Den växer så det syns

Det åts en och annan sparris på Gotland i helgen. För andra året i rad bjöd sparrisodlare, restauranger, hushållningssällskapet och Regional matkultur Gotland in till några dagar i sparrisens tecken. För just nu växer sparrisen så att det nästan syns.
I lördags var det öppet hus på sex gårdar på ön där det odlas sparris. När det regnade och åskade som värst på lördagsmorgonen funderade man på att flytta det hela till söndagen istället. Men efter kontroller med SMHI och andra som har koll på vädret bestämde man sig ändå för att köra enligt programmet. Och klockan tolv när det var dags hade regnet dragit bort och solen spred ljus och värme över sparrisfälten.

Korna är borta
Vi besökte Stenhuse gård i Sanda. Tomas Pettersson driver gården med stor hjälp av sina föräldrar, sin syster och svåger. Mjölkkorna är borta och han har ersatt odlingen av spannmål och sockerbetor med sparris, jordgubbar grönsaker och rotfrukter och har massor av idéer till nya nischer, bland annat genom ett utökat samarbete med gotländska restauranger. Han levererar dock det mesta av det han odlar till fastlandet, till välrenommérade restauranger som Wedholms fisk och Edsbacka krog - där han till och med har fått med gårdsnamnet på menyn - men även till Östermalmshallen och Hötorgshallen i Stockholm och saluhallen i Göteborg.
- Vi odlar två hektar sparris. Det första fältet med grön sparris satte vi 1994, berättar Tomas Pettersson medan han visar oss runt.

Skörd tre gånger per dag
På Stenhuse gård odlas både vit och grön sparris. Den vita utgör bara en liten del och är betydligt mer arbetskrävande än den gröna. Att den blir vit beror på att den växer helt under jord. Men den växer snabbt och ska skördas så fort den spräcker markytan.
- Vit sparris skördar vi tre gånger om dagen, morgon, middag och kväll. Den gröna räcker att skörda en gång om dagen.

Strykande åtgång
I gårdsbutiken hade sparrisen strykande åtgång men inne i kylrummet, där luftfuktigheten är 97 procent, fanns gott om sparris i väntan på leverans till grossister och andra kunder. Besökarna bjöds i lördags också på sparrissoppa i trädgården. Och att den grova sparrisen skulle vara träigare och sämre än den tunna var en myt som Tomas Pettersson kunde avliva. Det är nästan tvärtom, säger han. Särskilt mot slutet av säsongen, då är det den smala sparrisen som blir lite torr och tråkig. Själv äter han mycket sparris. Tidigare var den gröna favorit, men nu har det svängt.
- Den vita är nästan godare. Den har den där riktiga sparrissmaken, säger han.

Många besökare
Under eftermiddagen i lördags fick de sex gårdarna ta emot många intresserade besökare. Flest besökare, drygt 300 personer, kom till Ulf och Anna Smedberg vid Smide gård i Ekeby. Där hade man också ett mer omfattande program och förstås visning av den planteringsmaskin som är den första i Skandinavium, och som GT berättade om den 25 april. Här fanns också fårost från Häftings gårdsmejeri i Hangvar och Rute tryffel fanns på plats för att berätta om sin delikatess.

Speciella menyer
Den som ville kunde plocka sin egen sparris vid gårdsbesöken och ta med den till någon av de 16 restauranger som deltog i sparrisfestivalen för att få den tillagad där. Restaurangerna hade också speciella sparrismenyer. Till exempel sparris med tryffelvinägrette och sparrisglass. Och den som besökte Gute vingård i Hablingbo kunde provsmaka sparrissnaps.
- Nästa år kommer vi att satsa på öppet hus under två dagar, för telefonen gick varm även på söndagsmorgonen från gotlänningar som var intresserade, berättar Nico Deinum, festivalgeneral. Vi tror att intresset för sparrisen kommer att växa ytterligare framöver.

Den växer så det syns - nästan...