Redan när Simon Härenstam, den 1 mars 2020, valdes till ordförande för Liberalerna Gotland kände han till att idéerna kring samarbete med Sverigedemokraterna fanns inom partiet.
– Men jag hade hoppats landa i en kompromiss, att kanske söka samsyn i sakfrågor men inte öppna för regeringssamarbete, säger han.
Så blev det inte. Partiledaren Nyamkos Sabunis linje vann vid helgens partiråd: Att öppna för SD-stöd.
– När beslutet väl är taget har man två alternativ, antingen anpassar man sig eller tar man konsekvenserna och lämnar. För mig finns ingen tvekan, gränsen för vad jag kan ställa upp på är passerad.
Det är andra gången Härenstam lämnar ett parti sedan det sökt öppningar åt höger, vilket väckte riksmedias intresse under måndagen. När GT träffar honom har flera redaktioner hört av sig.
Senast skedde det 2017, då han steg av Moderaterna som ett slags protest.
– För mig finns två alternativ, M och L. Men jag kan inte argumentera för ett parti som närmar sig de värderingar de båda nu gjort.
Han tycker att Liberalerna, som har representerar i regionstyrelsen, som riksparti talar med kluven tunga. Att dels utmåla SD som största motståndaren och samtidigt söka dess samarbete.
– För mig är det inte trovärdigt, det går helt enkelt inte ihop.
Det är tron på den enskilda individens frihet och valmöjlighet som gjorde att Härenstam 2007 engagerade sig politiskt.
Av vikt var också arbetet för mänskliga rättigheter och mot nationalism och främlingsfientlighet.
– Då fanns de värderingarna inom alla partier utom ett. Med tiden har en förskjutning skett högerut. Det är inte SD som ändrat sig, det är istället alla andra partier som vänt kappan efter vinden.
I senaste SVT/Novus-undersökningen hade L 3,3 procents väljarstöd, SD hade 17,9. Hur tänker du kring det?
– Att SD presenterar förenklade lösningar och har en retoriskt duktig partiledare. Men också att det är svårt för ett parti som ändrar inriktning att få stöd. Politik är en förtroendebransch.
Härenstam efterlyser mer ideologiska diskussioner inom politiken i stort.
– I dag är det mer som spelteori. Först diskuteras hur man ska komma till makten, sedan vilka åsikter som ska ta partiet dit. För mig är det bakvänt.
Han ser nu framför sig en ordnad överlämning till sin efterträdare som han vill ska få vettiga förutsättningar inför nästa val.
Partiet förtjänar att de som fullt ut delar partiets värderingar företräder dess talan, menar han. För hans egen del är det politiska arbetet definitivt över.