jobb bakom ratten ledigt i Visby flyttade han utan tvekan hem igen.
Det som ger Peter Johansson mest med att sitta bakom bussratten är kontakten med passagerarna.
Han gillar motorer och motorsport, kollar gärna formel 1 på tv och imponeras av Schumacher och Alonso, kollar gärna Rally Gotland och brukar vara på plats när det är streetracing på flygrakan i Bro.
Men det är inte körning i allmänhet han är ute efter.
Gustavsbergsbussen
- Då kunde jag lika gärna köra långtradaredet är körningen tillsammans med passagerarkontaktendet finns nåt där, nåt som är svårt att förklara.
Nån linje i Visby som är roligare än andra?
- Nej. Men på sommaren har vi en linje ut till Snäck, det kan vara lite roligare är linje 1 till jobbet på måndag morgon, haha.
Stämningen i bussen skiljer sig rätt väsentligt olika tidpunkter i veckan, säger han. Och här får vi väl nån slags bekräftelse på hur vi är, vi svenskar:
Måndag morgon: tysta passagerare som mest tittar ner i golvet.
Fredag kväll: Folk pratar till höger och vänster och de gröna kassarna klirrar.
Ännu senare fredag eller lördag kväll: High life, partyklätt, sång och rop och än fler klirrande kassar.
- Då kan det kännas lite sådärf, olk som är på väg till fest och man själv ska sitta och köra till 22.30.
Har det hänt att folk kört Gustavsbergsbuss i bussen?
- Att de spytt? Det har hänt och roligare kan man väl ha...
Vad är det passagerare gör i bussen som du inte vill att de ska göra?
- Ja, det värsta är väl klotter och sönderskurna säten när bussiga kortet (där ungdomar tillåts åka gratis, reds.anm) infördes började förstörelsen tyvärr, man kan kanske tycka att ungdomar borde vara mer tacksamma än så.
Det är någon vecka sedan den svåra busskraschen utanför Uppsala, då sex människor omkom, som vi ses. Meningen är inte att tala om den, men den går heller inte att helt komma förbi.
För att köra buss är ett stort ansvar, stort och tungt. Peters ansvar kan vara 93 peroner stort, så många får som mest plats ombord.
Märker du någon oro när något liknande inträffat?
- Jo, det märks, allra helst när den varit så svår, folk vill prata av sig, fråga saker, undrar över säkerheten och såvi har ju inga säkerhetsbälten, till exempel, stadstrafiken är undantagen från det. Jo, en viss oro kan man märka.
Tungt intresse
Tar du med dig jobbet hemser du dagens linje framför dig när du ska sova, som man ser fallande tegelstenar när man spelat för mycket tetris?
- Nej, haha, men tegelstenar ser jag, jag är inne i en svårt tetrisperiod just nu, faktiskt, men busslinjernanej, i så fall tänker jag på annat, som egen företagare har man ju en del annat än att bara vrida på ratten.
Peter är tungt intresserad av bussar, det vet du nu.
Men hur mycket? Jo: han brukar hålla till sajten bussnack där det chattas modeller och bilder på sköna märken och modeller finns att se. Men där är det stopp.
Buss-Micke är värre. Buss-Micke är en legendarisk buss-spotter som reser landet runt och plåtar fordon och lägger in dem sin sin sajt.
- Hör han om en ny buss i linjetrafik i Skellefteå måste han bara dit och ta kort, som Peter säger.
När du träffade din sambo och hon fick klart för sig att ditt största intresse var bussar, hur reagerade hon, minns du?
- Nja, det är tio år sen nu, hon är nog mest glad att jag har ett intresse och att samla på tändsticksaskar som en del gör, det är väl lite speciellt, det också, är det inte?
Så jobbar vi med nyheter