"Christer Pettersson ville erkänna"
Jag har haft ett muntligt sekretessavtal med Mårten Palme och Aftonbladet. Nu när Christer Pettersson är död är det upplöst. Nu kan jag berätta.
Foto:
Den 28 februari 1986 dödade Christer
Pettersson Sveriges statsminister Olof Palmeav misstag. Den berusade och drogpåverkade dräparen trodde att han sköt någon helt annan, spelklubbsägaren Sigge Cedergren.
Och Pettersson ville berätta. Han ville träffa familjen Palme och erkänna. Under två års tid planerades ett sådant möte. Att det aldrig blev av berodde på familjen, inte på Pettersson.
Han satt vattenkammad och färdig flera gånger. Han var mycket mån om att mötet skulle bli av. Han ville få till ett avslut.
Det hävdar gotlänningen, röjdykaren och den före detta underrättelseagenten
Donald Forsbergen av två bärande kontaktlänkar parterna emellan. Strikt sekretess rådde under försökentills i förrgår, då Christer Pettersson avled...
Nu bryter Donald tystnaden och berättar sin sanning, som grundas på tio års inblick i utredningen och Stockholms undre värld.
Donald Forsberg är 57 år och född i Fårösund. I mitten av 60-talet utbildade han sig till röjdykare och kort därefter, berättar han, värvades han av Sveriges militära underrättelseorganisation. I 30 år arbetade han som fältoperatör, främst med kontraspionage mot ryska agenter i Sverige.
År 1994 var Donald frustrerad över att Palmeutredningen inte kom någon vart. Han säger att han, med en unik inblick inom svensk underrättelsetjänst och polisväsende, insåg att polisen hade kört fast. Att hitta vapnet skulle ha en avgörande betydelse.
Tommy Lindström som var chef för rikskrim, han tyckte också att det var idioter som skötte det här. Så pratade jag med Tore Forsberg, min goda vän och dåvarande chef för Säpos kontraspionage. Han tyckte att vi skulle dyka, eftersom polisen inte gjorde det.
<span class=MR>Tre års dykningar</span>
I maj 1996 inledde Donald vad som skulle komma att bli tre års dykningar i jakt på Palmevapnet. Verksamheten sponsrades av ett antal företag, som stod för utrustning, bensin och mat. Samtliga dykare, militära och norska, deltog oavlönade.
Då hade jag ingen egentlig uppfattning om vad som hade hänt. Polisen arbetade efter tesen överlagt mord och Christer Pettersson var friad men fortfarande huvudmisstänkt.
Vid dykningarna fick jag mängder av information, som gav en helt ny bild av vad som hände på Sveavägen den där natten.
Uppgifterna kom från personer i Stockholms undre värld. Personer som rörde sig i samma kretsar som Pettersson, som kände honom och umgicks med honom. Flera av dem kontaktade Donald på plats vid Stockholms ström.
Jag var ju på nyheterna varje dag då. Jag blev som en sockerbit som drog till sig de här berättelserna: "Jag ska jävlar berätta! Det var Pettersson som sköt, men det var ett jävla misstag. Han var ute efter Sigge Cedergren."
Donald berättar att han försökte få fram informationen till Palmegruppen, men att ingen ville lyssna.
Alla som försökte blev utkastade från gruppen. Palmespanaren Ture Nässén, i särklass den bäste spanare rikskrim haft, försökte också. Honom vände de ryggen. Ändå var han den som fick information från de djupaste skikten i Stockholm.
<span class=MR>Dokumentärfilm</span>
Uppgifterna hade även nått filmaren Mikael Hylin, vilket han berättade för Donald. Hylin arbetade då med en dokumentär om Sveriges farligaste förbrytare och hade enligt Donald goda kontakter med den undre världen. Donald rekommenderade Hylin att inte gå till Palmegruppen.
I stället sammanförde jag honom med Tore Forsberg. Han var i slutfasen av en bok, Spioner som spionerar på spioner, och det bestämdes att Hylins uppgifter skulle få ett kapitel i boken.
Boken släpptes i mars 2002 och skapade stora rubrikerett tag.
Det blev ett helvetes ståhej! Den förre chefen för kontraspionage går emot rikskriminalen och säger att det inte var överlagt mord, utan vållande till annans död!
