"Det är inte deras hem"

Totalt bor 400 000 människor i flyktingläger i Libanon. Två av dessa läger, Shatila camp och Burj el Barajneh i Beirut fick August och Vincent se med egna ögon.
- Där var trasiga hus och el-ledningar hänger löst överallt. Det är mycket barn på gatorna och folk är arbetslösa och sitter utanför sina hus, säger August.
- Det finns ingen plats för barnen att leka, ingen fotbollsplan eller annan plats för spel eller lek.
- Men på något vis är det ändå några som lyckas utbilda sig så att de kan försörja resten av familjen. Oftast genom att flytta utomlands så att de kan skicka pengar hem till familjen.

Billigare i lägret
De skolor som finns bedrivs av olika hjälporganisationer, och i butikerna säljs mest smuggelgods.
- Det kan vara så att andra kommer in i lägren för att handla varor eftersom de oftast är billigare där.
Flyktingarna lever som i små samhällen fast mitt i samhället.
- De har ingen tillgång till de tjänster som finns ute i samhället och de har ingen framtid. Men i lägren finns en del läkare och några sjukhus drivs av biståndsföreningar eller politiska grupper.
- Överallt sitter affischer med olika politiska budskap och det är svårt att förstå vad som menas. Det är så många politiska grupper inblandade och läget är spänt i vissa delar av lägren. Det kan lätt poppa upp en konflikt och det händer att bilar bombas och sprängs.
August och Vincent fick inte ta bilder fritt. Det hände ofta att deras reseledare bad dem hålla kameran nere. Så spänt var läget.
- Vi fick i alla fall besöka några barn som var glada. Det var på ett sommarläger vid kusten som arrangerades av en hjälporganisation, Namsk. Där fick barnen bada och leka och de sa att "här fick man vara glad".

Nyckeln en symbol
En nyckel är en vanlig symbol i flyktinglägren.
- Det betyder "Ge oss en nyckel till vårt land och vårt hem eller rätten att återvända". Det är vad alla i lägren längtar efter.
- Upp till tre generationer bor i lägren, många är födda där, men det är ändå inte deras hem och deras land. Palestinierna är inte välkomna någonstans, inte till Israel och inte i Libanon. Och vid varje konflikt och varje krig är det alltid människor i lägren som drabbas hårdast.
Vartenda hus i flyktinglägren är märkt av krig. Där är kulhål och galler överallt och det finns ingen möjlighet att reparera byggnaderna. Det finns inga pengar till material.
Vincent och August fick möjlighet att besöka Libanon genom RKU, Revolutionär kommunistisk ungdom, där de är medlemmar.

Vill berätta om resan
Resan och uppehället under 14 dagar fick de betala själva och det var sju ungdomar som reste tillsammans. Förutom Vincent och Augusti gjorde fem ungdomar från Göteborg dem sällskap.
De vill nu berätta om sin resa genom torgmöten, på skolor och inom sin organisation.
Nu börjar de dock i sina nya skolor. Vincent börjar konstskolan i Visby och August åker till Göteborg där han läser geografi.

"Det är inte deras hem"

- Man kan läsa hur mycket som helst och se hur många dokumentärer som helst, men man förstår ändå aldrig hur det riktigt är förrän man sett det med egna ögon.Det säger August Eliasson, Hejnum, och Vincent Andersson, Gothem, som har besökt de stora flyktinglägren i Libanon.