Vi hade kört fel och stannade till vid en gårdslada längs med väg 140 för att be om hjälp. Jag fick en liten vägbeskrivning medan ögonen sökte sig inåt ladan. "Har vi kört fel till en loppis", sa jag förtjust men mannen i ladan röt till att det här var minsann ingen "loppis". Jag gick tillbaka till bilen och tänkte att det var en väldigt fint inredd lada som hade soffgrupper med sidentyg, porslinsfiguriner och mönstrade mattor.
Vi svängde ut på vägen. I ögonvrån fick jag syn på skylten in till gården. "Antikt" stod det. Jag insåg där och då att det är skillnad på gammalt skräp och ståndsaktiga möblemang. Lite som ett loppisarnas kastsystem.
Lägst i rang står prylbodarna. Här går att hitta allsköns skräp. Vissa prylar hade passat bättre i återvinningen. Medan "loppis" markerar utrensning, kanske ett sätt att slippa städa garaget - och potentiella fynd. Antikbodarna är kastsystemets kungligheter. Det som säljs är noga utvalt och prissatt därefter. En hybrid mellan antikt och loppis hittas efter att ha följt skylten "antikt och kuriosa", en mix av bra och mindre bra grejer.
Här på Gotland kan vi frossa i trasa, lump och antikt. Det är en rolig aktivitet för en bilpromenad på en regnig dag. I dagarna pågår dessutom en antikmarknad på A7-området. Men vad är det som gör oss svenskar till sådana fyndletare? Är det ett miljövänligt tänk eller ett resultat av att vilja vara den där som blir svimfärdig under en värdering i Antikrundan?
Jag vet bara att jag hoppas stort på min hopvikbara resesäng från 1880-talet.