Varje år försvinner tusentals människor i Sverige, senast i fredags här på Gotland. Vederbörande återfanns efter några timmar med hjälp av tips från en privatperson.
Och så är det, de allra flesta återfinns inom bara några få timmar. Några få hittas aldrig, vilket är extremt ovanligt.
Thomas Rasch är sakkunnig i eftersök av person vid polisen på Gotland.
– Grunden vid varje försvinnande är att rädda liv, men vi måste också ha någonstans att leta, säger han.
Under sommaren har ett antal sökinsatser med polis inblandad genomförts på Gotland. Det är en väloljad apparat som inleds med ett telefonsamtal och sedan slukar de resurser som vakthavande befäl vid regionledningscentralen i Stockholm anser vara relevanta.
Thomas Rasch har under sitt yrkesliv varit delaktig i ett stort antal eftersök, såväl som numera sakkunnig som tidigare eftersöksresurs med hund. Den dagen den här intervjun görs utbildar han bland annat personal från Hemvärnet i eftersök av person inom ramen för LSO, Lagen om skydd mot olyckor".
Varje år får Regionledningscentralen för Stockholm och Gotland omkring 5000 samtal om personer som saknas, där frågas den inringande ut om situationen efter färdiga frågemallar.
Det är vakthavande befäl som sedan tar beslutet: Leta eller inte leta. I de allra flesta fall letas inte, vanligast är att sambon helt enkelt inte kommit hem från festen.
Här finns tre prioriteringslägen; akutläge, utredningsläge och lägsta priot: att endast ta upp en anmälan.
Bedöms läget som akut utses en lokal insatschef samtidigt som en radiobil omedelbart sänds till anmälaren eller till annan relevant plats.
I samband med detta inleds det som internt benämns INL, informationsinsamlande, närsök och ledstångssök.
– Vi pratar med så många som möjligt, sambo, föräldrar, barn, arbetskamrater...olika människor ger ofta olika bilder av samma person. Här bildar vi oss en uppfattning om vem vi söker och varför, berättar Thomas Rasch.
Närsöket sker, som namnet antyder, i den försvunnes närområde. Inte sällan återfinns personer där, det finns många exempel på barn som hittats i det egna hemmet; under sängen eller i en garderob.
Ledstångssök sker efter just ledstänger, som stigar, vägar, diken, bäckar.
– Omkring 70 procent anträffas där, den som går vilse vid exempelvis svampplockning håller sig i regel till just ledstänger, säger Thomas Rasch.
Under sökandet använder sig polisen av generella objektprofiler som berättar hur exempelvis 60-plussare normalt beter sig, detta paras sedan med den info som ges av anhöriga.
– Får vi veta att en person är skygg läggs insatsen upp efter den kännedomen.
Det är den sakkunnige, som Thomas Rasch, som upprättar det sökområde där letandet fokuseras.
Detta delas in i sektorer, vilka genomsöks i prioordning efter den samlade kunskapen om personen. Det sker genom mindre sökgrupper om tre personer, vilka snabbare rör sig genom terrängen än hela skallgångskedjor.
– Här får vi ovärderlig hjälp av samarbetspartners, som hemvärnet, Missing People och liknande, de som trotsar väder och vind för att vara till hands
I de allra flesta fall då polisen nås av en första telefonsignal är det alltså ingen fara på taket.
Men vissa lägen är naturligtvis skarpa. Här spelar också faktorer som väder, personens klädsel och fysiska status in hur länge en insats pågår, eftersök avslutas via kontakt med medicinsk expert. Vissa insatser kan efter ett inledande skede övergå till förundersökning om brott.
2017 skrevs 94 händelserapporter på Gotland, vilket görs när en anmälan om försvunnen person faktiskt tas upp. Av dessa bedömdes 20 personer som försvunna.
Tre av dessa fall ledde till att eftersök enligt LSO inleddes, samtliga återfanns vid liv.