"Det är som att sitta i fängelse"
Det är nu sex veckor sedan kongolesen Didier Monkato avvisades från Sverige. Och tiden i Kongo/Kinshasa börjar bli olidlig för honom.
"Hemma" för Didier Monkato är ett litet rum som han hyr. Han saknar köksfaciliteter och kan alltså inte ens laga någon mat.
- Jag får smita ut när mörkret fallit och gå och äta på någon närliggande restaurang, säger han.
Kan bli farligt
Hittills verkar det inte som att de kongolesiska myndigheterna känner till att han vistas i Kongo. Men han är ständigt nervös för att hans närvaro i landet skall avslöjas.
- Det kan bli mycket farligt för mig, säger han.
Han har inte kunnat arbeta något sedan han kom till Kongo.
- Det skulle kunna innebära att man vill ha mina identitetshandlingar och det vill jag inte riskera, säger han. Jag försöker leva på det som min hustru Emma skickar.
Han vågar inte ens vända sig till någon kompis för att kunna tjäna lite pengar.
- Det bor många dåliga människor i landet, säger han. Det finns personer som med glädje skulle sälja mig till polisen.
Känns olidligt
Han väntar otåligt på att få en kontakt med Svenska ambassaden i Kongo.
- När jag var i Sverige fick jag veta att det kunde ta två-tre veckor innan jag kom på en intervju, säger han. Nu säger man att man skall kalla mig till intervju före jul. Det känns olidligt att behöva vänta så länge.
Han har i dagsläget ingen aning om när han eventuellt kan återvända till Sverige. Och det har hans hustru Emma Ringdahl-Monkato inte heller.
- Jag har mejlat till ambassaden jag vet inte hur många gånger, säger hon. Nu har man svarat att jag inte behöver mejla mer. Det går inte fortare för det.
Barnen har reagerat
Även barnen, tre år gamla Nora och tio månader gamla Ellie, har reagerat på att Didier inte finns hemma.
- Ellie har alltid sovit hela nätterna innan Didier åkte, berättar Emma. Det gör hon inte längre. Hon kan vakna flera gånger varje natt. Jag är ju inte säker på att det beror på dessa omständigheter, men jag misstänker det.
Nora är inne i en väldigt känslig ålder som förmodligen inte förbättras av den oro som finns i familjen.
- Först ville hon inte prata med Didier, berättar Emma. Men det gör hon nu. Senaste när de talades vid frågade Didier henne om det är något hon ville att han skall ta med sig när han kan återvända till Sverige. Ta med dig "Glad", svarade Nora. Då förstår man hur roligt det är i den här familjen just nu.
Givmilda människor
Det enda som tycks gå just nu vad familjen Monkato anbelangar är den insamling till Didiers återresa som Annette Frank startat.
- Vi har fått in 7 000 hittills, säger hon. Människor är väldigt givmilda och vill gärna lägga en slant.
Så jobbar vi med nyheter