Hulda Clasén var född Löfqvist och hade utvandrat till Amerika redan 1902 där hon bosatte sig i Los Angeles. Hon var utbildad sömmerska, men fick inte tillvaron att gå ihop hemma på Gotland.
1907 gifte hon sig med Oskar Clasén i Chicago, men lyckan blev kortvarig. Bara tre år senare, 1910, avled hennes make, bördig från Fliseryd i Småland, hastigt.
Bröllop och ensamhet
Det korta äktenskapet var barnlöst och sedan makens död blev livet allt mer ensamt för Hulda, så hon skrev brev hem till Sverige för att få brodern Emil Löfqvist och svägerskan Alice Clasén (Oskars syster) att även de komma över.
Och det gjorde de, men inte till mycket glädje för Hulda. Ty dessa två förälskade sig i varandra, gifte sig och med ens var Hulda Clasén lika ensam igen.
Minnestavla i kyrkan
Så Hulda Clasén reste hem till Gotland för att hämta "barnen". "Barnen" var 14-åriga tvillingarna Hulda och Maria, som var döttrar till hennes syster Emma Veström (född Löfqvist), och föra dem till deras far Adolf Veström, som redan tidigare utvandrat.
De är Bo Bergman, Titanic-expert i Hemse, som berättar historien om Titanic-katastrofens kopplingar till Vänge socken på Gotland.
Han har djupdykt i ämnet och är även den person som ligger bakom minnestavlan i Vänge kyrka.
Det var ett samarbete med Vänge hembygdsförening. Tavlan avtäcktes i samband med en gudstjänst i midsommartid 2008. Då sjöngs bland annat psalmen "Närmare Gud till dig", vilken sägs ha spelats ombord på fartyget i samband med förlisningen.
Hulda Veström hade ingenting emot att följa med moster Hulda till Amerika. Men systern Maria sade nej .
- Dom frågade om jag också ville med men jag sa nej för den båten kommer att sjunka, sägs hon ha sagt.
Drivande isberg
Hulda och Hulda gav sig av med båt från Visby till Oskarshamn, sedan tåg till Malmö, över sundet till Köpenhamn och därefter enkel biljett till Southampton, Titanics avgångshamn på engelska sydkusten.
10 april 1912, klockan 12.15, avgick Titanic, byggd på Harland & Wolffs skeppsvarv i Belfast i Nordirland, med kapten Edward J Smith som befälhavare.
Hon gick via Cherbourg i Frankrike och Cobh, som vid tiden hette Queenstown, på Irland för att sedan sätta kurs mot New York.
Men den milda vintern hade gjort att ovanligt många isberg lösgjort sig från Grönlands västkust och drivit ner i Nordatlanten.
Klockan 23.40 den 14 april 1912 kolliderade Titanic, med 2 207 personer (varav 123 svenskar) ombord, med ett av dessa och gick till botten knappt tre timmar senare, klockan 02.20.
1 517 personer omkom i katastrofen.
Klockan kvar i släkten
När fartyget började sjunka förstod moster Hulda att slutet var nära. Med sig hade hon ett dam-ur i guld, en bröllopsgåva hon fått av sin make Oskar.
Hon, berättar Bo Bergman, ropade genom gallren från tredje klass, där de två Vänge-kvinnorna färdades, till en minister, som prästerna kallades på den tiden:
- Om ni överlever, lovar ni att ta med klockan till min familj i Amerika.
Det lovade ministern. Att han överlevde vet man genom att klockan i dag finns i Hulda Claséns släktingars ägo.
- Men exakt vem denne minister var har man inte lyckats ta reda på, berättar Bo Bergman.
Tvillingsystern Maria Veström blev kvar på Gotland, gifte sig och födde en son, Bertil Niklasson, som i dag bor i samma hus som Vänge-kvinnorna kom ifrån.
Ättlingar i huset
Huset byggdes 1897 Av Huldas och Emmas pappa Pettar Löfqvist. Ett hus Emma Veström sedan tog över, hon hade andra företräde till huset om Hulda Clasén skulle "med döden afgå", som det stod i lagfarten.
Vilket hon alltså gjorde.
Bertil och hans sambo Kerstin Jansson har besökt såväl Belfast som Cobh och Southampton tillsammans med Bo Bergman.
Bertil avböjde dock att bli intervjuad i samband med minnesdagen av Titanics undergång.