Ska du bygga en kalkstensmur själv, så behöver du rätt verktyg, bra material och en hygglig skopa gott tålamod. Då har du snart din mur.
Gotlands berggrund och allra tidigaste historia har satt sin prägel på gotländsk natur och kulturhistoria
Kalkstenens historia på Gotland börjar för fyra hundra miljoner år sedan, till den geologiska tidsålder som kallas Silur. Hela Sverige låg då vid ekvatorn och Gotland var en tropisk korallrevsö. Korallerna byggde sedan upp en berggrund av kalksten. Hur Sverige tog sig hela vägen upp till sin nuvarande position är en intressant historia väl värd att berätta, men här skall vi fokusera på en av de byggnadstraditioner som kommit i kölvattnet av den seglatsen.
Varaktiga byggen
Muraren Henrik Erlandsson från Alva, är kalkstensmurare och en av dem som jobbar för att hålla den gotländska murartraditionen levande. Henrik jobbade tidigare som försäljare av kontorsmaskiner, men kände att det blev allt svårare att främja en slit och släng kultur när sopbergen växer i samma takt som miljöproblemen.
- Det här, säger Henrik och stryker med handen på stenen, är beständigt. En kalkstensmur håller i flera hundra år och är mer eller mindre underhållsfri. Dessutom tillägger Henrik, är det roligt att bevara och utveckla gotländsk kulturhistoria.
Den typiska kalkstensmuren har kommit tillbaka som en trend och det är i dag många som vill ha en liten mur i trädgården, invid rabatter, vid en ingång, eller som avskiljare mellan två delar i trädgården. De flesta gamla murarna på Gotland är kallmurade murar. Det är murar där stenarna ligger staplade på varandra utan fogbruk.
I dag krävs det att man bygger så att barn inte kan göra sig illa om de klättrar på muren. De kallmurade murarna är inte längre godkända ur säkerhetssynpunkt. Med modern teknik bygger vi i dag likadana murar, men som håller de säkerhetskrav som krävs. Ett sätt är att skalmura. En skalmurad mur ser precis likadan ut som en kallmurad mur, men har cementfog i stommen, så att stenarna sitter fast. Henrik förklarar;
- Att skalmura innebär att ett yttre lager, det som syns utåt, är i sten. Det fylls sedan i med cement som fogar samman stenarna. På det sättet syns inte fogen utifrån. Förutom att det är en säkrare metod så är den också mer kostnads effektiv eftersom cementen är billigare än kalkstenen, vilken nu hamnar där den syns, istället för att ligga inuti muren.
Måtta, hacka, passa och tvätta
I dag vill allt fler göra muren själva. Mura är inget för rastlösa personer. Det är ett roligt, kreativt och tacksamt jobb, men man skall räkna med att det tar lite tid. Arbetet börjar med att planera muren och beställa material. En mur som är fem meter lång, femtio centimeter djup och femtio centimeter hög får man bygga utan att ansöka om bygglov. Större murar kräver tillstånd. För en mur med de proportioner som tillåts utan bygglov, går det åt ungefär en pall plocksten. Förutom kalkstenen behövs makadam, cement, sand och lite puts till ytskiktet. En cementblandare underlättar arbetet mycket. De finns att hyra. Sedan behöver man skaffa armeringsjärn, murarsnöre, yxa, slägga, vattenpass och murarslev.
- Sedan är det bara att sparka igång. Lätt som en plätt, skrattar Henrik och fortsätter; En liten mur är ett bra och överblickbart projekt för en privatperson. Med större murar kommer fler aspekter man måste väga in och ta hänsyn till. Då är det bättre att anlita yrkesfolk.
Man börjar med murgrunden. Oavsett var man vill anlägga muren, så gräver man ut en tio centimeter djup yta. Om man murar direkt på marken, riskerar muren att spricka när jorden fryser på vintern. Se till att botten blir helt vågrät med hjälp av ett vattenpass;
- Överhuvud taget, säger Henrik, så är det viktigt att använda vattenpass hela tiden. Börjar det bli snett någonstans, så är det svårt att ordna till det i efterhand. Man tycker att man ser med ögat, men efter ett par rader ser man att man hade fel, skrattar han.
Använd vattenpasset ofta
Fyll på grunden med makadam. Se till att fylla på ett par centimeter över markkanten, så att det rinner över. Det är bra om det tittar fram tio centimeter grus under muren. Vill man sedan plantera framför gräver man rabatten vid gruskanten. Sedan är det dags att måtta ut muren. Det görs med hjälp av fyra armeringsjärn, murarsnöre och vattenpass. Börja med hörnorna. Sedan lägger man de andra stenarna utifrån dem. När det första lagret är gjort är det dags att fylla det med cement.
- Det första lagret fyller man med cement, så att formen ligger fast och utgör en grund för resten av muren, tipsar Henrik. Sedan kan man lägga ett till två lager åt gången. De behöver inte vara lika höga stenar hela tiden. Det är bara fint om de är olika, då ser muren bara mer levande ut.
Sedan är det bara att fortsätta med två lager till. Sedan fyller man på med mer cement. Så håller man på upp till femtio centimeters höjd. På toppskiktet skall hela lagret täckas av sten och till det sparar man de slätaste stenarna. När man passat in alla stenar och lagt färdigt det översta lagret fogar man med en blandning av cement, vatten och putssand. Det kommer att ge en slätare fog en 08-sanden, en grövre sandtyp som passar till fogar. När ytan är ifylld är det bara att vänta, sedan är muren klar.
Vill att fler blir murare
Henrik säger att det är ganska lätt att mura en mindre privat trädgårdsmur och tycker inte att det finns så många fallgropar bara man är noga med att använda vattenpasset och murarsnöret, men vill påminna om vad man absolut inte får göra;
- Det är oerhört vanligt att folk bryter mot allemansrätten och tar stenar från stränder, gamla murar och andra naturområden. Precis som man inte får bryta grenar, får man inte ta stenar. Här är det ett problem eftersom många tycker att kalkstenar och fossiler är så speciellt just för Gotland.
Henrik Erlandson önskar att det var fler som ville lära sig mura och föra det här kulturarvet vidare. Under ett par år har han tagit in yrkeselever, men det är få som känner sig kallade.
- För ett par år sedan tog jag emot en ung kille som var ett ensamkommande flyktingbarn. Hans pappa var murare, så han hade jobbat med det här sedan han var liten. Han var sådan perfektionist, berättar Henrik.
- Jag fick säga till honom att här vill folk ha lite mer ojämna och organiskt formade murar. Han tyckte nog det var märkligt, men lärde sig snabbt. För honom var det perfekta det fina. Han var otroligt duktig. Jag undrar vad som hände med honom, frågar sig Henrik och fortsätter sitt sorterande, passande, mätande och bankande.