Det är varmt i kabinen och ett kalkbrott ser inbjudande ut från 300 meters höjd. Ingen rök så långt ögat kan nå. Det känns tryggt. I snitt hittar skogsbrandflyget en till två bränder per år på Gotland och har förutom ett uppehåll på några år flugit och vakat över ön sedan 60-talet.
– Det här gör jag framförallt för att det känns viktigt och för att bidra på det sätt jag kan, säger Jenny som flugit sedan 2010.
Vi närmar oss Visby, det blåser nordostliga vindar. Det här var bara en liten sightseeing-tur men snart ska Jenny och Josefin upp och göra den skarpa skogsbrandflygningen. Då är det bäst att inte ha några passagerare eftersom eftermiddagsfikat som berörda reportrar intagit innebär en ökad bränsleförbrukning.
– Klart landa bana 03.