Den stora festen på Fårö
Den 30:e september 1955 tog det slut. Slam! Porschen, 550 Spyder, kör rätt in i en mötande bil och en stjärna på Hollywoodhimlen släcks.
Foto: PRESSENS BILD
Kanske är det något med håret. Eller den ledsna pojkvaskerblicken. James Dean kommer alltid att vara "Ung rebell" med en skönhet som gnistrar och en utstrålning som förslår.
- Han är en ikon. Han var en sådan fantastisk skådespelarbegåvning. Eller "är" ska jag säga, för mig lever han fortfarande, säger Thomas Lindholm, eller von Kuten som han kallar sig.
Tillsammans med sin dotter äger han Kutens Bensin på Fårö. I snart två decennier har han varje år planerat ett nytt "James Dean Death Party". Ända sedan stället slog upp portarna.
- Den är nog en av de största festerna vi har under året. Det kommer folk från hela landet: Deanmänniskor, bikers, fåröfiskare, halvdårar och intellektuella. Och det är en stor spridning i åldrarna.
Rockabillykulturen har ett starkt fäste i Sverige och när det kommer till träffpunkter så står Kuten högt upp på listan. Framför allt är det ett Mecka för dem som dyrkar motorer från 50- och 60-talen, antingen på två eller fyra hjul.
Men man ska inte känna sig ovälkommen om man äntrar Fårö utan vrålåk och håret i vågor. Kärleken till ungdomsikonen är det som styr denna helg. Hursomhelst så utlovar Thomas von Kuten en helkväll. Liveband på scenen och crêperiet på högvarv.
- Elvis har en gång sagt: "Om James Dean vore sångare så skulle jag vara Ricky Nelson". Och det säger en hel del...
Så jobbar vi med nyheter