De lämnade landsbygden för jobb och utbildning.
Men de drömmer om att flytta tillbaka igen.
Efter att ha bott ihop i mer än två år skrev sig Fanny Nilsson i höstas formellt på pojkvännen Aron Winarves adress i södra Visby.
Plötsligt fick hon flera erbjudanden om jobb.
- Jag är säker på att det berodde på att det i mitt cv stod att jag bodde i stan och ville bo kvar på ön, säger hon.
Närhet till nöjen
Hon kommer från Grötlingbo och gick i skolan i Havdhem. I Visby finns alla vännerna, liksom närhet till nöjen. Det är så man vill ha det i 20-årsåldern, säger hon.
När det om några år är dags för barn vill både sambon och Fanny tillbaka till Sudret.
- Jag vill att våra barn ska få en lika bra uppväxt som jag fick, säger hon.
Kamraten Sofie Nordahl resonerar på samma sätt. Det var möjligheterna till jobb som gjorde att hon flyttade från Katthammarsvik till Follingbo, strax utanför Visby.
- För arbetsgivaren är man mer flexibel om man bor nära stan och kan hoppa in med kort varsel.
Inte heller hon planerar att stanna i Visby. Närmast tänker hon flytta till Göteborg och avsluta sin frisörutbildning.
- Sen ska jag tillbaka hem till Katthammarsvik och starta eget.
Pendling kan avgöra
Lisa Blochmann, företagare och bygdekämpe på Fårö, tror att långa pendlingsavstånd till jobb och barnens aktiviteter får en del att välja bort bosättning långt från centralorterna.
- Beslutsfattarnas upprepade hot mot öns skolor gör inte saken bättre. Bollen som de satt i rullning är katastrofal för landsbygden, säger hon.
Gunnar Bendelin, företagare och grundare av Landsbygdsupproret, är inne på samma linje:
- Regionen gör väldigt lite för att nå målet att vi ska bli 65 000 gotlänningar. Vi måste skapa en ny grön våg och få människor att flytta till landsbygden och välja ett liv som berikar dem, säger han.