?Det är nu socken- gemenskapen prövas?

- Så här vid nyår brukar vi passa på att se framåt.
- Idag är det annorlunda. Många lever i ovisshet. Tänker på dem som försvunnit i svallvågorna.
Det var nyårsafton och Sankta Maria domkyrka var fylld av människor. Så många hade kommit för att finna tröst och söka hopp. Samma sak hände runt om i de gotländska kyrkorna.

Gotland2005-01-03 06:00
I domkyrkan lyssnade vi på biskop Lennart Koskinens ord och på förbönerna som lästes för alla drabbade. På sopranen Nina Fogelberg som så vackert sjöng Färdemannens psalm och Amazing Grace. De församlade tände ljus för de sina, bad och gav ett penningstöd till drabbade i Syostasien.
- Jag anar att gryningen för många innebär en ny solförmörkelse, sa biskopen.

Fler sorgliga besked
I de orden kunde man ana att fler sorgliga besked är på väg. Att hoppet krymper för många som saknar sina anhöriga.
- Havet har blivit en grav eller så kommer deras stoft hem med ett flygplan. Då behövs en bild, en sten, något konkret att samlas omkring för att minnas.
Alla drabbas lika, fattiga som rika, unga som gamla, onda som goda.
- Havets vågor gör ingen skillnad, sa Lennart Koskinen.
- Årskiftet blir en sorgens dag. Att nu försöka minnas allt det fina vi hade, är svårt.
Trösten finner han i gemenskapen.
- Alla ska vara tillsammans, hela Gotland. Idag ska ingen vara ensam, manade han.
- Den kollektiva sorgen är på något vis lättare att bära.
I medkänslan finns en kraft som pekar framåt.
Ett sätt att locka fram detta, är att göra något, plåstra om kroppen och själen, öppna lås för de som tappat nyckeln i kaoset.
- Det är nu sockengemenskapen prövas.
- Praktisk hjälp, lite varm soppa och mjölk, mat i kylskåpet för dem som kommer hem, kan betyda mycket, är biskopens råd.
Flera hundra gotlänningar fanns nere i Sydostasien när flodvågen kom. Några har kommit hem och en del har hört av sig men ännu är det många som saknas. Siffrorna på döda och saknade stiger hela tiden. 3 559 svenskar hade inte kommit till rätta på nyårsaftonen och beräkningar hittills talar om att 124?000 människor omkommit i Indonesien, Sri Lanka, Thailand och Indien.
- Vi som inte själva är direkt drabbade behöver också prata. Förläng fikat på jobbet, prata i kyrkan, i sockenstugan, hos Röda korset om vad du varit med om, vad kan vi göra, säger biskopen.
- Glöm inte barnen som sett allt det hemska på tv. Låt dem teckna och prata om det som hänt. Tala om att jättevågen inte kan komma till Gotland.

Det finns en större kraft
Att vidga perspektivet kan också ge tröst i eländet.
- Det finns en större kraft än monstervågen. De som inte kom tillbaka har det bra där de är. De är i en tillvaro av ljus och frid, det som kallas himmelriket, Guds famn, sa Lennart Koskinen.
- I den vissheten vågar vi kanske ta emot det nya året. Amen.
Med de orden vandrade folket ut ur kyrkan på väg mot en kväll i stilla meditation, i tryggt förvar bland vänner eller kanske för att släppa loss i en yster fest. På vägen ut gavs också ett val, att bidra med en penningsumma.
Kollekten gick oavkortat till katastrofen i Sydostasien. 300 miljoner kronor behövs för att skaffa fram rent vatten, mat, kläder, medicin och andra förnödenheter. Helgens kollekt gav 43 900 kronor. Och behovet bara växer.
Ge så mycket som du bara kan.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om