KONSERT. I över 40 år har de spelat, men konfettiregnet verkar aldrig vilja ta slut för bandet som startade i källaren hemma hos bröderna Plura och Carla Jonsson. I slutet av juni drog årets turné igång med start i Norrköping och slut i Vara i November . I början av sommaren satt Carla Jonsson i ett litet hus i Pettböle på norra Åland och skrev nya låtar. Kontrasterna ger bränsle åt bandet som i decennium efter decennium har turnerat sig till framgång.
– Vi har haft ett par magiska spelningar på Gotland, säger Carla på en sprakande digital linje som inte tycks klara av en frisk östersjövind.
Carla Jonssons första besök på Gotland och Fårö var 1975 och han var 22 år. Carla cyklade dit i hoppet att få träffa Ingmar Bergman. Sedan tog det nio år innan Carla kom tillbaka. Då med Eldkvarn som skulle spela på Kneippbyn.
– Det var ju lite mer tjofaderittan över huvud taget då, så det var väl kul, det vi gjorde där, men dom gigen var väl inte så bra egentligen. Det är väl snarare de spelningarna vi gjort på Warfsholm i Klintehamn under senare år, man minns bäst från Gotland.
Finns det låtar kvar att skriva?
– Det måste det göra. Det finns alltid olika sätt att kombinera ord, tankar och ackord. Jag tycker det är roligt och lustfyllt. Det är lite som att dreja, man gör inte nya krukor varje gång, men känner man att man har en bra låt på gång så skall den ut. Förutom sommarens turné, har Plura en hektisk tid framför sig. Allt ifrån en ny kokbok och TV- program till måleri och utställningar. Men för Eldkvarn har Pluras sidoprojekt ingen större betydelse.
– En anledning till att bandet fortfarande finns kvar är att jag och Plura har ett blodsband som gör att vi inte kan bryta med varandra. Att det blev något av det där skramlandet i källaren.
Eldkvarn har alltid turnerat mycket. Deras första spelning var på Gärdesfästen i Stockholm Juni, 1971. Då var bandet i sin linda och hette Piska mig Hårt.
Det skulle dröja tio år innan Eldkvarn skulle slå igenom och bli det band de är idag.