Bit för bit söker de av stranden efter granater, minor och andra gamla militära synder. I snart en vecka har den svenska marinens röjdykare dammsugit kustremsan vid Tofta skjutfält. Insatsen, som pågår i totalt 14 dagar, går ut på att förbereda inför den stora militära övningen Baltops 2022 där Sverige ska stå som värdland.
Baltops genomförs årligen sedan 1972 av USA:s flotta enligt devisen ”in the spirit of Partnership for Peace”. Övningen omfattar luftförsvar, ubåtsjakt, ytstrid, minröjning, ubåtsoperationer och amfibieoperationer.
– Det vi vet är att amerikanerna vill stiga iland på Gotland från något av sina fartyg. Och vi är här för att säkerställa ett visst område inom vilket det kan komma att ske, säger Melina Westerberg, kommunikationschef för fjärde sjöstridsflottiljen, om nästa års stora övning.
Röjdykarna är baserade på andra sidan av landet, i bohuslänska Skredsvik vid Gullmarsfjorden. Utöver ett tiotal dykare, utgör gruppen som är på Gotland en ledningsstab och logistikpersonal på ytterligare drygt tio personer.
– Vi märks nog inte så mycket, att vi är här, förutom just där vi håller till, säger en av dem, löjtnant Adrian Bergström, fjärde sjöstridsflottiljen.
Samtidigt är det ett mycket viktigt säkerhetsuppdrag som pågår – och långt ifrån en "vanlig" militärövning.
– Det är en skarp insats, precis som mycket annat av det vi gör, säger insatsledaren.
Av säkerhetsskäl kan han inte medverka med bild och fullständigt namn i den här artikeln. Fredrik, som han heter, säger att röjdykarna tillhör en förhållandevis osynlig yrkesgrupp inom det militära.
– Det är inte så vanligt att folk vet vilka vi är eller vad vi gör. Det händer ganska ofta att man misstar sig på grund av namnet, och blandar ihop oss med räddningstjänstens rökdykare, säger Fredrik, som även är kapten i fjärde sjöstridsflottiljen.
I korta drag har försvarets röjdykare som uppdrag att undanröja hinder i marina miljöer där det kan tänkas finnas lämningar av ammunition kvar från främst andra världskriget. Det kan handla om att söka efter minlinjer i havet, men uppdragen sträcker sig ända upp på land.
– Vi kan kopplas in om någon hittat något misstänkt, som en granat på ett gammalt skjutfält. Polisen har inte alltid resurser och kunskapen att undersöka sådant, åtminstone är det så i vår region.
– Det är världens bästa jobb, det är framför allt kamratskapen, fortsätter Fredrik.
Vad har man hittat i vattnet utanför den gotländska kusten, undrar ni säkert. Jo, ungefär vad man kunde vänta sig, enligt insatsledaren:
– Det är troligtvis inget skarpt, det vill säga att det innehåller något som kan brisera, säger han.
Men när GT träffar dykarna under onsdagen har de tio dykarna samlat på sig en hel del fynd. Historiska föremål som kan orsaka stor skada än i dag eller i framtiden. Utöver dykningen som sker strax under vattenytan, söker man av botten med en undervattensfarkost.
– De ligger här utanför nu, men vi kan inte se dem, säger Fredrik och blickar ut över havet.
Just den här eftermiddagen sträcker sig sikten hundra meter, om ens det, genom den täta dimman vid Tofta skjutfält.
– Det finns geografiska skillnader mot exempelvis västkusten. På Gotland är den stora utmaningen att vattnet ligger så pass oskyddat. Men det är och har varit bra sikt under ytan under tiden vi varit här, så vi kommer nog att hitta en hel del, säger Fredrik.