Då är det jul för mig
Eller när man sitter i kyrkan och sjunger det högsta man kan och vågar i den traditionella adventspsalmen, Hosianna. Då är det jul, i alla fall advent.
I barndomens jular kände man själva julen när farfar var klar med bestyren i saltboden och korvarna hängde i taket och luktade ljuvligt mycket jul. Eller när det ångade i brygghuset när farmor bryggde juldrickan. För att inte tala om den stunden när tomten knackade på dörren och kom in med den stora säcken full av paket.
Vad är det egentligen som gör just julen och julstämningen under adventstiden?
Jag försökte rationalisera bort den kära adventskalendern nu när mina barn är 19 och 20 år. Jag har trappat ner till ett paket varje adventssöndag men i år har jag bara sonen hemma och det bara varannan vecka eftersom han jobbar på båt.
- Var är mitt adventspaket? Frågade han sent på kvällen första advent.
Det var klart att han saknade det efter alla år och ångesten hos hans mamma infann sig direkt.
- Du får nästa söndag, jag lovar.
- Nej, jag skojade, sa han.
Dottern ringde från Göteborgdär hon går på skola.
- Johan får väl inga adventspresenter nu när jag är borta? Det måste vara rättvist mellan könen!
Hon går på kvinnofolkhögskola i Göteborg och det som gäller är just rättvisa mellan könen. Skulle jag råka diska två gånger på julafton och Kent bara en gång så ropar hon i falsett om könsdiskriminering.
- Du är feminist mamma, det är bara så att du inte vet om det.
Att vara mamma till tonåringar på julen kan faktiskt vara påfrestande. Mest är det fester och kompisar som gäller. För säkerhets skull har jag placerat snögubben alldeles intill ölförrådet i skafferiet. Vid minsta ljud börjar snögubben dansa och sjunga "Jingle bell´s" för fullt. Ingen kan smyga sig dit och hämta en öl utan att hela familjen märker det.
Långt in i advent lockade vädret mig till svampskogen och jag hittade fina trattkantareller och samma dag som jag hämtade julgranen började jag att leta efter svamp. Vad är det för julstämning?
Så fick vi då lite snö och månen bjuder på ett julkort som får mig att tappa andan när jag kör hem från jobbet sista kvällen före jul. Och julpyntet ser inte lika fånigt ut som det gjorde i solskenet häromdagen. Jag gör det traditionella julgodiset och gömmer det i källaren för alla godisgrisar i familjen som inte kan hålla sig. Det känns konstigt att hålla på med det alldeles ensam, vi har alltid gjort det tillsammans hela familjen, men nu har de ju inte tid. För bara några år sedan ringde sonen till kompisen och frågade om han ville komma och göra julgodis med oss. Kompisen kom direkt och sen satt de där så som de gjorde när de gick på lekis tillsammans. Marsipanfigurerna nu var dock inte de samma som då. Nu handlade det om traktorer, skogsmaskiner och "fina tjejer". Dottern var inte så feministisk ännu då, annars hade det blivit protester.
-Njut av era jular nu när barnen är små, säger jag till min syster och hennes man. Det är den bästa tiden i livet, det kan jag lova er, även om ni nu har det jobbigt.
- Ja, det gör vi, jag är ledig en hel vecka för att "julgosa" med barnen, sa min syster.
På juldagen vill vi ha fint väder när vi gör vår traditionella utflykt till strandboden. Hela släkten upp på vagnen efter traktorn, med korv och Gotlandsdricka i ryggsäcken. Nu handlar det om tvåmetersgrabbar med öl i ryggsäcken. Förr innehöll packningen mest välling och blöjor till våra femton barn.
Då är det jul för mig. När alla sitter där vid brasan och vuxna blir barn på nytt om det är is eller snö. Ungdomarna behöver inte låtsas inför någon. De känner varandra så väl att de kan vara precis så som de vill och leka hur barnsliga lekar som helst.
Och när man sen, under stjärnorna i julnatten, kan höja blicken och tacka för ännu en strålande jul då vi fick vara tillsammans med alla våra jultraditioner.
Ja, då mina vänner, är det jul och jag önskar er alla en
GOD JUL
OCH
ETT GOTT NYTT ÅR
Så jobbar vi med nyheter