"Cancern gav mig ett rikare liv"

Christina Kahl strålar av glädje och framtidstro när hon berättar sin historia.
Ibland slår hon dock ner blicken och slutar le.
Hon har överlevt cancern och fått ett nytt och rikare liv, men det har varit en lång väg att vandra.
I februari -91 var Christina mitt inne i sin sjuksköterskeutbildning, när hon av en slump upptäckte en knöl i sitt vänstra bröst.
Hon kontaktade sin vårdcentral, undersöktes och fick en remiss till kirurgkliniken på Visby lasarett. En mammografi och biopsi (vävnadsprov) bekräftade att det var en tumör.
Utan att veta vilken typ det var bestämde hon sig för att ta bort hela bröstet på en gång, för att minska spridningsrisken.
I maj kom beskedet: Tumören bestod av elakartade cancerceller.
Behandling var tredje vecka
Vid midsommar inledde Christina en cellgiftsbehandling: var tredje vecka fick hon lämna sin utbildningspraktik på Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm för att åka till Visby lasarett.
Jag mådde pyton. Man mår illa och kräks i ett par dagar efteråt. Däremellan kunde jag hämta krafter inför nästa behandling.
Under vintern avslutades behandlingen och året efter började hon som sjuksköterska på S:t Hans läkarmottagning i Visby. Utåt sett syntes inga spår av vare sig cancern eller operationen. Christina använde en formgjuten bröstprotes och tyckte att det fungerade ganska bra, även om det var jobbigt att aldrig kunna ha urringat, linne eller bikini.
Inuti henne hände desto mer.
Å ena sidan kände hon sig stympad och oroades över att cancern skulle komma tillbaka. Å andra sidan ökade hoppet om att förbli frisk, samtidigt som hon insåg att man inte kan ta någonting för givet.
Varje dag blev lika viktig som nästa och hon hittade massor av glädjeämnen i de minsta sammanhang.
Tiden var mogen
Först för ett par år sedan kände Christina att tiden var mogen för ytterligare en förändring.
Onsdagen den 30 oktober 2002, efter en sju timmar lång operation på Karolinska sjukhusets plastikkirurgiavdelning, fick Christina ett nytt bröst.
Eller två, egentligen...
Jag har alltid haft stor byst och i samband med operationen tog de bort lite från det högra bröstet också. Ni kan få se om ni vill!
Christina lyfter på sjuksköterskeblusen och drar upp behån.
Brösten är runda, jämnstora och väldigt lika varandra. Mitt på det vänstra bröstet finns dock ett 15 centimeter långt rombformat ärr.
Kirurgerna har tagit en bit hull och hud från Christinas rygg för att fylla ut det som fattades.
Själva bröstet är uppbyggt av en ryggmuskel som lossats i ena änden, vridits runt och fästs på bröstkorgen. Som stöd har man lagt in en liten "expander", en påse med koksaltlösning.
I övrigt är all hud och vävnad hennes egen.
Ja, det här är mitt! säger Christina skrattande och kupar handen runt bröstet.
För två veckor sedan återvände hon till Karolinska för att konstruera en bröstvårta och i december ska hon tatuera in en ny vårtgård.
Sedan är hon färdig.
Äntligen känner jag mig hel, säger Christina som är märkbart stolt över sina nya bröst.
Så även hennes make, som hon skrattande berättar att konstaterade "jag har fått en fru med tonårsbröst!". Hon rekommenderar varmt andra att våga ta steget. Att inte lägga sten på börda i form av en känsla av att vara "okomplett", när det finns bra lösningar.
Högre livskvalitet
Sjukdomen har gett henne en högre livskvalitet.
Oron för att cancern ska få nytt fäste kommer hon nog alltid att bära med sig, säger hon, men det är inget som präglar hennes tillvaro. Det gör däremot glädjen och tacksamheten.
Jag lever och gläds åt det jag har, åt att jag får vara frisk. Jag gör annorlunda prioriteringar nu, oroar mig inte för småsaker och ser det fina som finns.
Christina säger att omgivningens stöd betytt och betyder oerhört mycket för henne. Framför allt från familjen maken, barnen och barnbarnen som följt och delat hennes kamp, men även studie- och arbetskamrater och vännerna i Bröstcancerföreningen Gotland, där hon är styrelseledamot sedan sex år.
Att frågan lyfts fram i ljuset under den internationella Bröstcancermånaden gläder henne. Hon hoppas också att hennes berättelse kan hjälpa andra att förstå hur vanligt det är och hur viktigt det är att det satsas på information och forskning.
Hon hoppas också att hon kan ge hopp åt andra i liknande situation.
Christina Kahl överlevde cancern och fick ett nytt och rikare liv där varje dag räknas.