Den femte april är det dags för Gotlandsritten som är Gotlands enda stora distanstävlingen och arrangeras av Stenkyrkaortens ridklubb. Tävlingen går i Stenkyrka med start vid familjen Blomérs sågverk. Ritten har två olika tävlingsklasser med banor på fem och åtta mil. Största delen av tävlingen är förlagd i naturreservaten kring Lummelunda och Lickershamn.
– Banan går i unik gotländsk natur. Vi har inte så mycket backar utan banan är ganska flack, så det kommer att gå undan och vi kommer att ha en hög medelhastighet, säger Kamilla Olsson, som är kontaktperson för Gotlandsritten och själv kommer att delta i tävlingen med sina två egna hästar.
För de lite mindre rutinerade ryttarna och hästarna arrangeras även en clear roundritt på fem mil och en prova på-ritt på tre mil.
– Det är det som är så roligt med distansridning, att alla kan var med. Du kan vara motionär och ha precis lika roligt, säger Kamilla Olsson.
Själv är hon en rutinerad distansryttare och med den ena av sina hästar kommer hon att ställa upp i tävlingsklassen på åtta mil.
– Jag kommer definitivt vara den enda gotlänningen som ställer upp i den klassen, säger hon.
Från att ha varit en stor sport på Gotland har distansridning blivit en liten sport på Gotland med få aktiva ryttare.
På grund av att tävlingen klassas som en riskfylld tävlingsgren är det dyrt att arrangera distanstävlingar på Gotland. Under de längre distanserna krävs flera veterinärkontroller och för de mindre ridklubbarna innebär det en stor kostnad att anlita en veterinär som kan vara med hela dagen. Dessutom krävs det mycket av ryttarna för att hålla hästarna i tävlingskondition.
Under hela distansen följs ekipagen av en så kallad ”groom” eller ”hinknisse” i följebil som förser både häst och ryttare med vatten och diverse förnödenheter. I bilen finns även rent vatten som hästarna spolas av med för att under ritten få ner pulsen under kontrollerna på en distansritt på åtta mil.
Vid en distansritt på åtta mil kontrolleras hästen av veterinär efter tre mil och hästen får sedan inte återvända ut på banan innan dess puls är nere på den godkända nivån 64 slag per minut. Efter ytterligare tre och sedan två mil görs processen om igen. Klockan tickar hela tiden, och för att hästen ska återfå normal puls och snabbt kunna ge sig ut på banan igen, är det viktigt att den är i god kondition.
– Det gäller att hålla ett jämnt men högt tempo ute på banan, säger hon.
Tävlingshastigheten på en åttamilsbana ligger på runt 30 till 35 kilometer per timme.
– För att klara det är det trav och galopp som gäller hela tiden, säger Kamilla Olsson.
Själv rider hon på arabhästar som anses vara både snabba och uthålliga.