Clara Klingenström har skaffat sig en van, en Ford Transit som hon efter årsskiftet tar neråt Europa. Säng, kök, toa, till och med möjlighet till dusch.
DU&JAG
Det här är den första längre intervjun Clara gör sedan Mello-äventyret i Via arena i Växjö på senvintern. Mest har hon hållit sig för sig själv och har dessutom lämnat Stockholm för Gotland.
Kanske är hennes tid i Stockholm över för alltid, säger hon.
– Det där stockholmslivet står mig upp i halsen, nu är lägenheten uthyrd och det har varit så skönt att kunna landa hemma på Gotland, bland vanliga vänliga människor.
För den låt som skulle ta henne till ännu högre höjder, låten ”Aldrig mer” – åtminstone var det en fantasi och dröm – fick henne istället att slå stenhårt och obarmhärtigt i marken.
Vi ska tillbaka dit.
Vi kommer också till att livet inte bara är elände, det finns ljus också, framtid.
Hon anländer till intervjun i en van, en Ford Transit, vit, nyligen inköpt. Det finns lite fix att göra, värmen är till exempel inte riktigt pålitlig.
Men i övrigt är den i ordning. Där finns en säng, en spis, en toalett, möjligheter till dusch. Tanken är att det ska bli hennes hem för en tid.
Efter årsskiftet lämnar hon den svenska vintern för Spanien, Portugal och andra destinationer, humöret för dagen får bestämma.
– Kanske stanna vid någon strand, bada, skriva musik, som hon säger.
Det där sista var inte självklart för bara några månader sedan, för delar av året, allra helst våren, har varit hell.
Clara Klingenström har haft tid att läka efter den depression hon gick in i efter deltagandet i Melodifestivalen 2024. Hennes låt "Aldrig mer" tog sig inte till den final hon drömt om.
Clara Klingenström på scen i Visa arena i Växjö, februari 2024.
Faktum är att tankarna fanns på att faktiskt ge upp musikkarriären, den som varit en dröm sedan hon var fem, sex och skrev sina första låtar.
För så var det: I samband med Melodifestivalen gröpte pressen från henne själv och andra ur hennes självkänsla så att till slut bara skalet fanns kvar. Samtidigt hände en del tunga saker privat, som hon inte gärna pratar om.
Hon fick svårt att navigera i tillvaron och musiken, hennes livspassion.
– Efter Mello…jag kunde inte lyssna på musik och orkade definitivt inte skriva något nytt. Jag fick ångest bara av att tänka på det.
Istället fick hon utlopp för sin kreativitet på andra sätt. Måla, till exempel. Inom måleriet är hon ”ingen”, vilket öppnar hela landskap av möjligheter och att ge sig hän.
Clara Klingenström har sparat urklippet från "Vi i ettan" där hon svarade att hon ville bli artist.
En gång i tiden var hon ”ingen” även inom musiken. Det har skrivits om det förr, du har läst det. Hur hon växte upp i Garda och tidigt bestämde sig för att vilja bli artist.
Det sade hon när GT kom förbi med sin ”Vi i ettan”-kamera. ”Artist”. Givet.
Och så slet hon, slog sig samman med andra, jagade spelningar, tog allt hon fick. Norrtälje ena dagen, Malmö nästa, ett förfärligt flackande…
…tills hon så småningom fick skivkontrakt med Freebird Entertainment och gav ut sin första låt ”Ensam i en stad”.
Clara Klingenström inför Melodifestivalen, bara några dagar före det livsomvälvande genombrottet.
Och så plötsligt stod hon på Mello-scenen i Globen-annexet, det var 2021, pandemi-året. Hon som var alldeles för indie och som sagt att hon aldrig, ALDRIG, skulle medverka där. Inte en chans.
Vi vet hur det gick, från en dag till nästa kunde ingen undgå Clara Klingenström från Gotland.
Låten ”Behöver inte dig i dag” låg på Svensktoppen i ett halvår, den genererade en Rockbjörn och en Grammis-nominering och de röda mattorna rullades ut.
Hon syntes i tv, hördes i radio och poddar samtidigt som bankkontot fylldes, hon som tidigare ibland tvingats be syrran swisha en tia för att ha råd till nudlar.
Så småningom röstades hon fram till "Årets gotlänning" av GT:s läsare. Då inte enbart för sin låt och musik utan också för sitt sätt att sätta den psykiska hälsan i fokus. Hon har ju gått sina duster med den, i terapi och psykiatri.
