Bygger för 440 suggor i Bro

Jörgen och Anna köpte Jörgens föräldragård i Bro 1980. Redan då fanns det slaktsvin på gården och den produktionen har man fortsatt med och ökat ut kraftigt. Och nu är det dags för ett stort steg i denna utveckling. Medagerande i utvecklingen är nu sonen Dennis, 24 år.
För tio år sedan gick Samuelssons med i Bolexringen, en suggring som har sitt centrum hos Staffan Olofsson i Eskelhem. Medlemskapet i suggringen har gjort att Samuelssons i dagens läge inte äger en enda sugga själva. Idén med suggringen är ju att medlemmarna hyr suggor som snart skall grisa och lämnar tillbaka dem lagom tid efter grisningen.

11 meter till nock
När Samuelssons ville utöka sin produktion gick det inte ihop med suggringens ambitioner och därför beslutade de att hoppa av och starta en produktion baserad på djur som de äger själva. Bygget av det nya suggstallet har pågått sedan veckan före midsommar. Nu är det inte så långt kvar tills det skall vara klart.
Anna och Dennis kommer att ha huvudansvaret för verksamheten i det nya stallet. Jörgen har fullt upp med andra sysslor på gården.
Byggets dimensioner är imponerande. Golvytan är 2 300 kvadratmeter, takhöjden är 11 meter. Den höga resningen har man valt för att få huset luftigt och nu när det ännu så länge inte är några grisar på plats känns det också som om det finns mycket rymd här.
I stallet finns en betäckningsavdelning och en sinsuggsavdelning. I betäckningsavdelningen skall suggorna semineras. Här kommer man att använda en modell som inte är så vanlig. Man kommer nämligen att utföra semineringarna när suggorna står i sina ätbås. Metoden är inte särskild mycket använd i Sverige, men däremot i Danmark. Båsen är lite bredare än suggan och avsikten är att skötaren vid semineringen skall sätta sig grensle om suggan med ryggen i suggans framåtriktning. Skötaren motsvarar då det tryck som galten skulle ha utövat på suggan om det varit en naturlig betäckning och det har en viss betydelse i sammanhanget.

Galten åker vagn
En livs levande galt skall också finnas med i sammanhanget för att stimulera suggorna till brunst. Men han behöver inte anstränga sig särskilt mycket. Hans huvudsakliga uppgift blir att åka i en vagn fram och tillbaka i korridoren mellan suggraderna. Det är doften av galt man är ute efter.
När de dräktiga suggorna närmar sig grisning ( dräktigheten varar 116 dagar) skall de föras över till ett grisningsstall. Just nu har man inte tillräcklig kapacitet hos Samuelssons för att ta hand om alla suggor, men i planen ingår att ett nytt grisningsstall skall bygas och vecka 6 nästa år måste det stå klart. Allt i den här grishanteringen följer en noggrant uppgjord tidsplan.
När grisningen är avklarad och smågrisarna gått lagom länge med sin mamma suggan, förs suggan åter till betäckningsstallet. De nu moderlösa smågrisarna går kvar där de är födda tills de når 30 kilos vikt. En stor del av grisarna föds upp till slakt inom det samuelssonska företaget. Man har nämligen köpt en slaktsvinsgård i Viklau och där bor sonen Dennis, som alltså har grisar där han bor och hemma hos mor och far.
En del av smågrisarna skall säljas till andra uppfödare, men Samuelssons kommer ändå upp i en årsproduktion på mer än 10 000 grisar, det vill säga omkring 10 procent av Gotlands produktion. Räknar man på ett annat sätt kommer man fram till att familjeföretaget i Bro kommer att ta fram i snitt en slaktgris i timmen, dygnet runt året om!

Rätt tid att satsa
Det är ett känt faktum i grisuppfödarbranschen att lönsamheten åker berg- och dalbana.
- Just nu är det sämre än det varit någon gång tidigare, säger Anna Samuelsson.
Om det är sant som det sägs att man skall bygga när konjunkturen är i botten så ligger den samuelsonsska storsatsningen helt rätt i tid.