Vägen ur krisen
Det heter att man ska smida medan järnet är varmt, men vad gör man när glöden sviker? Näringsidkare inom en rad branscher fick sina almanackor rensade på nolltid när coronapandemin kopplade ett iskallt grepp om samhället. Tur då att det finns andra ordspråk.
Att vara sin egen lyckas smed, till exempel. Den senaste tiden har åtskilliga gotlänningar provat alternativa sätt att hålla sig flytande under krisen – och behålla sinnesron.
Den här artikeln handlar om några av dem.
Så mycket Burgsvik-profilen Robin Waernquist hade egentligen en mängd musikprojekt inplanerade under våren. Istället grillar han hamburgare i en foodtruck i Ljugarn.
– I stort sett allt i kalendern försvann i ett svep. Jag och tjejen tvingades sätta oss ned fundera på hur vi skulle få in pengar. Vi var heller inte så sugna på att stanna kvar i Stockholm, som mer och mer liknade en spökstad. Men vi hade ju vår vagn på Gotland, säger han.
Foodtrucken, som paret köpte i fjol, var från början tänkt som en sommarsatsning. I och med coronakrisen flyttades säsongspremiären till mars. Det blev inte riktigt som han hade tänkt sig, men nu trivs Robin Waernquist rätt bra i vagnen.
– Responsen har varit kanon. Så här års är det ju egentligen bara Espegards som har öppet här i Ljugarn. Så nu blåser vi på, säger han.
Janne Pettersson har i vanliga fall fullt sjå med sitt företag Gotland Ljus & Ljud, som specialiserar sig på tekniska lösningar för konsert- och teaterscener. Också han lämnades med en tom kalender i mars, utan en susning om hur han skulle trygga försörjningen. Sedan kom han på det: trädgårdsarbete.
– Jag är inte utbildad inom trädgård och har heller aldrig jobbat med det tidigare, men det är ett intresse jag har, så det föll sig ganska naturligt, säger han.
Och han har inte bara intresset, han har även grejerna som krävs för att få jobbet gjort.
– Man får ju tänka till vad man har för utrustning och anpassa sig. När man jobbar med ljud och ljus har man en stor bil, så jag får lätt in en åkgräsklippare om det behövs. Och stegarna ligger ju redan i bilen, säger Janne Pettersson.
Finns det likheter mellan ditt nuvarande och ditt tidigare jobb?
– Tja. Man klipper grenarna på ett äppelträd för att trädet ska få mer ljus. Så allting handlar väl i grund och botten om ljus för mig.
Ljuset strålar också över Gotlands krogmarknad när GT gör ett besök under lunchrusningen. ICA Maxis corona-anpassade food court, som samlar matvaror och färdigrätter från flera lokala restauranger och cateringfirmor under samma tak, inryms nu för tiden i ett tält utanför stormarknadens entré. Egil Grönberg driver Egils kök, ett av företagen i tältet. Han har visserligen inte äventyrat sig lika långt bortom sitt vanliga gebit som Robin Waernquist och Janne Pettersson, men utgångspunkten är densamma.
– Det var för mig som för alla andra. Jag jobbar främst med catering, och blev av med nästan alla beställningar på en gång. Jag är därför väldigt tacksam för att ICA Maxi tog initiativet till krogmarknaden.
Det är ingen brist på besökare i tältet, och visst säljs det en hel del. Men i grund och botten är det kanske inte därför Egil Grönberg står där. De psykologiska bevekelsegrunderna är samma för honom som för alla andra GT pratar med.
– Vad skulle jag göra annars? Det här är ett sätt att hålla sig aktiv, att behålla sinnesron.