Familjen Hansén. Bakifrån: Calle Hansén, Eva Hansén, Olivia Hansén och Timas Eliasson.
Samma år föddes också Carl Hugo Hansén, för många känd som "Calle på Panget". Hans mor och far grundade verksamheten. Sedan 1966 finns också Calles namn i personalliggaren. Sedan några år tillbaka driver han pensionatet vidare tillsammans med den tredje generationen Hansén. Olivia, Calles dotter, är på samma sätt som sin far "Panget" förkroppsligad.
– Jag har alltid varit på Panget. Rörde brunsås på en stol i köket när jag inte nådde upp, plockade skräp på uteserveringen som barn och umgicks med personalen. Det är min barndom att springa omkring på Holmhällar. Det är så jag minns alla somrar. Jag har alltid varit där, säger hon.
Därför var det kanske ingen överraskning att hon senare kom att börja arbeta i verksamheten. Eller som hon själv beskriver det: "Lite av ett kall i livet" att föra verksamheten vidare.
Pensionat Holmhällar står för tradition och igenkänning. Nära 90 procent av de boende är stamgäster som återkommer år efter år. Bland de flitigaste gästerna under åren kan nämnas författaren och Svenska akademins tidigare ledamot Lars Gyllensten som tillbringade 46 somrar på pensionatet fram till sin bortgång, 2006.
Ett av Calles första minnen från pensionatet tror han själv är från solförmörkelsen 1954. Just från pensionatet fanns goda möjligheter att uppleva naturfenomenet och många åkte just dit för att se. Även han minns pensionatet som en viktig del av barndomen, innan han själv tog över verksamheten.
– Det är vansinnigt mycket minnen man har. Det har alltid känts rätt, när jag började 1966 så styrde jag upp mycket av det administrativa, säger han.
Att bevara pensionatet och behålla den miljön som finns idag, det är faktiskt inte ett verk av Calle och hans fru Eva Hansén, menar han.
– Nej, det är egentligen gästernas förtjänst. De har inte velat ha för mycket förändringar. Jag minns att vi ville byta ut en gipsvägg till en träpanel i matsalen en gång, men gästerna sa absolut nej. Så vi fick ta upp en ny vägg - i gips. Gästerna har alltid kommit tillbaka och då kan det inte vara fel, tänker jag.
Det var så här det såg ut 1949 när en militärbarack blev pensionat. Sex enkelrum och ett litet sällskapsrum inrymdes.Köket var litet med vedspis och fotogenlampa. Diska fick man göra ute.
Fram till pandemin hade pensionatet halvpension. Det serverades frukost och middag på fasta tider. Alltid vita dukar. Inga huvudbonader eller bara sommarbringor tilläts i matsalen. Klockan 18 plockades middagen bort.
– När corona kom sommaren 2020 så var det lite tur i oturen. Det var besöksrekord på ön, vi fick massor mer att göra och vi var tvungna att ändra på saker vi traditionellt hade gjort på pensionatet. Det gick väldigt bra visade det sig, säger Olivia.
Bland annat blev man tvungna att ta bort pensionatsmiddagen och fokusera mer på lunchen, som varje sommar består av omkring 30 000 portioner (!). Förändringarna behöll man även efter pandemin.
– Det är såklart utmaningar med gamla rävar som frågar varför vi tagit bort pensionatsmiddagen som alltid funnits. Det är jobbigt. Men jag hoppas att vi någon gång i framtiden kan ta tillbaka den, när det finns möjlighet igen.
Olivia Hansén återkommer ofta till att hon ser tillbaka på hur det var när hon var liten. Hur hon hjälpte till, såg sina föräldrar jobba på Panget. Hon hoppas att en dag även hennes egna barn, som i dag är tre och sex år kan få uppleva gemenskapen på Holmhällar.
Olivia Hansén, tredje generation och delägare vid Pensionat Holmhällar.
Pensionat Holmhällar fyller och firar 75 år. Paret Olivia Hansén och Timas Eliasson står i luckan.
Pensionat Holmhällar fyller och firar 75 år. När klockan var tolv var det en lång kö i väntan på öppning för buffélunchen för 75 kronor.
I mångt och mycket är pensionatet ännu kvar på 1950-talet, åtminstone sett till utseendet. Bekvämligheter som dusch, vatten och el i samtliga rum har förvisso tillkommit. Olivia har också smugit in en digitalisering i form av ett digitalt bokningssystem. Även om pappa Calles analoga system med två rutade A4-sidor med en tidslinje över bokningarna ännu finns kvar.
– Vi hade samma system i 70 år, sen fick vi uppdatera lite. Men vi kör dem parallellt tillsvidare, konstaterar Olivia.
75 år, hur känns det när du tänker på det?
– Det är verkligen en ynnest att få förvalta det här och föra det vidare. Även att få jobba med sin familj och få fortsätta hålla det precis som det är. Det känns lite som ett kall.
Hur blir sommaren 2024?
– Den blir nog precis som vanligt. Så brukar det bli.
Ja, för familjen Hansén lär sommaren bli ungefär som vanligt. Gästerna till boendet är ungefär desamma. Lunchen kommer att gå varm. Calle kommer att ropa ut beställningar med sin stora tratt gjord i plåt. Och så lär det bli ett tag till.
– Jag ska jobba tills jag är 90, säger Calle och skrattar.
Charmig skylt i närheten av pensionatet.
Calle Hansén demonstrerar hur tratten fungerar. Faktum är att den är ett måste under sommaren, då hans röst annars inte tar sig igenom sorlet på uteserveringen.