Från manussläppet i oktober till sista föreställningen i februari har livet handlat om revy för Gusti Larsson, Pilla Olin och Evert Jansson. Och för Roland Olsson, som inte bara har stått på scenen, utan också har varit både manusförfattare och revysällskapets ordförande, har revyn varit ett året runt-arbete. Så snart en säsong har tagit slut har han börjat samla uppslag till nästa. Alla fyra, som har varit med sedan Gotlandsrevyn startade, tycker att det har varit lite tungt de senaste åren och nu gör de samfällt slag i saken och tackar för sig.
– Jag har inte firat jul och nyår klokt på 20 år. Och så börjar man bli äldre, förklarar Evert Jansson.
– Man ska sluta medan det ännu är roligt, säger Gusti Larsson.
Och roligt har det varit. In i det sista. Det är tydligt när de fyra revyveteranerna samlas på Rondo för att berätta om åren som gått. Pilla Olin, som med Gustis hjälp har sytt i stort sett alla dräkterna, har ibland fått jobba nätterna igenom för att få ihop det.
– Men när kläderna är klara och publiken kommer – då är det alltid lika roligt, säger hon.
Och publiken har inte tröttnat. Den senaste revyn "Vattnet har gått" har omtalats som en av Gotlandsrevyns bästa uppsättningar.
Tycker ni själva att den var den bästa?
– Det kan inte vi säga. Vi har aldrig sett någon revy, men vi får lita på publiken, säger Roland Olsson.
Den senaste revyn sågs av 6 600 personer – alltså mer än var tionde gotlänning. Att intresset för revyn är så stort kan bero på ö-läget, tror Roland Olsson. Men Evert Jansson tror att det också kan hänga samman med det gotländska kynnet:
– Stockholmare och göteborgare drar vitsar om folk från andra platser, men på Gotland tycker man att det är roligt att vi i revyn och Smaklösa skojar om oss själva. Vi har nog en självdistans som man inte har på andra ställen.
Till och med de som det skojas om brukar uppskatta revyns tolkningar. Men de har också fått en ganska varsam hantering av Roland Olssons penna. Han har gånger fått höra att han är för snäll.
– Men jag är ganska snäll av mig och så är jag journalist i grunden. Då vill man inte nita någon som inte kan svara, förklarar Roland.
När de fyra revyveteranerna avtackades av den övriga ensemblen gjorde Roland Olsson en summering av åren som gått. Mellan 450 och 500 föreställningar har det blivit sedan starten 1998.
– Vi har varit uthålliga. Jag tror inte att någon annan revy på Gotland har hållit på lika länge, säger han.
Evert Jansson stod över ett år, annars har alla varit på scenen på varenda föreställning. Pilla bröt benet mitt i en säsong, men spelade ändå vidare. Och Gusti låg på lasarettet men krånglade sig ut och rev av en föreställning.
Hur har ni orkat?
– Att spela revy ger energi, förklarar Evert Jansson.
Nu har Palten Jonsson tagit över ordförandeklubban i Gotlandsrevyn och planen är att Gotlandsrevyn ska fortsätta. Roland Olsson tror att det kommer att gå bra, för Gotlandsrevyn är efter 20 år ett upparbetat företag med ett synnerligen starkt varumärke. De som nu slutar har skrivit "testamenten" med tips till dem som tar över, men det kommer förstås att bli förändringar. Så mycket gutamål blir det kanske inte framöver.
– Det är Roland, Evert och jag som har stått för gutamålet, säger Gusti Larsson.
Vad ska ni nu göra mellan oktober och februari?
– Jag ska såga ved, säger Evert.
– Det finns så mycket annat man kan hålla på med. Just nu skriver jag manus till Bottarveteatern i sommar, berättar Roland.
– Jag har en mattväv och barnbarn och lamm och trädgård och en unghund. Och så brukar folk prata om julstädningen. Jag vet inte riktigt vad det är, men jag får väl ta reda på det nu, säger Gusti.
– Jag kommer inte heller ha några problem att fylla dagen. Närmast ska jag korrigera en höftled och sedan har jag och maken 13 barnbarn och många sånguppdrag på pensionärsträffar, säger Pilla.
De är alla just nu ganska lättade över att släppa revyandet, men de sticker inte under stol med att det också finns ett vemod i att säga farväl till publiken och revygänget. Ensemblen är brokig och rymmer många karaktärer. Och i slitet genom åren har det också uppstått en särskild gemenskap.
– Det blir lite som i lumpen, säger Roland Olsson.
– Jag tycker att det har många likheter med lagidrotten, det är träning och sedan match! Jag kommer att sakna "familjen Revy", säger Gusti Larsson.