Delade sina erfarenheter kring ett förlorat barn

De kom till Gotland för att vara med och starta Febe Gotland, föreningen för föräldrar som har förlorat ett barn. När de ändå var på ön ville de också berätta om sina erfarenheter för gotländsk vårdpersonal. Och personalen kom. De fyllde lasarettsaulan till sista plats.
Diakonen Ylva Edholm Johansson och Barbro Byström var med och startade den första Febe-föreningen i Kista utanför Stockholm. Barbro var en av många föräldrar som förlorade barn i den stora bussolyckan i Norge 1988. Ylva var diakonen som följde föräldrarna under tiden efteråt. Tio år senare anslöt sig Olle Bergman till nätverket. Hans son Svante avled i en bilolycka 1997.
Genom föräldranätverket Febe har Barbro och Olle mött hundratals andra föräldrar som förlorat barn. Med andras och egna erfarenheter har de en ganska god bild av hur omsorgen ser ut när det ofattbara händer.
Många gånger handlar det dessvärre om en brist på omsorg.
Olle Bergmans berättelse om dagen då Svante dog och tiden som sedan följde är i mångt och mycket en berättelse om just detta:
Olle förstod att något hade hänt den där natten när 17-årige Svante inte kom hem. Svante brukade alltid höra av sig. När alla naturliga förklaringar var uttömda började Olle och hans fru ringa till polis och sjukhus, men de bollades bara fram och tillbaka. Ingen ville berätta vad som hade hänt.
När familjen till slut transporterats till sjukhuset av polis för att möta den son som de trodde skulle var skadad men ändå vid liv, då lämnades de ensamna i ett undersökningsrum med beskedet att "doktorn kommer snart".
Ingen ville möta oss med blicken, minns Olle.
<span class=MR>"Ring om det är något"</span>
Olle och hans fru lämnade sjukhuset med två sömntabletter och uppmaningen "ring om det är något". Några dagar senare undrade en kurator om de ville möta en krisgrupp, men den dök inte upp det var ju helg.
Det blev i stället Svantes storebror som fick ledsaga sina föräldrar genom den första tiden.
Ylva Edholm Johansson vet att Olle Bergman inte är ensam om att känna sig övergiven när det allra svåraste har inträffat:
På sjukhuset får de flesta ett gott bemötande, men sedan kan uppföljningen vara noll, konstaterar hon.
Barbro Byström har en annan erfarenhet. Eftersom bussolyckan inträffade i Norge fick alla föräldrar till barnen i bussen resa dit och på sjukhuset där fanns en helt annan organisation. Barbro var i chock och kunde inte ta in det som hände omkring henne. Hennes man hade kört bussen och var svårt skadad. Hennes son var död. Men på sjukhuset försågs hon ändå med en personlig hjälpare som följde henne och på hotellet där de anhöriga bodde var de ständigt omgivna av människor som såg till att de hade någon att tala med och att de emellanåt fick i sig mat.
Redan andra dagen fick föräldrarna också träffa en psykolog som kunde berätta för dem om hur man brukar reagera och om alla de konstiga tankar som far genom huvudet, som är alldeles normala i en onormal situation.
Vi fick ett gott omhändertagande i Norge, summerar Barbro.
<span class=MR>Livet efter</span>
Sedan kommer livet efteråt. Det liv som Olle betecknar som en ständig väntan. Det liv som aldrig kommer att bli som förr, utan som måste byggas upp efter helt nya förutsättningar.
Man pratar om sorgeåret och det sägs att sedan ska det bli bättre. Men så är det inte. Det var först den andra eller tredje julen som jag insåg aldrigheten. "Aldrig mer..." det kan man skriva med stora bokstäver och smaka på, förklarar Barbro.
Många gånger har Olle och Barbro berättat om sina upplevelser för andra, hundratals sorgtyngda föräldrar har de mött.
Men hur mycket annan sorg orkar man egentligen bära när man själv är drabbad?
I Febe bär vi inte varandras sorg, men vi hjälper varandra, säger Barbro Byström.
Det värsta har redan drabbat oss. Det kan inte bli värre. Genom att förvalta de erfarenheter jag har fått och dela med mig av dem till andra så får Svantes liv och död någon slags mening, säger Olle Bergman.
Fotnot: Olle Bergman har berättat om sina upplevelser i boken "Pappa - Svante är död", utgiven 2001 på MB Förlag.
Föreläsning. Barbro Byström och Olle Bergman från Febe i Stockholm berättade för vårdpersonal och föräldrar om vad som faktiskt händer när ett barn har dött. Både Olle och Barbro har fått erfara brister i omhändertagandet av föräldrarna. Olle kände sig övergiven när han lämnade sjukhuset med två sömntabletter i handen.Foto: HENRIK RADHE