?Det är härligt med den här leran?

Gyttjegropar och synen av enduroförare i lerinpackning lockar tusentals personer till GGN varje år. I år fick publiken också gå i närkamp med gyttjan.
Utan storstövlar blev det svårt att ta sig fram i terrängen på Tofta skjutfält.

Gotland2004-11-08 06:00
Det började bra. När startkanonen fyrades av lyste solen över skjutfältet. Men snart började det ihållande duggande som så småningom övergick i regn. Och den leriga banan blev just så smetig som publiken gärna vill att den ska vara.
Det är ju härligt med den där leran!
Peter Engström från Kalmar njuter av synen av de gyttjeindränkta förarna när han följer loppet från backen vid ?Hästskon?:
? Det är fräckt det här. De är så jäkla skitiga och trötta! Det är kul att se folk ta ut sig så, tycker Peter.
Peter, som själv kör mc men håller sig med en ?vägmaskin?, blir lite sugen på att ge sig in i leken. Men 7-åriga dottern Anna Engström-Frick tycker inte att det är riktigt lika roligt när hon hamnar i vägen för en kaskad av lera från en förbipasserande motorcykel.
Minst lika skakad blir Jesper Lundahl, 5 år. Han är snubblande nära att bli påkörd när han sitter och fikar tillsammans med sin mamma intill banan. En förare har kört omkull och det har blivit stockning i backen strax efter Hästskon och då störtar sig mc-strömmen ut på ett sidospår, rakt mot Jesper. Muggarna far åt alla håll, mamma Elisabeth blir lite skakad och Jesper gråter en skvätt:
? Man tror inte att det ska hända att de kör ut i publiken så där, det har vi aldrig varit med om förr, säger Elisabeth Lundahl.
Men närheten till publiken har sina fördelar också. Det får Kent Erlandsson från Värnamo erfara. Han kör omkull i backen, körs på bakifrån och blir sedan liggande under sin cykel. Men Bosse Stenström och några andra ur publiken skyndar fram och ser till att både Kent och hans cykel snabbt kommer av banan. Kent är omtöcknad och snurrig och kan först inte stå på benen, men efter att ha blivit stärkt av lite dricka från en kaffekorg känner han sig i form för att åka vidare.
- Jag blev bara lite yr i bollen, det snurrade till, men nu är det bra, säger Kent och sätter på sig hjälmen. Han vill gärna fullfölja sitt tredje enduro.
Kent hann köra några varv innan han fick problem, andra har inte ens kommit över mållinjen innan det börjar köra ihop sig:
Anders Sjöblom från Borås får rejäla problem i starten. När startskottet går vill cykeln inte komma igång. Det spelar ingen roll hur mycket han kickar.
??Det här är mitt första enduro, så det känns lite taskigt. Jag fick det som en 50-årspresent i maj. Men... å andra sidan var mitt mål egentligen bara att ta mig fram till start och det gjorde jag ju, säger Anders med ett snett leende.
Men Anders får hjälp av ett serviceteam från en tändstiftsimportör och kan små småningom puttra iväg.
Det är just nybörjare som Anders som brukar få problem, berättar Enar Mellquist från serviceteamet:
? Det är lätt att motorcykeln blir sur under uppvärmningen, förklarar han.

Gyttja
? Det går om man vill och det här vill jag inte missa. Välling, blöjor och täcken har jag i bilen.
Det goda humöret finns med överallt. Till och med inne i sjukvårdstältet. Här är det i år Paula Wallmon som är ansvarig läkare. I fyra år har hon jobbat tillsammans med Magnus Sundblad och nu har han lämnat över det fulla ansvaret till henne. Paula Wallmon, den övriga sjukvårdspersonalen och alla de frivilliga Röda korsarna och hemvärnssjukvårdarna, får ta emot hjärnskakningar, sårskador, urledvridna axlar och frakturer på löpande band, men det är ändå inte mer än vad man kan beteckna som ?ett vanligt enduro? När tävlingen är över kan summerar Paula Wallmon skadefacit:
? Det har varit väldigt lindrigt. 30 förare har kommit in till oss i sjukvårdstältet i en jämn ström och hälften av dem har skickats vidare till lasarettet, men vi har inte fått in några riktigt allvarliga skador. Det verkar som om det inte går så fort i år, säger Paula Wallmon.
Hur många år till kommer vi kunna följa endurot på Tofta skjutfält?
Den frågan återkommer många till under dagen. Än är inte det allra sista ordet sagt om P18:s framtid, än samlar man in namnunderskrifter för att regementet ska få leva vidare. Men det ser ju mörkt ut.
Ronny Larsson, som är ställföreträdande regementschef, vill ändå tro att GGN har framtiden för sig:
? Jag tror att det är möjligt att GGN kan leva vidare.
? Försvaret kommer att lämna skjutfältet till Fortifikationsverket och sedan hänger det på att den blivande markägaren ställer upp på GGN, men skjutfältet måste saneras innan man kan använda marken till något annat och det kommer att ta många, många år.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om