De lever som fångar i sitt hem

För två veckor sedan fick Solveig Malmström sin efterlängtade höftledsoperation. Med en ny kula i höften kommer hon att ta sig fram med kryckor åtminstone ett par månader framöver. På övervåningen i det stora huset i Levide har Solveig inrättat sig för sin konvalescenstid. Här finns sovrum, värme, toalett, dusch, TV och dator alla de bekvämligheter som saknas i den musealt inredda och ouppvärmda rummen på nedervåningen.
Solveig var förberedd på en tid av isolering, sedan två starka killar hade lyckats bära henne uppför den smala och branta trappan, sittande på en duschpall. Vad hon inte hade räknat med var att hennes oförmåga att ta sig ut skulle innebära isolering för både henne och hennes man.
Får inte färdtjänst
Sedan Evert drabbades av ett epilepsianfall i januari har Solveig varit familjens bilförare. I månader har de kämpat för att Evert ska få färdtjänst, men han har fått avslag.
"Han klarar att åka buss och kan ta sig med cykel alternativt gå till och från busshållplats" förklarade kommunen för länsrätten som sedan avslog Everts överklagande. Att Everts medicinering innebär att han somnar så snart han sätter sig i en bil tar man ingen hänsyn till, inte heller till det faktum att han är så svag i händerna att han inte kan cykla eller bära kassar. Och plustrafiken som ger skjuts hem till dörren har de inte kunnat utnyttja. Den går bara två gånger i veckan och hittills har den krockat med bland annat hembesök från sjukvården.
Innan Solveig opererades sökte hon upp färdtjänsthandläggaren än en gång för att få klart med färdtjänst för Evert medan hon själv var ur stånd att köra. Evert fick ändå ingen färdtjänst.
Solveig fick ja
Däremot har Solveig fått rätt till färdtjänst. Utan ledsagare. Det beslutet skänker dem dock ingen glädje, för med nyopererad höft kommer Solveig inte att ge sig nedför den branta trappan igen.
Efter att ha stångats mot färdtjänstbyråkratin är Solveig Malmström i det närmaste gråtfärdig:
Innan operationen förberedde jag mat och fryste in. Evert kan värma den, men några färskvaror kan vi inte få hem, säger hon.
Telefonen ringer på bordet i Solveigs rum. Det är Solveigs gamla mamma. Hon sitter i sitt rum på Ekängen i Garda och längtar efter besök. Med färdtjänst skulle åtminstone Evert kunna ta sig dit, men som det är nu får hon inga besök.
Solveig och Evert Malmström har inte ansökt om hemtjänst.
Jag har nog rätt till hemtjänst, men vi vill klara oss själva. Det är färdtjänst vi behöver och vi vill inte begära mer än så, säger Solveig.
Fyrkantigt agerande
Solveig och Evert Malmström tycker att kommunens agerande är fyrkantigt i överkant. De hoppades och trodde på en flexibel lösning. Nu brister Solveigs röst när hon berättar om det bemötande som hon fått:
Jag har jobbat i äldreomsorgen själv. I 30 år var det min ledstjärna att hjälpa de gamla till en så god livskvalitet som möjligt. Men nu... Jag upplever en sådan likgiltighet! Det känns det som om man inte är värd något längre. Sedan blir jag rädd också, för hur ska det bli sen när vi blir ännu sämre, Evert och jag?
Solveig plockar bland tidningsklipp som hon har sparat. Hon hittar ett par citat av kommunalrådet Björn Jansson som talar om vikten av att gamla ska kunna bo kvar hemma. Hon tycker att det klingar ihåligt efter den behandling som hon och Evert har mött.
De vill inte ha kvar några gamla på landet. De vill ha in oss i äldre-getton på A7-området
Avvisar kritiken
Kommunalrådet Björn Jansson själv slår ifrån sig den kritiken. Kommunen satsar på äldreomsorg på landet också, understryker han. Men hemtjänst vill de ju inte ha och när det gäller färdtjänst så är det en service som inte ligger på hans bord. Den är tekniska förvaltningens ansvar.
Men finns det inte en social aspekt på färdtjänsten också?
Den sociala aspekten på färdtjänsten har tonats ned.
Har kommunen inte agerat fyrkantigt i den här frågan?
Tjänstemännen har ju ett regelverk att följa, men lagen kan inte täcka in alla situationer, som att en person inte kan komma nedför en trappa... Det är viktigt att man hittar en praktiskt lösning på den frågan och det hoppas jag att tekniska förvaltningen tittar närmare på. De måste ju få mat till sitt hem, säger Björn Jansson.