Deras kärlek överbryggar normalitetens gränser
Annika Wassén, som är DJ på klubben, berättar att när hon kom till Gotland för tre år sedan, förvånades hon över att det inte fanns någon mötesplats för homo- och bisexuella personer.
- Jag gjorde tvärtemot vad man brukar göra om man är homosexuell. Jag flyttade från storstan till en småstad, säger hon.
Det var alltså för tre år sedan som Annika flyttade från Göteborg till Gotland, för att gå Folkhögskolans musiklinje. Hon kände att Gotland var hennes plats och allt i hennes liv var precis så som hon ville ha det, utom kärleken.
- Jag undrade vart alla fanns. Det fanns ju homosexuella personer här också, det förstod jag, men det fanns ingen mötesplats.
Annika började fundera på vad som var viktigast. Kärleken till Gotland eller att få chansen att hitta kärleken? Till slut fann hon kärleken ändå, utanför ön.
Flickvännen Amy kommer från Ohio i USA och har just kommit till Gotland. Det började med ett musiksamarbete över internet som växte till vänskap och så småningom till kärlek. Att det är på allvar råder det ingen tvekan om.
De båda har bestämt sig för att det ska bli giftermål inom en snar framtid.
- Vi har inte bestämt något datum. En dag vaknar vi upp och det känns rätt, då gör vi det, säger Annika.
Att gå på stan och visa att kvinnan vid ens sida är ens partner resulterar ofta i att folk tittar extra eller viskar bakom ens rygg, vilket kan bli lite jobbigt, tycker Annika.
Hon berättar att i vissa situationer kanske hon inte öppet visar helt vem hon är. Ibland för att hon inte orkar ta diskussionen, men även för att det kan kännas direkt farligt. För bara några dagar sedan började ett gäng killar som besökte krogen där hon jobbar, skrika "hora" och "bög" till både Annika och hennes manliga kollega.
- Då går jag inte fram och säger "ja, jag är lesbisk". Det känns som att be om att få stryk.
Annika berättar om fler osäkra situationer hon ställts inför. Bland annat förra året, då hon besökte Pride-festivalen i Stockholm. Då fick man tänka på att inte gå på vissa ställen under vissa tider.
- Då skickas sms mellan deltagarna hela tiden, där man skriver vart man inte ska gå och varnar för att gå ut ensam med sin Pride-tröja på sig.
Annamaria Bauer har själv erfarit hur det känns att ta emot hot på grund av sin sexuella läggning. Då handlade det om så pass allvarliga hot att det hela polisanmäldes. Det var brev som skickades till henne tillsammans med krossat glas och rakblad i postlådan.
- Jag har ju varit väldigt öppen med det hela. Jag är typ känd som ö-flatan, skämtar hon.
Men det finns en allvarligare sida av det hela. Annamaria har både privat och inom sitt arbete som ordförande i RFSL kommit i kontakt med många människor som inte vågar "komma ut". Hon berättar att det är ett stort antal som gömmer sig bakom en fasad och därför blir olyckliga.
- Vi är väldigt utsatta här med ö-läget. Det du inte vill att någon ska veta, det gör du inte, säger hon och tror att det finns många homosexuella som mår dåligt.
Enligt Annamaria är homosexuella överrepresenterade i all slags statistik som rör ohälsa, även självmordsstatistik.
Annamaria är för tillfället singel, men har tidigare haft både pojk- och flickvänner. I dag är hon 43 år gammal, när hon upptäckte att hon attraherades av tjejer vet hon inte.
Det är samma sak som att fråga en heterosexuell person om när de upptäckte att de drogs till det andra könet, säger hon. Men det var för tjugo år sedan som Annamaria slutade att smyga.
Då levde hon med en annan kvinna. På den tiden pratade man inte om homo- och bisexualitet så som man gör nu, men å andra sidan pratade man inte om sex överhuvudtaget.
Det är lite annorlunda för unga människor i dag, berättar Evelina Reich, 20 år och bisexuell.
- På gymnasiet var det ju nästan som att det var en modegrej att vara lesbisk.
Även om unga pratar mer om sex i dag, tycker både hon och Annamaria Bauer att sexualundervisningen i skolorna är alldeles för dålig. Det är inte bara när det gäller homosexuell kärlek och sex som undervisningen inte räcker till, utan även när det gäller könssjukdomar.
Det är dags att ta upp HIV-frågan igen, eftersom ungdomar i dag knappt vet något om sjukdomen, säger Annamaria.
- Vi står inför en ökning av HIV och sjukdomen ökar bland heterosexuella den här gången. Det är allvarligt. Så fort sjukdomen drabbat ungdomar kommer det att gå fort. Väldigt fort.
Förutom att det är stor skillnad generationer emellan, spelar det även roll vart man bor, tror Annamaria.
- Det är lättare att vara öppet homosexuell i Visby än i Hemse.
Både Annamaria och Evelina tror också att det är jobbigare för homo- och bisexuella killar. Annamaria förklarar det med att sex mellan två tjejer inte riktigt tas på allvar.
- Vad kan hända liksom? Lite så tror jag att många tänker.
Annika säger att hon upplevt samma sak. När killar raggar på krogen och hon säger att hon har flickvän rycker de mest på axlarna och säger "jaha".
- Det är som att de inte bryr sig om att man har tjej. Det är inget att ta på allvar liksom, säger hon.
I Sverige har homosexuella många rättigheter, jämfört med andra länder. Svenska kyrkan är exempelvis den första i världen som tillåter kyrklig vigsel av homosexuella par. Men Annamaria, Evelina och Annika tycker att det är en lång väg kvar, både när det gäller rättigheter och samhällets syn på homo- och bisexuella.
- Man måste normalisera homosexualitet. Vi ska inte vara de som hela tiden avviker från normen, säger Annamaria.
Så jobbar vi med nyheter