?Den okontrollerade gråten är det bra om man klarat av innan?
På förskolan Forellen minner två tomma klädkrokar om hur nära vardagen flodvågen slagit. Nu stärks personalen, för att vid måndagens skolstart på bästa sätt kunna ta emot barnen och deras funderingar.
Åter till det vanliga?? samtidigt som vissa saker aldrig blir som förut...
Bröderna Max och Charlie Werkelin är borta. Två av krokarna i kapprummet kommer att vara tomma, samtidigt som de inramade fotografierna påminner om vilka barn som hör samman.
Rektor Margrit Thienemann avbröt sin julledighet för att, i samråd med den regionala krisgruppen, informera samtlig personal, även den lediga, om läget. Om vad som hänt och om hur de ska klara av att möta barnens alla funderingar och känslor.
Vissa av barnen är i yngsta laget för att riktigt förstå vad som hänt ute i världen, menar Margrit. Men de lite äldre, de vet. Och de behöver på olika sätt få bearbeta alltsammans.
Under tisdagen träffar personalen Roland Engström, den av skolans psykologer som ingår i krisgruppen.
? Det är på måndag verkligheten ramlar över oss ytterligare. Då måste vi vara rustade och ha klarat av vår egen bit så gott det går. Det viktigaste är att kunna hantera barnen, säger Thienemann och menar samtidigt att personalen, såväl som andra vuxna, inte behöver vara rädda för att visa om de är ledsna.
? Den okontrollerade gråten är det bra om man har klarat av innan, men barn klarar av att vuxna gråter.
Thienemann konstaterar att personalen sedan tidigare är tätt sammansvetsad och har bra gemenskap, vilket nu blir en stor hjälp. Man har även tidigare erfarenhet av att mista barn som gått på förskolan.
Nu gäller det att, återigen, hitta styrka och så mycket vardaglig trygghet och rutin det går.
? Vi har morgonsamling med barnen varje dag. Det är ett lämpligt tillfälle att tända ljus, titta på kort och svara på frågor. Det är viktigt att svara på barnens egna frågor, inte på dem man har själv.
Barns funderingar kretsar ofta kring annat än vuxnas, säger hon.
? De kan fråga vad de hade för kläder på sig, om det var varmt i vattnet, om de hade någon snutte med sig.
? Det är praktiska saker, sådant som man ibland kan bli full i skratt av, mitt i eländet.
Hon påpekar också att många barn väljer att inte prata, utan i stället åskådliggör det de känner genom att rita eller leka exempelvis begravning eller flodvåg.
? Det gäller att vara uppmärksam på barnens reaktioner framöver. Vi planerar också att ha en samling med alla föräldrar lite längre fram.
Så jobbar vi med nyheter