Christer Bjöhle hade arbetat på Gotlands Tidningar i många år innan han var med och grundade Horisont. Under den tiden hann han med att vara såväl sportchef och sidredigerare som kulturreporter och nattchef.
Christer Bjöhle är van vid att jobba för mycket. Men eftersom nästa nummer av Horisont nyligen lämnades till tryck så har han just nu – i början av december – en något lättare arbetsbelastning. Sittandes i ett kalt mötesrum fyra trappor upp i gamla kulturskolan i Visby konstaterar han både krasst och muntert vad magasinet kräver av honom:
– Jag går ju in i väggen varannan lämning. Om det inte hade varit så roligt hade jag kollapsat för länge sedan.
Det första numret av magasinet Horisont kom ut i mars 2014. Bakom tidningen och företaget H press – som ger ut den – stod Christer Bjöhle och tre andra journalister. Samtliga hade tidigare arbetat på Gotlands Tidningar. I början gavs magasinet ut tio gånger om året, men 2018 gick man över till att publicera ett nytt nummer varannan månad.
Sedan starten har Horisont stått för flera uppmärksammade publiceringar. Tidningen och dess medarbetare har dessutom varit nominerade till bland annat ”Årets journalist” på tidsskriftsgalan – vid två olika tillfällen – och Wendelapriset för bästa socialreportage. Nyligen utsågs man även till ”Årets marknadsförare” på Gotlands företagargala.
Men parallellt med de journalistiska framgångarna har Horisont haft svårt att gå runt ekonomiskt. H press årsredovisningar visar att bolaget – med undantag för 2015 – har gått med förlust varje år sedan starten. Och till skillnad från exempelvis Gotlands Allehanda och Gotlands Tidningar har Horisont ingen koncern med ekonomiska muskler bakom sig. Man tar heller inte emot något statligt mediestöd.
När den svenska ekonomin gick i stå under coronapandemin sparade många företag in på marknadsföring. Det innebar minskade annonsintäkter för tidningsbranschen, vilket påverkade Horisonts redan ansträngda ekonomi.
– Många av våra annonsörer är dessutom i kultursfären, som drabbades väldigt hårt av pandemin. Vi lever fortfarande med konsekvenserna, säger Christer Bjöhle.
Vad gör ett företag som inte drar in tillräckligt med pengar? Förutom det uppenbara – att få verksamheten att gå med vinst i stället för förlust – kan nytt kapital tas in genom aktieförsäljning.
Just det skedde i november 2021. Genom ett aktieköp på 200 000 kronor blev entreprenören Karsten Inde delägare i H press.
– Det var inte så mycket i min värld. Jag var glad över att bidra till att rädda tidningen, säger Karsten Inde i dag.
Karsten Inde gick in som både delägare och styrelsemedlem i H press.
Några månader efter aktieköpet – i mars 2022 – gick han in i bolagets styrelse. Vid samma tillfälle tillträdde ytterligare två nya styrelseledamöter. En av dem var Stephan Carlsson, som även fick rollen som ordförande.
Sedan tidigare satt Christer Bjöhle, medgrundaren och delägaren Per Wallstedt samt delägaren Susanna Ehrström i styrelsen. Av dem var det bara Christer Bjöhle som ingick i Horisonts så kallade redaktionsråd. Det innebar att han var den enda styrelseledamoten som också arbetade med tidningens redaktionella innehåll.
Styrelsen valdes för ett år. Men efter åtta månader – i början av november – avgick alla ledamöter förutom Christer Bjöhle och Per Wallstedt inom loppet av en vecka.
Enligt de inblandade personerna låg det emellertid inte någon konflikt bakom det faktum att två tredjedelar av styrelsen lämnade i förtid.
– Jag har startat ett nytt företag och hade helt enkelt inte tiden längre. Jag önskar Horisont all lycka framöver, säger Susanna Ehrström, som nyligen sålde sin ägarandel i H press.
Susanna Ehrström lämnade Horisonts styrelse i början av november.
Även Stephan Carlsson och Karsten Inde menar att samarbetet fungerade. Den sistnämnde är däremot öppen med att hans tid i styrelsen kanske inte blev vad han hade tänkt sig.
– Eftersom jag inte har drivit en tidning tidigare så visste jag inte att styrelsen tydligen inte ska göra det. Och den rollen var jag inte så bekväm i. Som politiskt engagerad tyckte jag dessutom att tidningen innehöll för mycket om Sven Sjögren och för lite om problem som finns på Gotland, säger Karsten Inde.
När började du känna så?
– Jag tyckte att det gick för långt med Sven Sjögren för länge sedan. Låt polisen och historien sköta den frågan i stället för att börja gräva i soporna, säger Karsten Inde och syftar på utgrävningen av den gamla soptippen i Etelhem.
Stephan Carlsson säger sig däremot inte ha haft några synpunkter på Horisonts journalistik. Beslutet att lämna styrelsen växte fram gemensamt, menar han.
Christer Bjöhle tycker att Horisont har gjort helt rätt i att skriva mycket om Sven Sjögren. ”Jag har ju gjort den största granskningen av fallet i skrift”, säger han.
Enligt Stephan Carlsson var samtliga ledamöter nämligen eniga om att det vore bättre om styrelsen utgjordes av delägarna och de som arbetar med tidningens redaktionella innehåll.
– Jag tror att det är ett bra sätt att utveckla engagemanget, så att fler blir involverade i Horisont, säger han.
