Den nyblivna SM-medaljören i klassen torra cidrar skär itu ett blodrött äpple för att känna dess bittra smak. Näst intill oätliga äpplen är en av hans hemligheter till framgångarna och grunden till en riktigt god cider.
– Från olika håll har jag skrapat ihop brittiska och franska sura och bittra äpplen, säger han och berättar om det stora ciderprojektet som på sikt kan ge avtryck över hela socknen.
För 13 år sedan köpte familjen det hus vid Sudergårde som förr fungerat som mjölkbod. Ett hål i brädpanelen i vardagsrummet ut mot landsvägen visar ännu hur mjölken såldes till dem som passerade.
– Till de många hundra som då jobbade i kalkbrotten vid Smöjen. Gravstenar på Hellvi kyrkogård visar unga killar som dog, antagligen i spanska sjukan. Det var hårda tider, säger Michael Andäng.
Eftersom han själv är förtjust i cider började han för fyra år sedan att jäsa äpplen vid sommarhuset i Hellvi, för eget bruk.
– Jag har testmustat, gjort cider och känt hur smaken blir av hundratals vilda träd som jag hittat längs med kusten. Nu bor jag faktiskt här halvtid för att få igång allt, säger han.
Michael Andäng är en av landet ledande forskare på stamceller, med forskarlag i både Sverige och Tjeckien. Det jobbet sköter han på halvtid, för att utveckla det egna ciderhuset på resterande vaken tid på dygnet.
– Det går riktigt bra att kombinera de två jobben. Forskning handlar om att tänka och det gör jag här i lugn och ro, säger han och visar en mindre skog av unga äppelträd som väntar på att planteras ut.
Att importera ett cideräppelträd kan kosta flera hundra kronor. För att klara att investera i de volymer som Michael Andäng siktar på har han varit tvungen att lära sig att ympa själv.
– Nu går det riktigt bra! Nästan hundra procent tar sig, eftersom jag har börjat använda en ny metod från Youtube med kirurgtejp, säger han.
Hittills har mellan 200 och 300 äppelträd planterats vid gården. Målet i en första fas är 1 000 träd i en femårsplan.
– Vi har plöjt och förberett två hektar mark och ska sätta upp ungefär en kilometer viltstängsel mot rådjuren – som nån jävel satt ut. Skriv det, säger han, märkbart upprörd över de oönskade skadedjuren som nu kostar honom mycket pengar att hålla borta från äppelträden.
Att förvandla den steniga backen i Hellvi till äppellundar kan tyckas som ett dåraktigt projekt. Men faktum är att ciderframställan har en kemi som hämtad från forskarvärlden.
– Här är torrt och inte alls bördigt, det ger en brist på kväve och vatten vilket ökar mängden smakämnen i äpplena, säger Michael Andäng och förklarar kemin bakom jäsningsprocessen.
När de naturliga jästsvamparna från äpplen saknar kväve lyckas de inte äta upp allt socker, som därför blir kvar och kan väcka andra angenäma aromer för smaklökarna.
Målet med satsningen i Hellvi är att skapa ett besöksmål – i samarbete med andra mindre livsmedelstillverkare, exempelvis get- och fårostproducenter. Besökarna ska kunna smaka cider, men om regeringen släpper på reglerna också kunna köpa med sig flaskor hem.
– Gårdsförsäljning är grundläggande för att mathantverket ska blomstra på landsbygden, säger Michael Andäng.
Han växte själv upp omgiven av närproducerade råvaror i Spanien, men också i mormors bondkök i Småland.
– Där var maten bättre än något annat jag fått smaka som vuxen. Jag tycker att det är en enorm förlust att vi har förlorat kunskapen att ta hand om det som växer, till exempel genom att sylta, safta och syra, säger han.
Ett äppelår som i år är det många som har fått rejäla skördar. Michael Andängs tips är att blanda i en stor del vilda äpplen, för att musten ska bli bitter men den färdiga cidern söt och god. Jäsningen ska ske svalt, i åtta till tolv grader, för att inte sockret ska jäsa ut och cidern bli för sur och alkoholstark.
I dagarna skriver Michael Andäng kontrakt på en lokal på Söder i Stockholm, där han tillsammans med några vänner ska öppna en bar.
– För att vi vill dela med oss av hantverksmässigt producerad cider och viner från Europa och Sverige, säger han.
I sin bar vill han bjuda på den prisade cidern och målet på lång sikt är att utnyttja de dyra specialmaskiner som han köpt in för att fler markägare i Hellvi ska få vara med.
– Om tio år kan vi ha expanderat till 10 000 eller 20 000 liter cider om året. Sedan behövs det fler odlare och här skulle man kunna ha ett ciderkooperativ, säger han.