Enligt Donald kommer Hylins dokumentärfilm förmodligen att släppas snart. En annan film har redan framfört teorin, åtminstone delvis.
Regissören Kjell Sundvall fick samma information som jag och i slutet av hans film, Sista kontraktet, framgår det att Palme sköts av misstag. Men Sundvall trodde aldrig på det, inte ens då. Han vet inte hur nära verkligheten han var...
I samband med dykningarna kom Donald även i kontakt med Aftonbladets reporter Lennart Håård. Ett långvarigt förtroende och samarbete utvecklades.
För två år sedan pratade jag och Lennart om att det allra bästa vore ett erkännande. Håård berättar då att han har en mycket god relation med Christer Pettersson och att de träffades då och då.
Pettersson ska ha haft förtroende för Håård eftersom han, enligt Donald, var den enda som inte försökte köpa ett erkännande.
Många har utnyttjat Pettersson. De kanske snuskigaste försöken gjorde Gert Fylking och Robert Aschberg. Nu pratar Fylking om hur "goda vänner" de var. Det är skitsnack! Pettersson avskydde Fylking. Det enda Christer gjorde var att ta deras pengar för att kunna köpa knark och mat.
Intervjun avbryts av att Donalds mobiltelefon ringerigen. Det sker åtskilliga gånger under en dryg timme, utan att Donald svarar.
Det är medierna. Det här är jäkligt hett nu, säger han och fortsätter berätta om hur Håård pratade med Pettersson under "en period av självrannsakelse".
Pettersson hade blivit äldre och religiös. Han har uttryckt att han vet att han står inför sin gud och att han inte ville gå dit utan att ha klarat upp det här.
<span class=MR>Möte med familjen</span>
Håård och Donald bestämde sig för att försöka få till ett möte mellan Pettersson och familjen Palme.
Donald träffade aldrig Pettersson personligen den kontakten sköttes av Håårdmen Donald kontaktade Olofs son, Mårten Palme.
Jag är ju från Fårösund och de känner till mig väl från dykningarna och så. Jag förklarade att Pettersson hade antytt att han ville träffa familjen Palme. Att han hade något på hjärtat. Mårten tyckte att det var mycket mycket intressant.
Något möte blev det dock aldrig, trots att Håård och Donald upprepade gånger försökte förmå parterna till det. Exakt varför är oklart.
I dag (torsdag) läste jag en intervju med Joakim Palme där det framstår som att det var på grund av Pettersson. Det är fel! Flera gånger satt han vattenkammad och färdig att få träffa familjen. Fyra dagar innan han ramlade och slog sig sade han "låt mig få träffa Mårten!" Det var dem som inte fick till det.
Donald säger att Pettersson var "väldigt mån" om att få till det här mötet.
Den ambitionen måste vi visa. Jag vill inte kritisera familjen, för jag förstår dem. Det måste vara vämjeligt att stå öga mot öga med den man som sköt. Men mötet blev inte av, och det är djävligt synd.
<span class=MR>Avled till följd av skallskador</span>
I onsdags avled Christer Pettersson av sina skallskador. Dagen efter upplöste Håård och Donald sekretessavtalet och i torsdagens Aftonbladet berättade Håård sin historia.
Donald säger att han nu betraktar sig själv som "ett sanningsvittne".
Jag har i två år i sanning varit nära pudelns kärna ett möte mellan Christer Pettersson och familjen Palme, där det uppenbart skulle komma fram uppgifter som klarlägger vad som hände på Sveavägen. Christer Pettersson ville berätta! Han var en simpel och svinaktig människa, som rånat och dödat, men han ville i slutändan göra det rätta. Det tycker jag vi ska respektera. Han ville gå till sin gud och ha klarat av det här. Och det var inte Mårten som fick vänta. Exakt vad han tänkte säga till familjen kan vi bara sia om, men han ville uppenbart ha till ett avslut. I morgon [fredag] sitter jag säkert i en tevesoffa och säger samma sak.
Hur tror du att Palmegruppen reagerar nu? Kommer de att undersöka teorin den här gången?
Aldrig. Att de skulle erkänna efter 19 år att de har haft fel? De håller andan och hoppas att det ska gå över. Jag känner hela Palmegruppen och enskilt är de jäkligt duktiga, men i Palmegr
Så jobbar vi med nyheter