Kvällen den 28 februari 1986 arbetade Roger Nyd som säkerhetsvakt på Royal Viking hotell några hundra meter från mordplatsen.
Du&jag
Tidningar, radio och tv är fyllda av de där uttrycken, ja, du har hört och läst dem. Ett brott har inträffat och polisen har ”flera resurser på plats”, det ”upprättas en anmälan”, ett ”tillhygge anträffas” och den misstänkte gärningsmannen är ”i 30-årsåldern”, men hur gammal är han då egentligen?
Vad betyder då allt detta polislingo? Egentligen.
Och hur ska man som nyhetskonsument navigera bland alla dessa blåljusklyschor?
…så jag tog mig till polishuset i Visby, sade ”stopp, i lagens namn” till Roger Nyd och bad honom sitta ner en stund för att förklara.
Roger Nyd, ja. Han är en av de mest erfarna poliserna på Gotland med 35 år i yrket bakom sig.
Han har varit inblandad i fem mordutredningar på Gotland, sett skuggsidan av livet men också vässat sinnena för att komma till en lösning.
Innan han utbildade sig arbetade han som säkerhetsvakt på fyrstjärniga Royal Viking hotell, strax intill Centralstationen på Vasagatan i Stockholm.
Bland annat fredagskvällen, 28 februari 1986, den kväll statsminister Olof Palme sköts till döds några hundra meter därifrån.
Jo, det är lite utanför ämnet, out of bounds, men låt oss ändå ta den omvägen innan vi låter honom reda ut blåljusbegreppen. Lite bonusmaterial, helt enkelt. Varsågoda.
Mordet på Palme
Kvällen före mordet hade en av hotellets sviter hyrts ut till ett stort sällskap, vilket de som vakter också fick en del problem med. De var högljudda, allmänt stökiga och krävde fler än en tillsägelse.
Även kvällen därpå, mordkvällen, stod han alltså utanför hotellets entré och höll ordning på stöket:
– Vid halvtolv-tiden den natten rusade en av männen från sviten in från Vasagatan, märkbart uppjagad och andfådd. ”Det är en som har mördats där uppe” sa han, berättar Roger Nyd.
Nog för att mannen var aningen berusad, men iakttagelserna tvekade han inte på. ”Det är Olof Palme”, sa han.
Roger Nyd minns det tydligt, hur han och övriga vakter frågade hur han kunde vara så säker på det. Jo, ”jag pratade med kvinnan, hon sa att hon hette Lisbet Palme och att det var hennes man som låg på gatan”.
Då tyckte han det fick räcka:
– Jag bad honom gå och lägga sig. Jag tyckte det var rätt osmakligt, alltihop.
Chefsåklagare Krister Petersson, till höger, höll digital pressträff för att berätta att han kommit fram till att den så kallade Skandiamnennen sköt Olof Palme 28 februari 1986. Till vänster Spaningsledare Hans Melander.
Foto: Stina Stjernkvist
Men så hände det som hände, blåljusen började vispa längs gatorna och i vaktrummets polisradio började Palmes namn nämnas.
– Då var den här killen redan uppe på rummet, alltså måste det stämma, det han säger. Inga poliser hade hunnit fram till mordplatsen och nyheten var inte ute när han rusade in till oss.
Nog för att det varit lite uppskakande alltsammans, men med det lät han sig nöja. Tänkte, som de flesta, att det där löser de nog snabbt.
Men så drog tiden i väg utan att någon mördare greps.
– Det gick nog två år innan jag ringde in tipset till Palme-gruppen. Efter det hörde jag inte ett ljud.
Den här personen du träffade, är det solklart att han talade sanning?
– Definitivt. Helt säkert. Nyheten var inte ute, för att ha kunnat veta det han visste måste han ha varit på plats.
Dagen efter mordet lämnade sällskapet hotellet. Vilka de var eller vart de tog vägen har Roger Nyd ingen aning om.
Vad skulle ett sådant vittnesmål kunnat göra för utredningen?
– Jag har funderat på det. Mest fundersam är jag på varför Palme-gruppen faktiskt aldrig hörde av sig. Det måste ju gått att hitta namnen via hotelliggarna.
Som numera erfaren polis vet han hur värdefull varje enskild pusselbit kan vara för den stora bilden. Kanske hade hans vittnesmål kunnat bringa lite klarhet?
– Kanske. Men jag vet ju inte, de har kanske fått in uppgifterna från andra håll, man får hoppas på det.
Nåväl, detta om detta. Och utredningen är numera nedlagd sedan det i juni 2021 av Palmegruppen slagits fast att den så kallade Skandiamannen utfört dådet.
blåljusbegreppen
Roger Nyd arbetar som stationsbefäl i polishuset i Visby.
I dag fungerar alltså Roger Nyd som stationsbefäl i polishuset i Visby, det vill säga: Han leder polisens arbete på Gotland under mörk tid.
Ibland är det ”superlugnt”, andra gånger händer allt på en gång. Då är det han som fördelar insatserna och lotsar de yttre patrullerna rätt.
Vad innebär din tjänst?