Clara Klingenström har praktiskt taget lämnat Stockholm, även om hon har lägenheten kvar, dock är den uthyrd. Hon gillar att vara tillbaka i lugnet på Gotland.
Den där plötsliga framgången blev en hälsosamt ohälsosam gir i livet. Från att, som hon uttrycker det, ”vara 25, hänga på psyket och inte kunna någonting” till att vara allas älskling.
Och detta strax efter att hon tagit sig ur en dålig relation och dessutom mist sin pappa.
Hon funderar där vi sitter, alldeles tyst, kaffe i kopparna:
– Jag levde min dröm och sedan dess har det bara rullat på…det var som att allt det där kom i fatt, nu efter Växjö.
Clara Klingenström, Växjö i februari 2024. "Aldrig mer ska jag ångra mig", sjöng hon.
När Clara ser bilden från Mello i Växjö ser hon en låst och pressad kvinna som inte kunde känna riktig glädje.
Clara Klingenström var förkrossad efter att ha blivit utslagen ur Melodifestivalen 2024. Upplevelsen innebar raka vägen in i en depression, som nu har släppt.
Möjligen höjdes varningens fingrar inför hennes medverkan i en andra Melodifestival. Så gjorde jag, undertecknad. Jag frågade många gånger om hon upplevde att hon riskerade något med ett andra deltagande.
Svaret var nej, och i någon mån fullt förståeligt:
– Nej, det är det här jag vill göra. Sjunga och uppträda, här får jag den möjligheten. Det var så jäkla kul förra gången och nu vill jag göra det igen med publik.
Så tänker hon än idag. Hon gjorde så gott hon kunde och är tacksam för alla som röstade, trots att "Aldrig mer" inte gick vidare till final.
Ångrar du idag att du ställde upp?
– Nej.
Inte alls?
– Nej, för om det gått bra, så bra som jag ville, bättre än med ”Behöver inte dig idag”…vem vet var jag varit då…jag behövde den där kraschen. Verkligen. För att hitta mig själv igen.
Och i låten säger hon ju också det: "Aldrig mer, ska jag ångra mig". Hon stod, står, upp för sig själv. Det kan vara tufft, samhällsnormen är att vara snygg och lycklig, någon hon känner av som ung kvinna.
Backstage på Mello i Växjö, februari 2024.
Vi ska prata om hur hon burit sig åt för att komma på fötter igen, var och hur hon tagit hjälp, men först till den där glittriga festivalhelgen i Växjö.
När jag nu frågar vilken Clara det var som faktiskt var där, säger hon:
– En som kände sig låst. Ja, det är första ordet jag tänker på. Låst. Jag kunde inte slappna av, inte vara mig själv och jag kände en enormt stor press, från alla.
Från sig själv, menar hon. Från skivbolag, viljan att bli bättre än förra gången, att prestera, höja sig. Det ledde till att hon stängde av, som ett avstånd till sig själv. Bara panikattackerna nådde fram.
Glada miner kom att förbytas i tårar under Mello-dagarna.
De började komma under repetitionsdagarna. Hon fick inte luft, svettades, allt snurrade, helst ville hon bara försvinna.
Allt var ju verkligen så annorlunda. Första gången var det pandemi-år och Mello genomfördes utan publik. Den här gången var det vanvettig cirkus med extra allt – och med Hollywood-frun Gunilla Persson på toppen.
Clara skakar på huvudet:
– Det är ingen musiktävling längre…det är ett spektakel. Och så all media som jagar rubriker, jag förstår dem, det är deras jobb, men ändå! Jag sade att jag inte skulle vara med fler gånger, ändå blev det en gång till, men nu…
Nu är det över?
– Ja, skrattar hon. Definitivt. Men jag skulle gärna vilja vara med i "Så mycket bättre", det vore kul...hallå TV4, hör ni!?
Frukostladdning på artisthotellet i Växjö i samband med Melodifestivalen i februari. Kaffe, juice och ingefärsshot.
Skrattar gör hon alltså. För skrattet har återvänt, livet har återvänt. Det är inte så, betonar hon, att hon sitter och tycker synd om sig själv – ”jag har det bra, det finns många som har det betydligt sämre” – men våren och sommaren var ändå en kamp.
Lätt är att tappa bort sig är det inte minst i just musikbranschen, den är flyktig, förmågor kommer och förmågor går.
Det är lätt hänt att ena dagen vara stjärna, nästa dag ingenting.
Hon kände av det där efter "Behöver inte dig idag"-succén. Panik, nästan. "Alla" tv-program blev till "inga" tv-program, låten ramlade ur Svensktoppen och hördes mer sällan på radio.
