Dansande bjöd på en fantastisk show

Visby dansskolas dansuppvisning är en 30-årig tradition så här års. Och detta år deltog fler dansare än någonsin under fem föreställningar som pågick hela helgen.
-Vi har varit i ishallen de senaste tre åren men nu är vi tillbaka till Borgen och det känns helt rätt, sa en nöjd Håkan Karlsson efter första föreställningen i lördags.

Gotland2004-05-10 04:00
Det är bara att sätta sig i stolen, luta sig tillbaka och njuta av denna fantastiska show. Programmet varierar mellan hip hop, bugg, jazz och alla möjliga andra dansformer.
De allra minsta inleder det hela och ingens öga är torrt när man ser hur de små håller om varandra och skuttar fram i takt med musiken och ett öga ständigt kollande på Julia Bendelin, som är deras ledare och förebild.
Sedan löser grupperna av varandra och det är omöjligt att framhålla någon framför de andra. Det är klart att det märks vilka grupper som är proffs och tävlingsdansare men de andra ligger inte långt efter. Och det är förnämligt att blanda grupperna så som man har lagt upp programmet.

<span class='mr'>450 dansare</span>
Proffsen deltog under samtliga föreställningar under helgen men de andra grupperna fick uppträda en gång.
-Vi har haft 45 olika grupper det här läsåret och totalt skall 450 dansare uppträdde under de här fem föreställningarna, berättade Håkan Karlsson. Julia Bendelin leder de minsta och Jacob Larsson har koreograferat.
Finalen, som heter "Heya Jacob special", var uppdelad i flera nummer och tog hem stående ovationer. En fantastisk koreografi! Och som traditionen bjuder när det är dansavslutning på Borgen avslutades det hela med "The Rose" av musikallinjen.

<span class='mr'>Fin stämning</span>
Monika Karlsson startade dansskolan för 30 år sedan och det är nu sonen, Håkan, som leder det hela.
-Det är första gången i år som hon inte är med, sa Håkan. Hon tyckte hon kunde vara lugn för det ordnar sig ändå så hon stannade i Frankrike. Tidigare har hon alltid funnits med i publiken.
Visst gick det bra ändå. Och är man en sån som jag, så behövde man näsduken. När barnen är så duktiga, när stämningen är så fin och man bara kan låta tårarna rinna nerför halsen i mörkret, i salongen, där ingen ser.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om