Han nämner Moa Candil som exempel på just en sådan person. Hon var under en period nyhetschef på Gotlands Allehanda, men arbetar sedan tidigare i år deltid på Horisonts redaktion.
– Christer har gjort ett alldeles obegripligt fenomenalt arbete de här åren. Han har gjort allt – delat ut tidningar, sålt annonser och skrivit artiklar. Men i längden kände vi att det inte är hållbart, säger Stephan Carlsson och fortsätter:
– Det krävdes en stabilitet. Och det har anställningen av Moa lett till.
Eddy är leverantörer av böcker bland annat till Nationalmuseums egen bokhandel. Här håller Stephan Carlsson upp en av de nysläppta böckerna som säljs till Nationalmuseums kunder.
Därmed har Christer Bjöhle för första gången sedan 2020 en fast anställd kollega att dela arbetsbördan med. Och det behövs. Sittandes i mötesrummet på fjärde våningen berättar han att det senaste året har varit tufft.
– I jobbet med Horisont har jag alltid haft dippar i måendet. Och i år har de varit fler än vanligt. Men jag vet att styrelsen har månat om mig genom anställningen av Moa, säger Christer Bjöhle.
Men det är inte det enda som får honom att ana en ljusning för Horisont. I slutet av november meddelade magasinet nämligen att man hade inlett ett samarbete med Mediabolaget Pedersén och Hammarström, som ger ut gratistidningen Forum Gotland.
Det innebär att äldre Horisontartiklar emellanåt kommer att publiceras i Forum Gotland framöver. H press kommer vid behov även att leverera frilansmaterial till gratistidningen. Men framför allt betyder det att Mediabolaget tar över försäljningen av annonser i Horisont.
– Det ger oss mer tid att fokusera på journalistiken, säger Christer Bjöhle.
Att – som du har gjort hittills – agera både reporter och försäljare kan bli svårt om man exempelvis ska granska en verksamhet som man samtidigt sålt annonser till. Kan det nya samarbetet förhindra sådant?
– Har vi gjort en bra granskning så publicerar vi den oavsett om företaget eller den granskade är annonsör. Men det är ju såklart bäst om vi som reportrar har så lite som möjligt med annonserna att göra.
Ni presenterade samarbetet precis efter att stora delar av styrelsen hade avgått. Var det en orsak till att de hoppade av?
– Vi kom fram till överenskommelsen efter att de hade lämnat, men de hade varit med och diskuterat samarbetet innan dess, säger Christer Bjöhle och nämner även att samarbete med Gotlands Media varit uppe för diskussion.
Horisont och Christer Bjöhle har både vunnit och nominerats till flera priser.
De valdes på ett år men avgick ändå efter bara åtta månader. Besviken?
– Det passade bra för dem att lämna nu eftersom vi börjar planera för nästa år redan under hösten. Det är ju inget konstigt – styrelser byts ut hela tiden. Vi har skiljts som goda vänner.
Christer Bjöhle svarar glatt och tålmodigt på frågorna. Han menar att Horisont har blivit som hans ”barn”, men tycker ändå att det har varit lärorikt med utomstående personer i styrelsen.
Vad säger du om att Karsten Inde tycker att ni har skrivit för mycket om Sven Sjögren?
– Det har han tagit upp med oss också. Vi har väl lite olika perspektiv där.
Och om att han tänkte att han i styrelsen skulle kunna påverka det redaktionella innehållet?
– Vi har diskuterat det också. Men där får det inte finnas några tveksamheter – sådana beslut ska tas av redaktionen.
Moa Candil arbetar deltid som reporter på Horisont.
Det är tydligt att Horisont sätter stort värde på journalistiska honnörsord som trovärdighet, oberoende och opartiskhet. De lyfter gärna fram kvaliteten i sitt journalistiska hantverk – bland annat i en artikel på sin egen sajt. I den står det att ”Horisont verkar från en unik position i det svenska medielandskapet, helt fristående från politiska intressen eller stora koncerner”.
Att leva upp till sin högt ställda kravbild kan emellertid vara svårt på ett litet mediebolag. Som redan nämnts kan det uppstå problem när samma person verkar som både journalist och annonsförsäljare. Men även kopplingar till Region Gotland, som är öns offentliga sektor och största arbetsgivare, skulle kunna leda till att det uppstår frågetecken kring magasinets opartiskhet. Horisont har nämligen både medarbetare och delägare som också arbetar på regionen.
Den eventuella lojalitetskonflikt som det medför, i såväl journalistrollen som inför läsarna, säger sig Christer Bjöhle vara medveten om. Det undviks genom att medarbetare med sådana kopplingar inte skriver om den regionverksamhet som de står nära, menar han.
Per Wallstedt var med och grundade Horisont. Han är fortfarande delägare samt sitter i H press styrelse, men deltar inte längre i det redaktionella arbetet.
I juni 2022 gick Horisont ut med att de framöver även kommer att ges ut som digital e-tidning. En satsning för åren som kommer. Men när Christer Bjöhle ska beskriva sitt mest optimistiska framtidsscenario är han ändå försiktig.
– Ett första mål vore två heltidstjänster. Skulle vi få till tre stycken vore det fantastiskt. Mer än så är inte realistiskt och det finns ingen poäng i att måla upp glädjekalkyler, säger han.
Trots allt slit kan han inte tänka sig att någonsin lämna Horisont.
– Jag kan inte se något jobb som skulle vara mer underhållande och stimulerande än det här. För mig finns det ingen bortre gräns.