Dahliadamens nedgrävda skatt
En fuktig sandåker vid Sigdes i Burs är idealplatsen för dahlior.Ingalill Nyberg satte "bara" ner 418 dahlieknölar i våras.I fjol satte hon 475!
Foto:
Just nu är sandåkern en enda stor blomprakt i rött, lila, gult och rosa.
Någon bevattning behövs inte där, inte ens under torrsomrar, där finns fukt i marken nästan jämt.
I maj hämtar Ingalill och maken Gunnar de övervintrade dahliarötterna, som under vintern vilat i det som en gång var svinstior i lagårn.
<span class='mr'>Till åkern i en skopa</span>
-Jag började tycka om dahlior när dotterns svärmor hade dem, säger Ingalill Nyberg. De bor här mitt emot så jag fick några rötter där. Det var i början av 90-talet. Sen blev det fler och fler. Jag jobbade på badpensionatet i Ljugarn och där behövdes blommor och då kunde jag ta med mig dit.
Så behövdes blommor på en del gravar Ingalill skötte på kyrkogården hemma i Burs och när hon var kyrkvärd blev det dahlior som smyckade altaret och predikstolen i kyrkan också.
-Folk brukar komma hit och beställa dahlior när de skall ha fest, säger Ingalill. Snart skall jag leverera till ett bröllop.
Sandåkern där dahliorna trivs ligger i lä av ett änge och skulle det trots allt bli lite blåsigt stagar Nybergs upp blommorna med höga trästörar.
När rötterna skall sättas ner i maj forslas de till åkern i traktorskopa.
-Jag har gjort en specialplog som jag gör hål med, säger Gunnar Nyberg.
Sen sätter Ingalill ner rötterna och lägger över jord.
<span class='mr'>Sista året?</span>
I slutet av juli börjar blommorna komma och sen är det ett färgsprakande blomhav.
Efter några frostnätter på hösten är det dags att plocka upp dahlierötterna igen. Även då används traktor och skopa och rötterna körs tillbaka till svinstiorna.
-Det är nog sista året som Ingalill odlar så många dahlior, säger Gunnar.
-Jag vet inte, säger hon. Vi får se!
Så jobbar vi med nyheter