Det bästa med att resa bort är att komma hem
Gå på fräsiga fester och dricka drinkar med paraplyn, resa till Svalbard eller i alla fall Costa Brava; flasha min kropp mot solen och sänka cerveza på nån muskig bar om kvällarna.
Det där extra.
Det där kryddiga, som sätter smak på livet.
Men det blir aldrig så. Annat än i tanken. I tanken har jag haft de mest sensationella upplevelser, fantasin är ju bevars det bästa man har och dessutom gratis.
Men det händer ju då och då, trots allt, att man gör nåt som bryter mönstret.
Eller ?monstret? som min gotländska kamrater säger, vilken jävla monster minns jag att jag tänkte när jag just flyttat hit.
Och varje gång är det likadant:
De bästa med festen är att komma hem, det bästa med resan är när den är slut.
När allt blir som vanligt igen.
Jo, jag hör ju hur det låter, inte så vilt och sexigt, tur det inte är en kontaktannons.
Jaså, trodde du det? Nä, tyvärr. En annan gång kanske. Ja, ursäkta, men man har ju sina beundrare. Nåväl.
Det gamla invanda och trygga är nummer ett. Att inte överraskas, att slippa improvisera.
Det är kul med jul men skönt när den är över, flashigt med filé men fantastiskt med värmda rester från kylen.
Mina morgnar: upp halv sju, dukar till frukost, väcker barnen, två mackor, jos, en kopp kaffe, tandborstningskaos, påklädningskaos och sen i väg till skola och dagis.
Mina kvällar: Antingen jobb på redaktionen. Eller godnattsagor, tandborstningskaos och pyamaskaos hemma och sen en kantstött skärva vuxentid.
Det är livet, det. Det är den glimrande vardagen, den jag kan vara så upp till halsen less på men som jag saknar så de korta stunder jag inte är i den.
Men det där andra, de där avbrotten, det förstås det som gör vardagen så sensationellt vacker.
Nu ska jag berätta tre saker jag aldrig berättat för någon tidigare. Inga stora avslöjanden, inga scoop:
? Jag skalar alltid apelsin med vänster tumme, trots att jag är högerhänt.
? Jag tar alltid på vänster sko först.
? När jag viker ihop pappkassarna från affären gör jag det så noggrant att de ser ut som nya.
Vad det nu har med nåt att göra.
Men nåt ska man ju berätta.
De finns de som skriver krönikor i tidningar och använder utrymmet till att berätta väsentligheter, påtala missförhållanden i samhället, framföra synpunkter, lösningar.
Not me.
Men det visste du ju redan.
Så jobbar vi med nyheter