– Allt möjligt, det är det som gör den så rolig. Jag fungerar som förundersökningsledare om något hänt, tar beslut om husrannsakningar, topsning, gripanden, godkänner handräckning…allt möjligt. Leder arbetet, helt enkelt.
Och så drar du dina klyschor för media emellanåt?
– Ja, det har nog hänt, skrattar han.
Så låt oss nu testa några begrepp för att kolla vad de egentligen betyder.
Lars-Inge Svartenbrandt, en av landets mest välkända brottslingar, var under sin levnad i högsta grad "känd av polisen".
KÄND AV POLISEN
Ett uttryck inte sällan använt för såväl misstänka gärningspersoner som brottsoffer. Räcker det med att polisen, i det här fallet Roger själv, känner personen? Kanske känner till utseendet? Om det till exempel är hans granne?
Nej, så klart inte:
– Om någon är känd av polisen förekommer vederbörande i vårt misstanke- eller brottsregister. Att personen är dömd för något, helt enkelt tidigare haft med polisen att göra
Men då ska det också ha varit gärningar av mer betydande art. Inte exempelvis enkel skadegörelse eller någon enstaka fortkörning.
Jag är alltså inte känd av polisen, jag som har ett par fortkörningar?
– Nu har jag i och för inte gjort några slagningar i registret på dig, men mot bakgrund av det du säger är du inte känd av polisen.
Är du det? Känd av polisen?
– Nej, skrattar han. Inte i det här avseendet. En fortkörning är det enda, tror det var i Växjö för 20 år sedan.
EN MAN I 20-ÅRSÅLDERN
Denna person förekommer frekvent i medierapporteringen. Åldern är ett sätt att kunna personifiera i de fall namnpublicering inte kan ske.
Men hur många år är egentligen en person i 20-årsåldern?
Det finns inget facit, men för Roger Nyd är personen mellan, säg, 18 och 25.
– Det rör sig om åren runt 20-strecket. Är vederbörande 27 eller 28 är han i 30-årsåldern. Det där kan vara lite olika från person till person hur vi gör tolkningen.
Om personen är 16, då? I vilken ålder är en sådan?
– Då är han yngling!
Bakom avspärrningsbandet har polisen sannolikt anträffat något. Kanhända arbetar de nu brett och förutsättningslöst.
VAPEN OCH TILLHYGGE
Här har vi två typer av ting som i regel använts för att skada någon. Men vad är skillnaden? Kan ett tillhygge rent av vara ett vapen och tvärt om?
Nja, ett skjutvapen benämns sällan eller aldrig som någon annat än just ett vapen. Det är helt enkelt något som går att avfyra och skulle det inte gå kan det vara ett ”vapenliknande föremål”.
Ett tillhygge är i det allra flesta fall en kniv. Men inte alltid:
– Det kan vara ett basebollträ, en avslagen flaska, en yxa, en stol kanske som någon vill slå i skallen på dig.
Så varför säger ni inte rakt ut vilket tillhygge det handlar om?
– Om vi ertappar någon med kniv på allmän plats gör vi det, då kan det vara brott mot knivlagen. Men annars kan det bero på att vi ännu inte anträffat tillhygget eller vill hålla det hemligt.
”Av utredningstekniska skäl”?
– Ja, precis så.
Detta är ett vapen, knappast ett tillhygge.
ANTRÄFFA OCH UPPRÄTTA
Anträffa, ja. Som Roger nyss yttrade. Vad är det för språk! Varför ”anträffas tillhyggen” eller rent av försvunna personer, varför hittas de inte? Och varför ”upprättas anmälningar”, varför inte helt enkelt bara skriva dem?
Jo, för att det finns gradskillnader här.
Att anträffa något föregås av en aktiv insats.
– Hittar jag något sker det av en slump, vilket så klart kan hända. Men när något anträffas har det också eftersökts. Och att upprätta…det är lite samma sak, det är redovisning och administration av något polisen gjort.
Exempelvis skrivs…eller, ja, upprättas, anmälan även kring trafikolyckor, cykelstölder och en hel del annat där det inte finns direkt brottsmisstanke och då heller inte något skäl att utreda.
Hundförare sätts ofta in när något brott inträffat och är då en av flera resurser.
FLERA RESURSER PÅ PLATS
Ja, det kan polisen sätta in när det hänt (inträffat) något stort. Ett mord, till exempel. Eller en svår olycka. Då det inte räcker med två uniformer i en polisbil.
Så vad är det då för resurser som sätts in?
– Det beror på vad som hänt, så klart. Men kanske hundförare, kanske ingripande polis, insatspolis, kriminaltekniker, ibland behövs en förhandlare.
Olika kompetenser, helt enkelt?
– Precis så. Det kan också vara drönare för att få överblick eller kanske helikopter.
HA EN RELATION
Här handlar det om gränsdragning, men grovt sett innebär det att offer och gärningsperson har någon typ av familje- eller nära vänskapsrelation.
Det kan vara make, maka, mamma, pappa, barn, syskon eller nära vänner.
Du och jag känner varandra ytligt, om vi skulle ryka ihop, skulle vi då ”ha en relation”?
