I går gick gänget i pensionärsklubben Telefonen i mål efter ett helt varv runt Gotland.
Champagne och smörgåstårta väntade vid målgången vid Flundreviken strax norr om Visby i går eftermiddags. Supportande anhöriga och vänner hade mött upp för att fira.
Cirka 80 mil hade vandrarna då tillryggalagt. 80 mil längs Gotlands kuster, till fots i lagom långa etapper.
- Det har varit helt fantastiskt, vi har haft så roligt och man har riktigt längtat efter nästa vandringsdag, säger Eva Boberg, en av dem i gänget som varit med hela tiden.
De som kommit till senare tänker fortsätta vandringarna.
- Vi har ju halva Gotland kvar, så vi fortsätter, säger Inger Dahlström..
Och Eva Boberg säger att hon tänker haka på, bara för att det är så roligt.
Gemenskapen är viktigast
Det är gemenskapen som är viktigast. Att få träffas, att hålla kvar kontakten med sina gamla arbetskamrater.
- Vi pratar verkligen om allt mellan himmel och jord, säger de.
Vidunderliga naturupplevelser, äventyr, strapatser och en god kondition är extra bonusar.
Det var för att göra något positivt av en svår situation som klubben bildades. Varslen vid Flextronics duggade tätt åren 2001-2003. Sista budet var att hela fabriken lades ned.
Över 1 000 arbetare och tjänstemän förlorade sina jobb.
- Vi som var 60 år och äldre erbjöds avgångspension. Det var ett bra erbjudande som man gärna tackade ja till, men att sluta jobba efter många år innebär alltid ett sorgearbete. Det är inte lätt. Och att dessutom förlora de kompisar man delat glädje och sorg med kändes alltför svårt, säger Eva Boberg.
Klubben Telefonen
Så hon och ett tiotal andra avtalspensionärer bildade pensionärsklubben Telefonen. Föreningen är nu öppen för alla pensionärer med någon slags anknytning till Flextronics. Eller Ericsson.
- Vi pratar nog oftare om Ericsson. Eller till och med LM. Det känns naturligare, säger Bertil Olsson, som också har ett långt förflutet hos den gemensamma arbetsgivaren.
Men klubbens sammankomster handlar om mycket annat än den före detta arbetsplatsen. Förutom vandringarna ungefär var tredje vecka träffas man och fikar på ett kafé i Visby en gång i månaden. Och man ordnar studiebesök av olika slag.
Pratar om allt
- Vi har jättetrevligt, vi kan prata om allt och det känns som man lärt känna varandra ännu bättre nu än när vi jobbade ihop varje dag, säger Eva Boberg.
Vandringen runt Gotland påbörjades i april 2004. Drygt tio personer var med vid starten som gick från Norderstrand.
- Några har hoppat av, en del orkade inte och en medlem har avlidit. Men i stället har nya kommit till, berättar Eva.
Vid en paus vid Ygne ett par timmar före målgång berättar de sju i vandringsgänget om strapatser de varit med om.
- Värsta sträckan var nog förbi Burgsviken. Det var så vått och sankt. Jag sjönk bara ned och stövlarna blev kvar i leran, berättar Bosse Larsson.
Eva Boberg berättar om när hon fastnade i ett elstängsel.
- Visst har det varit strapatser, men tänk vilka fantastiska naturupplevelser, säger Bertil Olsson. När man vandrar så här upplever man sånt som man annars inte ser, fortsätter han.
De har försökt gå så nära vattnet som möjligt. En sträcka i Västergarn gick de till och med på havsbottnen, så lågt var vattenståndet när de passerade.
Om något nytt vandringsprojekt planeras fick vi inte besked om. Men delar av gänget har ju delar av Gotland kvar.
- Och i augusti ska vi gå runt Fårö, det har vi sparat, säger Eva Boberg.