Deras båtar drar iväg i 200 fullskaliga knyck

Det finns fyra tävlingsklasser för modellbåtar. Ellert och Svante håller på med värstingarna, båtar som i extremfall når farter på runt 230 kilometer i timmen. Riktigt så snabbt kör inte Ellert och Svante - inte ännu i alla fall.

40 länder deltar
Ellert har hållit på med radiostyrda modellbåtar sedan 1971. Ganska snart kom han in på den klass han tävlar i nu, det vill säga den typ av båtar som i Sverige mest kallas hydrobåtar.
Fyra gånger har Ellert tävlat i världsmästerskapet. Bästa placeringen härrör från år 1992, då tävlingen gick i Nyköping. Vid andra tillfällen har han hamnat på sjätte och åttonde plats.
Sämsta placeringen är 19, men den är heller inte att förakta, eftersom 40 länder representeras i en VM-tävling och eftersom de flesta länder ,utnyttjar sin möjlighet att sända tre deltagare.
- I många länder är det här en stor sport, som många kommer och tittar på. I vissa tävlingar finns det också prispengar.

Debuterar nästa år
Svante Melander har hittills nöjt sig med att titta på och har inte tävlat, men han har fyra båtar och nästa år är han med i tävlingssammanhang. Han tänker delta i några av de fem SM-tävlingar som ordnas och han skulle definitivt inte ha något emot om det skulle gå så bra att han kvalificerar sig för VM-tävlingen som går i Italien år 2008. VM arrangeras bara vartannat år.
Men han är medveten om att chansen kanske inte är så stor. Rutin är en av framgångsfaktorerna i denna sport.

Fri design
Vad är då en hydrobåt?
Det finns ett antal kriterier, men redan från början kan det vara värt att notera att det inte är ett flytetyg som man går till hobbyaffären och köper färdigt. Man låter bygga eller bygger själv och det tycker modellbåtsfolket är en del av tjusningen.
- Det man behöver till själva skrovet är balsa, plywood, frigolit... säger Ellert
- ...och tålamod, fyller Svante i.

Fri form
Det är fri design som gäller men det står i statuterna skapelsen i form och design skall se ut som en båt. Den skall ha två eller flera planande ytor och ytgående vattenpropeller. Och den skall vara radiostyrd.
Båtarna finns i tre tävlingsklasser: 3,5, 7,5 och 15 kubikcentimeters cylindervolym. Det är alltså motorns storlek som avgör.
De motorer det handlar om är ilsket surrande glödstiftsmotorer som körs på en blandning av metanol och ricinolja.
Det finns många detaljer som går att justera och trimma. Propellern är en sådan vital del som det är mycket noga med. I tävlingssammanhang använder man bara metallpropellrar och de tillverkas i ett enda land i hela världen - i Mexico.

Förbättrar
När man gissar att det inte är säsong för hydrobåtarna just nu protesterar Ellert. Det är i och för sig inte nu man kör med båtarna i vattnet, men det är nu man står i källaren eller hobbylokalen och snickrar och justerar för att få ut lite till av sitt flytetyg.
Det gäller att komma ett steg längre för varje säsong och komma lite närmare den teoretiska högsta hastigheten.
Ellert Ohlzon ger ett exempel och plockar fram en motor:
- Här har vi en motor som kan driva fram båten 144 millimeter per varv. Motorn ger 27 000 varv i minuten. Genom att multiplicera längden med antalet varv och gånga med 60 kommer man fram till att den teoretiska hastigheten är drygt 233 kilometer i timmen. Men det finns olika saker som bromsar och man får räkna bort 30 procent av farten och då blir den verkliga hastigheten 163 kilometer i timmen.

Måste ha co-driver
Vid tävlingarna kör man i heat med åtta deltagare i varje. Man kör sex varv på en oval bana som är 300 meter lång. Den som kommer först i mål vinner.
Det är inte ovanligt att det inträffar haverier och motorstopp under pågående tävling. Den som styr båten måste fokusera på denna eftersom hastigheten är så hög och har inte tid med några sidoblickar.
Han kan helt enkelt inte se om det ligger någon båt stilla i tävlingsområdet och därför måste han ha en co-driver med sig som hela tiden håller koll på banan och berättar var han skall undvika att köra.
Vid VM är det stort pådrag och Ellert Ohlzon har upplevt pampiga öppningsceremonier som fört tankarna till OS-invigningar och han har kört inför fullsatta läktare. I Sverige är sporten udda och liten.
Det finns ett fåtal tävlingsplatser och de handlar mestadels som skogssjöar som inte är så lätta för publiken att hitta till.
För gotlänningarna Ellert och Svante, gäller att de har väldigt svårt att hitta något bra ställe att träna på här på Gotland. Öppna havet är uteslutet, i en sjö som är vattentäkt får man inte köra, i en sjö eller annat vatten där det finns så mycket som en enda badande vågar de inte släppa loss sina båtar. Förlorar man kontrollen över en båt som rusar fram med en sylvass propeller som gör 2000 varv per minut eller mer där bak kan vad som helst hända.
De båda kan ibland få hålla till i någon halvhemlig damm, men för de riktiga träningsmöjligheterna måste de åka till fastlandet.
Lite ensamma kan de känna sig ibland, men nu är ett antal entusiaster på gång. De kör dock med andra typer av båtar än Ellert och Svante. Men de har utbyte med kollegor på fastlandet och de har tävlande med fina meriter i klubben. Jörgen Andersson i Småland segrade när VM tidigare i år avgjordes i Norge. Jörgen är, trots att han inte bor på ön, medlem i den gotländska modellbåtsklubben!