– Nej, haha, det är för långt ifrån.
Men om jag nitade en jobbig jävel från nian som jag trots allt har på Facebook?
– Nej, inte då heller. Det krävs lite tajtare band, ofta rör det sig inom familj eller släkt.
Suzanne Reuter och Hedda Stiernstedt spelade mor och dotter i SVT:s "Vår tid är nu". Huruvida de skulle räknas som att de har en relation till varandra är oklart. Mor och dotter är de ju inte på riktigt, men de hade under inspelningarna en nära relation som arbetskamrater.
VAKEN OCH TALBAR
Om jag nu nitat den här jobbiga jäveln från nian och polisen kunnat genomföra förhör och rapporterar till media att denne är ”vaken och talbar”…hur är han då?
Eller om han är allvarligt men inte livshotande skadad…hur stora är då skadorna?
Kanske är det sistnämnda mer en fråga för sjukvården, Roger Nyd säger att polisen generellt är försiktig med att uttala sig om skador, i regel hänvisar de till lasarettets bulletiner.
– Men hamnar man i respirator på IVA, då kan man kanske säga att vederbörande är ”livshotande skadad”.
I sitt brottsutredande arbete är polisen dock mest intresserad av uppsåtet till ett våldsdåd. En person kan vara utsatt för ett mordförsök men ändå vara ”vaken och talbar”.
– Om jag hugger med en kniv mot dig och den träffar i armen blir de fysiska skadorna kanske inte så allvarliga, då kan du vara ”vaken och talbar”, men det är fortfarande försök till mord.
”Vaken och talbar” är alltså att tolka som positivt?
– Ja, det skulle jag säga, då är man vid medvetande och klar i skallen. Även om man då kan ha allvarliga benbrott, till exempel.
Gränsen kan vara fin mellan att arbeta trygghetsskapande och att arbeta orosskapande.
BRETT OCH FÖRUTSÄTTNINGSLÖST
Nog har vi läst och hört polisen uttala sig så. Som lekman kan man tänka att ”nu har polisen inte en susning!”.
Och jo, så kan det vara. No clue. Inte en aning.
– Det händer. Man kommer till en plats och…vad har hänt här? Då måste man ha in tips från allmänheten, allmänheten är vår allra främsta spanare som hjälper oss med oerhört mycket.
Men att arbeta brett och förutsättningslöst innebär oftast att göra just så. Att på kort tid skapa en lägesbild och testa olika hypoteser. Vad vet vi? Har våldsbrottet föregåtts av hot? Finns ”upprättade anmälningar”?.
All tillgänglig fakta tas in, all information, hela spektret öppnat. Vittnen måste höras även om det går att anta att de ingenting tillför.
Ibland kan jakten på en gärningsman trots det tidigt vrida åt ett visst håll, kanske en gruppering man haft ögonen på.
I rättegångsbalken står dock tydligt att polisen är skyldig att fästa lika mycket avseende vid sådant som talar emot de misstankar man har än det som talar för dem.
– Men många gånger handlar det om att lita till magkänslan, inte sällan leder den oss rätt.
Roger Nyd var definitivt vaken och talbar när den här intervjun gjordes.
UTREDNINGSTEKNISKA SKÄL
Ibland håller polisen väldigt tyst om hur en utredning fortgår. Då hänvisas till utredningstekniska skäl, utredningen är helt enkelt inne i ett intensivt skede, kanske arbetas till och med ”brett och förutsättningslöst”.
– Det där bygger också på att vi har förundersökningssekretess att förhålla oss till. Och vissa saker måste hållas inom polisen för att en utredning inte ska påverkas.
Som att ni väljer att säga tillhygge istället för basebollträ.
– Precis så. Utredningar ska påverkas så lite som möjligt för att sanningen ska fram.
Och på Gotland är polisen dessutom försiktig med att tala klarspråk vad gäller geografin. Uppger man att en misshandel skett i en specifik socken är det snart ute på bygden. Av hänsyn nöjer man sig med södra Gotland eller liknande.
Sekundsnabbt kan det gå från lugn kväll till fullt pådrag. Då är det viktigt att göra saker "initialt".
ARBETA TRYGGHETSSKAPANDE
Ett tryggt samhälle vill vi ju alla ha, men efter att ett grovt brott begåtts, inte minst efter senaste tidens sprängningar som dock Gotland varit förskonade från, arbetas just trygghetsskapande.
Det betyder att uniformerad polis i målade bilar syns i området och pratar med folk. Tidigare kallades arbetet brottsförebyggande, men nu riktas det in på trygghet.
Och även om det inte sprängts är Gotland inte förskonat från gängvåldet. Gängkriminella finns placerade i boenden på ön, anhöriga har bostad här.
– Det finns adresser där vi visar oss oftare än andra ställen i såväl lugnande som avskräckande syfte.
Om polisbilar började cirkla i mitt område skulle jag tycka det var mer orosskapande än trygghetsskapande.
– Ja, det där är en avvägning och något man måste ta i beaktande, så är det. Men de allra flesta i samhället uppskattar att det finns polis som håller koll.