– …och vem är man då? frågar hon sig retoriskt. Våren gick åt till att jobba på att se mitt värde som människa, att det faktiskt inte alls hänger samman med eventuell framgång.
Vilket är lätt att tänka, eller hur?
– Precis. Att det man gör och åstadkommer definierar en som person, det är en fälla i alla fall jag hamnat i.
Clara Klingenström slog igenom som artist 2021 med låten "Behöver inte dig idag".
Clara Klingenström i S:t Nicolai ruin i somras, hennes enda konsert i år.
Så hon drog sig alltså tillbaka, sade tack och hej till Stockholm för nu och ”gömde sig” på Gotland. Inga intervjuer, inga konserter, förutom sommarens enda i S:t Nicolai ruin i Visby.
Just den var ett lyckopiller, säger hon.
– Det kändes så fint, så varmt, jag är jätteglad att den blev av.
Men annars var det depressionen som jagade henne, rent av kom ifatt. En tid var hon sjukskriven och kämpade med den inre jägaren, den som jagar framgång och lycka.
– Jag är extrem på det viset. Jag liksom jagar något som jag inte riktigt vet vad det är. Jag kan bli lite desperat av det.
För att nå framgång måste man kanske jobba och jaga lite, men lyckan når man inte på det viset, tänker jag.
– Nej, så är det nog. Jag såg förresten en dokumentär om Leonard Cohen på tv häromdagen, hans depressioner släppte inte förrän han var 70, när han slutade jaga efter något annat. Så jag får väl försöka låta bli!
Clara Klingenström och assistenten Linn DeWill efter deltävlingen i Melodifestivalen 2024 där hennes låt "Aldrig mer" slogs ut, de var skriven tillsammans med David Lindgren Zacharias och Bobby Ljunggren.
Så under sommaren har Clara rest en del, bland annat till Grekland dit hon åkte ensam för att bida sin tid och komma till ro och klarhet.
Hon har också tagit samtalshjälp av kyrkan vilket gjort henne gott.
– Att kunna prata så öppet om livet och döden som man gör där. Jag har gått så många år i terapi och pratar man om döden där blir man tvångsinlagd på psyket, men här…så välgörande det varit.
Hon säger att hon har en väl utvecklad kristen barnatro och är glad för att hon öppnat det rummet och låtit ljuset slippa in.
– Det är samtal man inte för någon annanstans, det har hjälp mig framåt oerhört mycket.
Nya låten "Andas" gavs ut på fredagen.
Studioinspelning av debutalbumet "Claras dagbok", vilket gavs ut i december 2021.
Men: Det är alltså inte bara elände i livet, Claras liv. Det finns även just liv. För musiken är tillbaka. Och på fredagen släpptes hennes första låt sedan ”Aldrig mer”.
Den heter ”Andas” och handlar om att…andas.
– Jag skrev den för två år sedan, då handlade den om en brusten relation…men nu ser jag att den handlar om det som varit, om det här tunga året. Som att det var intuitivt, på något sätt.
Hon har också börjat skriva sånger igen, det hon alltså även ska göra på den där tänkta stranden i Portugal i vinter.
Sånger på egna villkor. Hon har skivbolaget med sig och managern Maria Molin Ljunggren, de tror på henne. De låter henne hållas och har sett hennes kvaliteter.
– Att bara låta musiken komma, det är skönt. Sitta vid pianot eller med gitarren, som jag gjorde i början. Blandar man in tankar på att det ska bli hits eller bedömas av en publik och att jag själv jämför mig med andra, då kommer hjärnspökena och stressen.
Clara Klingenström röstades fram som Årets gotlänning 2021.
Det är en så jävla falsk bransch, säger hon. Hon använder just ordet ”jävla”. Som för att betona.
De röda mattorna, fotograferna, minglet, kindkyssarna…som får en att må bra i stunden men som, tror hon, alla egentligen mår skit av.
…men branschen frodas, slantarna rullar.
Tack och lov tog det tid innan hon slog igenom, hon hade sina hundår och en del skinn på näsan. Hon var 27. Att hyllas i yngre år kan knappast vara nyttigt, funderar hon. Då om någon gång kan självbilden bli skev.
DU&JAG, Clara Klingenström, på en bild från Mello-Växjö i februari.
Hon vågar tänka framåt nu. På mer musik, fler låtar, kanske en turné framåt sommaren, who knows.
Lusten är tillbaka och även om hon faktiskt hamnade på akuten för andnöd dagarna innan släppet av nya singeln kan hon nu verkligen andas igen.
Gott så.