Peter har arrangerat flera lopp tidigare, men då så kallade "Swimruns". När han började med ultralöpning tävlade han snart med ett inofficiellt svenskt landslag i Backyard ultra –loppet där man springer tills man inte orkar mer.
Ett ultramaraton är ett lopp som är längre än ett vanligt maraton på 42 195 meter. Med ett tjugotal sprungna ultramaratonlopp under bältet bestämde sig Peter Schröder för att ensam arrangera ett på Gotland.
Sträckan som ska springas är imponerande – 511 kilometer längs en förutbestämd bana. Deltar gör tre kvinnor och två män och de får maximalt tio dagar på sig. Loppet springs ”medsols” runt ön och både start och målgång är på Eksta kusten. För att inte bli diskvalificerad måste i genomsnitt fem mil springas varje dag.
Förutom att de får middag och sovplats i Visby natten innan start ska deltagarna klara sig själva. Det innebär att de till exempel får hitta boende och vattenstationer själva. En viktig regel är att man inte får be om gåvor från någon utomstående under loppets gång. Men ta emot får man göra.
– Skulle någon lokalbo stå med vatten och en chokladbit längs vägen hade varit jätteuppskattat, säger Peter Schröder och fortsätter:
– De som står på startlinjen på lördag har enorma pannben, men alla människors förmåga att pressa sig själva har en gräns. När löparna passerar den gränsen blir sympati och medmänsklighet otroligt viktigt. Om läsarna ser någon eller ett par ensamma löpare med nummerlapp, så ge dem gärna pepp på vägen.
Idén till att arrangera loppet på Gotland fick Peter då han själv sprang ett lika långt lopp förra sommaren. Då genom hela delstaten Tennessee i USA.
Vad var det för känslor som for genom kroppen vid målgången?
– Det kändes som att bli frälst. Det skapar en otrolig samhörighet bland alla som springer, säger han.
Eftersom Peter satsade på att vinna loppet uteblev sömnen de sista 30 timmarna. Det ledde till att kroppen började ge vika under loppets sista mil.
– Först kom hallucinationerna, och med åtta kilometer kvar av de drygt 500 så fick jag en psykos. Men med stöttning av tävlingsarrangörerna tog jag mig i mål på egen hand.
Med åtta kilometer kvar av 50-mils-loppet i Tennessee hamnade Peter Schröder i en psykos. "Det var som att jag var i "the upside down" från tv-serien Stranger Things", säger han. Efter att ha fått juice, choklad och en svart sopsäck tog han sig den sista biten i mål.
Mötena med människor längs vägen är fina minnen för Peter idag.
– En man bjöd mig på sin hemmagjorda chilligryta. Det var det godaste jag någonsin ätit, säger han.
Brist på sömn är alltså inget Peter rekommenderar deltagarna som ska springa runt Gotland under veckan.
Vad har man med sig när man springer ett ultramaraton?
– Snickers och en liter dryck. Jag hoppas att löparna kan få fylla på längs vägen hos snälla gotlänningar, säger Peter Schröder.
Det går att se loppets bana och följa löparna här.