Marinbiologen Ellen Schagerström menar att det är bättre att kissa på land än i havet, eftersom att urin i havsvatten bidrar till övergödning.
Vad händer när urin kommer ut i havsvattnet? Det tog Ellen Schagerström, forskare i marinbiologi, reda på tillsammans med sina studenter. Och undersökningens resultat gör att man riskerar att tappa badsuget.
– Vi tillsatte urin i tankar med havsvatten från Östersjön, och jämförde det med en tank utan kiss, säger Ellen Schagerström.
I de olika vattentankarna fanns, förutom havsvatten, en fastknuten alg.
Efter en vecka hade vattnet i tanken med urin blivit grumligt. Algen hade dessutom växt sig stor och blivit mörkgrön. I tanken utan urin var vattnet däremot klart, och algen fortfarande liten och ljusgrön.
– Att kissa i havet göder mikroalger och blågröna bakterier som gör att vattnet blir grumligare, förklarar Ellen Schagerström.
Ellen Schagerström är forskare i marinbiologi vid Göteborgs universitet.
Men urin i havet gör inte bara vattnet suddigt. När algerna och bakterierna ökar, hindrar de solljuset från att komma ner till havsbotten. Och det får konsekvenser för blåstången, vilket påverkar hela ekosystemet.
– När tången inte nås av solen, växer den allt mindre. Eftersom tången är både bostad och mat för många djur i havet, påverkar det livet för många fiskar och skaldjur, säger Ellen Schagerström.
Ellen Schagerström säger att det är bäst att kissa på växter som faktiskt mår bra av det, till exempel tomater och rabarber.
Trots att en individs insats kan verka liten, menar Ellen Schagerström att man kollektivt kan göra stor skillnad.
– Om alla hjälps åt med att inte kissa i havet, kan man göra skillnad för havsklimatet lokalt. Att kissa på land kan dessutom till och med vara bra för vissa växter såsom rabarber, berättar hon.