cykelverkstad igen
Ingen aning hade jag att den låg där. Passerat har jag gjort många gånger men uppenbarligen aldrig tittat riktigt noga.
Mitt i stan, femton meter från Adelsgatan in på Klockgjutargränd 3, ligger Hugo Wigströms velocipedaffär- och reparationsverkstad. Fortfarande, skulle jag vilja tillägga. Den har funnits där sedan 1910, och dessförinnan huserade verkstaden i grannhuset. En motorverkstad, Visbys första, där allt möjligt kunde fixas till och där det egna cykelmärket Hansa tillverkades, även om just cykeltillverkningen var ett sätt att dryga ut kassan under vintermånaderna.
När jag kliver in i verkstaden är det som att kliva in i ett gammalt svartvitt fotografi. Det enda som saknas är välklädda herrar som vid det här laget skulle vara runt 140 år gamla, uppställda inför fotografen med sitt mest korrekta uttryck i både ansikte och kroppshållning. Kanske till och med hållandes en pipa vid munnen, för extra syns skull.
Det är bara dagsljuset som lättar upp svärtan i lokalen. Skuggorna faller över de gamla maskinerna där Hugo Wigström med sina sju anställda fräste kugghjul eller kipphyvlade topplock så de blev plana.
I taket finns remmarna och transmissionsledningarna kvar som med hjälp av en elmotor drev alla maskinerna och på arbetsbänkarna ligger gamla delar och verktyg. På golvet står en rad mer eller mindre jättegamla cyklar och även en och annan motorcykel. Bland annat en FN Nordstjärnan - en femhästars motorcykel med en cylindervolym på 491 cc, toppfart 65 km/h och punka på framdäcket. Den var Hugos och han köpte den tillsammans med sin gode vän Axel Danielson, som för övrigt var chef på Gotlands Allehanda.
Givetvis finns även exemplar av det egna cykelmärket Hansa, som tillverkades i ungefär 10 års tid i verkstaden. På en vintersäsong hann man med att tillverka cirka 35 cyklar, vilket gör att det totalt tillverkades närmare 350 Hansacyklar i Visby.
I ett gammalt skrivbord i en låda ligger fortfarande nya gamla trähandtag till cykelstyren, och flera kjolskydd. En stor blästringslåda visar att herr Wigström var en lång man, eftersom den lilla fönsterdelen på lådan sitter väldigt högt upp. I samma rum finns även en lackeringsbox där cykelramarna kunde rotera och lackas.
När Hugo Wigström dog 1931 var sonen Torsten Wigström bara 16 år gammal. Som enda man i huset tog han vid där hans far hade slutat och drev sedan verkstaden vidare, fast då mer med inriktning på cyklar eftersom Torsten vid sin låga ålder hade begränsade mekaniska erfarenheter.
Idag är det Greger Abrahamson som tar hand om verkstaden. Greger var Torsten Wigströms goda vän i många år och tillsammans renoverade de många cyklar. Det är Greger som visar mig runt i verkstaden. På väggen hänger ett fotografi föreställande Torsten Wigström med en hälsning på hans 91-årsdag. Ett annat fotografi visar i svartvitt hur den tidigare verkstaden såg ut, den som låg i huset bredvid, och på bilden syns också Hugo Wigström.
Greger håller fortfarande till i verkstaden och renoverar gamla cyklar, mest som hobby förstås. Och en bättre inspirationsplats har jag svårt att föreställa mig eftersom lokalen är ett livs levande museum.
Så jobbar vi med nyheter