"Den bäst fungerande trafikapparaten"
Gotlandstrafiken får toppbetyg i den bok om den svenska färjesjöfartens historia som just kommit ut.
"Passagerare till sjöss" heter boken, är utgiven av Ship Pax Information och är skriven av Anders Bergenek och Klas Brogren, två av landets främsta experter vad gäller färjetrafik.
Det är en mångsidig bok, inte enbart för att den rymmer nära 450 sidor utan främst därför att innehållet är så brett. Här berättas om färjor och färjelinjer, om fartygsteknik, om miljö och säkerhet och inredning, om människor bakom trafiken och mycket annat. Här finns också avsnitt om fartygsöden, däribland flera gotländska, så man får veta vad som hänt fartygen sedan de lämnat sina gamla rutter.
Här finns både historia och nutid, därtill försök att sia in i framtiden.
Boken är rikt illustrerad, hur många bilder den innehåller har jag inte ens orkat räkna. Men de är imponerande många.
Mycket Gotland
Boken tar inte upp rederi för rederi, inte heller ger den sig in på "kalenderbitar-data" om färjorna. Man har velat ge vad man kallar ett "helikopterperspektiv" på färjesjöfarten, och det tycker jag att de lyckats bra med.
Naturligtvis handlar mycket om Danmark-, Finland och Tyskland-trafiken. Men även trafiken på Baltikum, på Norge, på England. Ett kapitel ägnas "slaget om Sealink" där Gotlandsbolaget var inblandat, dock mycket marginellt.
Jodå, det finns också en hel del Gotland. Först ett historiskt avsnitt från hjulångaren Ellida, som trafikerade Visby redan 1828, till Gotlandsbolagets båtar fram till första bilfärjan.
Sedan ett kapitel från Christofer Polhem, den första bilbåten, och fram till våra dagar. Här finns också historien om uppstickaren Ö-linjen och hur Gotlandsbolaget med nöd och näppe lyckades köpa upp sin konkurrent. Däremot kan jag inte hitta något om senare försök till konkurrens, som Ölandssund och Litorina Line. Antingen har man missat dem eller inte brytt sig om dem för att livstiden blev så kort.
Mycket hög standard
Gotlandstrafiken får gott betyg. Till exempel görs en jämförelse med dansk inrikestrafik, och man finner att den höll sig ungefär jämbördig med den gotländska fram tilld att 1980 års Visby kom. Sen dess har Gotland legat före och man sammanfattar att "trafiken på Gotland håller mycket god standard".
Då tänker man inte minst på Kina-byggena Visby och Gotland. De finns för övrigt med under kapitlet med rubriken "Färjor att älska". Av femton utvalda, varibland finns många välkända klassiker, finns M/S Visby och M/S Gotland liksom Christofer Polhem - eller Kronprinsessan "Sessan" Ingrid som hon hette under sin glanstid.
Författarna ger sig också in på att sia om framtiden för den gotländska framtidstrafiken. Vilken flagg kommer den att föra? Vad säger EU om att bibehålla svenska avtal? Blir det bara en fastlandshamn?
De kommer fram till att trafiken förmodligen lever vidare i stort sett som idag. Den stora utmaningen: att förlänga säsongen och att hitta jobb för fartygen under lågsäsong.
Rävar bakom örat
Boken porträtterar också sju svenska redare av format. Där finns Slitesonen Carl Bertil Myrsten, framgångsrik pionjär på Finland men med ett trist avslut. Där finns öländske Ebert Peterson som med brodern Lennart såg till att med sitt Nordö ge Gotlandsbolaget konkurrens.
Och där finns förstås Eric D Nilsson, som "lyckats bemästra statsmakterna till fulländning så att Gotland förmodligen är den ö i världen som har den bäst fungerande trafikapparaten". Eric D har, skriver författarna, "minst en räv bakom varje öra och är en duktig taktiker", och de har svårt att tro att något annat rederi än Gotlandsbolaget skall kunna vinna den nya upphandlingen.
Som du förstår finns här massor att läsa, och vad jag vet har aldrig tidigare skrivits en lika mångsidig bok om svensk färjesjöfart.
Så jobbar vi med nyheter