Nour Mohammad Armani gillar att arbeta med händerna och hoppas kunna få ett jobb som snickare.
Flitens låga lyser i verkstaden där eleverna som läser finsnickeri arbetar. Den här dagen bygger de väggskåp, det är hörn som ska fogas och fanér som ska på. Totalt är de åtta killar från Vuxenutbildningen som går den tvååriga utbildningen i finsnickeri.
Den 9 juni tar de examen, en dag de flesta ser fram emot. Men gymnasielagen ger smolk i deras glädjebägare.
Enligt lagen måste de inom sex månader ha klart med ett fast jobb, som de är garanterade i minst två år. Om inte utvisas de.
– Det är jättesvårt att få fast jobb, konstaterar Nour Mohammad Armani.
Sedan tre år bor han hos en familj i Tofta. En familj som han blivit en självklar del av. Förra sommaren arbetade han i deras restaurang, och han har även haft praktik på Klinte glas. I framtiden vill han jobba som snickare.
– Jag gillar att jobba med händerna.
Hosseini Ahmedi vill arbeta som snickare eller inom restaurang.
Hans klasskompis Hosseini Ahmedi har även han arbetat inom restaurang, på pizzerian Romabrunnen.
Snart börjar hans praktik på det välrenommerade möbelföretaget G.A.D. Det är något som en person som studerar finsnickeri borde vara lyrisk över. Och det är han, men förväntningarna blandas med sömnproblem och magont.
Gymnasielagen har den effekten på många av de här ungdomarna.
– Jag är väldigt stressad, säger han.
Mohammad Nouri tar snart studenten från teknikprogrammet och skulle gärna vilja studera vidare på universitet, men gymnasielagen kräver att han skaffar jobb.
I en annan del av Visby har Mohammad Nouri precis fått lunchrast.
Några känner kanske igenom honom sedan tidigare. Efter drygt två år på Gotland gav han ut boken "Ingen väg tillbaka" där han, på svenska, skildrade sin flykt från Iran.
Mohammad Nouri har även synts i artiklar efter att hans advokat gick på semester och glömde bort att överklaga Migrationsverkets utvisningsbeslut. För det fick advokaten en varning.
I ett halvår levde Mohammad som papperslös, på grund av advokatens slarv. Sedan kom gymnasielagen och han fick en tidsfrist. Men nu börjar den löpa ut.
– Jag tycker att lagen är konstig. Vi brukar skämta om att det är många på Migrationsverket som inte har fast jobb. Och nyligen träffade jag en läkare, som trots sin utbildning, var vikarie.
I juni tar Mohammad Nouri studenten från Gutegymnasiets teknikprogram. Efter det skulle han vilja vidareutbilda sig, men det går inte i och med gymnasielagen.
– Jag har sökt alla jobb jag kan. Hos hemtjänsten, i alla matbutiker, och andra butiker. Men jag får inget jobb.
– Jag är jävligt stressad.
"Sverige skulle förlora på att skicka tillbaka oss. Hur ska jag kunna betala tillbaka mitt CSN-lån om de utvisar mig? Jag vill kunna ge tillbaka till Sverige", säger Mohammad Nouri.
Pandemin har inte gjort det lättare att skaffa arbete. Regeringen har därför föreslagit att kraven ska ändras, så att ungdomarna istället för sex månader ska ha ett år på sig att få ett fast jobb.
Och istället för två år ska de endast behöva vara garanterade jobb i ett år. Nu återstår det att se om förslaget får stöd.
– Det vore bättre, även om båda förslagen är dåliga.
Mohammad Nouri beskriver det svenska rättssystemet som "ologiskt" och "orättvist".
– Sverige skulle förlora på att skicka tillbaka oss. Hur ska jag kunna betala tillbaka mitt CSN-lån om de utvisar mig? Jag vill kunna ge tillbaka till Sverige.
På grund av den orättvisa många upplever har en avundsjuka spridit sig i gruppen.
– Jag blir avundsjuk på de som har samma bakgrund som mig och som fått permanent uppehållstillstånd, säger Mohammad Nouri och fortsätter:
– Samtidigt har jag en vän som kom till Sverige innan mig, men som blev registrerad efter och därmed inte berördes av gymnasielagen. Han utvisades till Afghanistan.
"De här killarna är ambitiösa och väldigt bra på att samarbeta", säger Sussi Virsand, som är yrkeslärare i finsnickeri.
Tillbaka i verkstan. Det har blivit rast och Sussi Virsand, som är yrkeslärare i trähantverk, pustar ut i sitt arbetsrum.
– Det är helt galet att de här killarna som levt här i över fem år och som lärt sig hur det svenska samhället fungerar, ska riskera utvisning. Corona eller inte, att få en fast anställning som man är garanterad i två år är jättesvårt. Så funkade det kanske förr i världen, men inte i dag, säger hon.
Sussi Virsand berättar att det har varit svårt att få tag i praktikplatser under pandemin.
– De här killarna är ambitiösa, de vill så mycket, och de är väldigt bra på att samarbeta. Behöver jag hjälp i verkstaden är det alltid någon som ser det och hjälper till, jag behöver aldrig säga något. Likadana är de mot varandra.
Sex månader. 180 dagar. Efter det vet Nour, Hosseini och Mohammad, och de övriga 7 600 ungdomarna i Sverige som berörs av gymnasielagen, om de får stanna i det land som blivit deras hem, eller om de utvisas efter drygt fem år.