Ta en titt på bilderna av kotulan. Inte många på Gotland känner igen den, inte många känner ens till den – och än mindre vad den kan ställa till med. Ta sen en titt till, på bilden av en öländsk strand, som öns botaniska förening försett oss med. Så illa kan det gå. Glasört, saltört, trift – vart har de tagit vägen? På Öland har kotulan fått fäste och lämnas den ifred kommer den att få det på Gotland också.
– Och det skulle skada den biologiska mångfalden, kommenterar Tiina Kumpula, naturvårdshandläggare på länsstyrelsen, därtill myndighetens samordnare för de naturnära jobb man beställer från Skogsstyrelsen.
Hotet är konkret – och trängs andra växter bort så försvinner också stapelföda för fåglar och andra djur. I flera dagar har anställda på Skogsstyrelsens naturnära jobb, tillsammans med länsstyrelsen, bekämpat kotulan, ett arbete för hand som visar sig ställa stora krav på tålamod och noggrannhet.
I en lammbeteshage, alldeles norr om Fluntinge fiskeläge i Grötlingbo socken, kryper och knäar kvinnor och män i strandkanten. Det är uppbruten terräng, med håligheter i det tunna jordlagret och små rännilar och pölar från Östersjöns bräckta vatten. Strandmalört ger marken ett grågrönt skimmer. Längst ut i strandkanten dyker det upp små gula knappar, över och även under vattenytan. Det är kotulans blommor, skälet till insatsen som pågår.
När vi gjorde upp om besöket stod det klart att det var manuellt arbete, inte någon grävmaskin, vi skulle få se. Men att det handlade om minsta sortens trädgårdsspadar och ibland bara tummen och ett finger om en ynka liten växt, kom som en överraskning.
Blomma för blomma matar Bahoz Mahmo och hans arbetskamrater ner i en hink, ett till synes tröstlöst arbete. Men solen skiner, det är fin omgivning och rätt behaglig temperatur. Så även om arbetet är en bit bort från hans planer på att ratta lastbil så går det an. Det kan vara värre, som Mia Norderbrim, arbetsledare för Skogsstyrelsens naturnära jobb, påminner om:
– Vid Ljugarns kust efterarbetar vi manuellt mot en annan invasiv art, vresrosor. Där blir det riktigt tungt, med meterlånga rötter.
Och biologen Natasha Bank, coach för Skogsstyrelsen, framhåller vilken nytta de naturnära jobben gör inte bara i naturen, utan också för människorna i arbete; långtidsarbetslösa och nyanlända.
Arbetslaget rätar på ryggarna och knallar bort till fiskeläget för en kort matpaus. Tiina Kumpula läser från mobilen vad Artfakta har att säga om bekämpningsmetoder:
– Gräva för hand, schakta med maskin, slåtter, hett vatten, markduk...
Hur det fungerat? Sådär. Inget ledde till den önskade utrotningen och omrörning av marken verkade mest bara gynna kotulan. För vissa arter har man metodhandböcker, berättar Tiina Kumpula. Men här prövar man sig fram, med anvisningar från Lina Tomasson, expert på området, men på väg från arbete vid Gotlands länsstyrelse till tjänst på Hav- och vattenmyndigheten.
Just då insatsen mot kotulan görs publicerar länsstyrelsen en vädjan till allmänheten om att hålla uppsikt efter invasiva arter. Ett generellt råd är att prata med markägare och att rapportera sina fynd. Och, för Guds skull, lägg inte växterna på komposten. Kotulan från Flunting, den slås in i dubbla plastsäckar för att till sist brännas.