Carl-Jan håller maten som en viktig ingrediens för ett turistmål som Gotland

Det handlar inte bara om själva hantverket utan också om hur man använder regionalt tillverkade produkter, säger Carl-Jan Granqvist efter att ha avnjutit Österjölax, lammfiolsröra och Gotlandslimpa i en buffé som Gotlandskrogen hade dukat upp på Fornsalens innergård.
Det är det där med sinnesförnimmelser, maten är som ett membran... säger han lyriskt innan han ropar in seminariedeltagarna.
Jordbruksminister Ann-Christine Nyqvist tror på "måltiden och regionalt tillverkade produkter som kommunal tillväxtstrategi".
För mig handlar tillväxt om framtidstro och innovativa entreprenörer, det är ett samspel mellan det trygga och öppenheten för det nya.
Hon har arbetat mycket med frågor som rör glesbygden där två tredjedelar av jobben finns inom småföretagen. Hinder i i utvecklingen är ofta brist på kunskap om hur man bygger nätverk eller hur man når ut på marknaden, menar Nyqvist.
Mervärderna
När man talar om svensk mat talar man ofta om mervärdena. Maten ska inte bara vara god och näringsriktig den ska vara säker och etiskt tillverkad också.
Enligt undersökningar vill stora delar av svenska folket köpa svensk mat. Men enligt andra undersökningar marknadsförs de regionala produkterna på fel sätt.
Vi säger att vi vill ha den svenska produkten, men när vi väl är i butiken lägger vi något annat i korgen.
Enligt Nyqvist kan det bero på att produkten har varit för anonym eller svår att få tag på.
Hon tycker att matexporten går bra för Sverige.
Det är visserligen en liten andel, men den ökar. Jag brukar säga att nu rullar köttbullarna förbi Volvo. Det svenska köket erövrar världen tycker jag.
Mot stockholm
Om hur gotländska produkter ska erövra världen, åtminstone Stockholm, berättar Håkan Jakobsson, bagaren bakom Gotlandslimpan och ordförande i nätverket Produkt Gotland.
För ett år sedan föddes embryot till Matön Gotland, ett projekt där sju producenter av bland annat kött, grönsaker, fisk och spannmål samarbetar för att kunna nå Stockholmsmarknaden.
Vi åker dit och demonstrerar våra nischprodukter i butiker. På det sättet kan man ge sin produkt ett ansikte. Vi har redan sålt in en del produkter. Det handlar om att jämna ut säsongen, så att det finns jobb även efter de åtta mest intensiva veckorna.
Ostproducent
Inger von Corswant är ostproducent vis Stafva gård. Efter en resa till Frankrike tillsammans med Carl-Jan Granqvist kan man nu även skymta tryffel på gården. Genom Granqvist har hon dessutom kommit i kontakt med krögare i Stockholm, vilket är uppskattat.
Det är så roligt att veta vart produkterna går och vad kunderna tycker. Nu bygger vi ett mejeri och har redan i smyg börjat göra delikatessostar av en del av den mjölk som annars går till Arla, säger hon.
Pentti Supponen, kommunalråd i Hällefors där Grythyttan ingår, berättar om sina kommunala erfarenheter av att se måltiden som en näringslivsstrategi.
När stålindustrin flyttades till Kina var man tvungen att utforska andra möjligheter till tillväxt och sysselsättning. Det blev mat.
Vi hade en klusterstrategi och satsade på både utbildning med restauranghögskolan, forskning och företagsutveckling. Vi har gått från ståltid till måltid. Fast våra knappt 8 000 invånare kan knappast äta oss rika, vi måste exportera också, till exempel till andra länder i Europa och där har vi varit framgångsrik, säger han.
Och Carl-Jan Granqvist är väldigt nöjd över att få jobba i en kommun där man tycker om att äta och dricka gott när man representerar. Det kan annars vara så mycket moraliserande inom kommunerna, menar han.
Nu ser han fram emot att vidareutveckla sin verksamhet i Grythyttan till ett nationellt matmuseum. Det finns egentligen redan och är en stiftelse, men Granqvist vill att det ska bli en institution.
Om det ska kunna leva vidare behövs omkring tolv miljoner om året. Annars blir det ett lekmannacenter, inte ett kompetenscenter, säger han.