Carambole - en estetisk polisfilm
Carambole, är den första filmen av sex om Van Veeteren, producerad i Kustateljén i Fårösund. Det är en spännande polisfilm, men framförallt en estetiskt mycket tilltalande film, som visar helt andra bilder av Gotland än vi är vana vid.
Kriminalinspektörerna Ewa Moreno och Münster, känner genast igen den andra kroppen. Det är Erich Van Veeteren, deras förre chefs enda son. Münster blir ansvarig för utredningen och den som måste meddela Van Veeteren att han mist sin enda son. Den pensionerade Van Veeteren, som skulle ägna sig åt sitt antikvariat, börjar genast agera polis. Till en början försöker Münster hålla honom utanför fallet, men inser snart att det är omöjligt.
Samtidigt blir mördaren allt mer desperat i sin jakt på utpressaren och snart letar polis och mördare, parallellt, efter samma person.
Van Veeteren är en smått omöjlig, pensionerad kriminalare, som gör saker och ting på sitt eget sätt, i synnerhet då offret är hans egen son. Han slits mellan fadersrollen och polisrollen och under filmens gång tvingas han inse att hans bild av sonen inte riktigt stämmer.
Sven Wollter gör huvudrollen mycket bra, men ibland är det svårt att avgöra om det är Van Veeteren eller Sven Wollter, som tar över. De övriga, Münster, Thomas Hanzon och Moreno, Eva Rexed, får i alla fall stå tillbaka, som karaktärer eller skådespelare.
För regi står Daniel Lind Lagerlöf, som även regisserar ytterligare en film i serien om Van Veeteren. Han har tidigare bland annat regisserat Hans och hennes, Miffo, samt två Beckfilmer.
Carambole är i mångt och mycket ännu en polisfilm, som Beck eller Wallander. Historien om fallet som blir personligt och som den avstängde, eller i det här fallet pensionerade, polisen jobbar med ändå, har vi sett förut. Carambole är dock stillsammare än många andra filmer i sin genre och lägger större tonvikt vid karaktärerna och de inre konflikterna.
Men framförallt har Carambole estetiska värden. Det är helt enkelt en är en snygg film, med bra foto och fullkomligt underbar scenografi.
Filmen utspelar sig i det fiktiva landet Maardam, någonstans i Europa och därför hålls miljöerna neutrala från sådant som skulle kunna binda filmen till en särskild nation. Inga vägskyltar syns, polisbilar saknar dekaler och pengarna är euro. Miljöerna är lite råare, lite ruffigare, än vad vi är vana vid i svensk film, nästan lite amerikanska.
Att välja Gotland som inspelningsplats kan därför verka konstigt, men det fungerar alldeles utmärkt. Äntligen vidgas bilden av Gotland till att vara mer än bara kalkstenshus, raukar och vallmofält.
I Carambole blir korridorerna på P18 sjukhus och Söderhemsgatan ett halvslummigt radhusområde, där Van Veeterens svärdotter bor.
Ja, som gotlänning är det omöjligt att inte känna igen sig. Redan i första scenen avslöjar sig Gotland, inspelningsplatsen är Visbyleden utanför värmeverket, men det gör inget. Det är ändå Maardam biobesökaren ser, inte Gotland och att försöka placera platserna ger bara filmen extra krydda.
Så jobbar vi med nyheter