Så förklarar Anna Törnfelt "bristen" på kvalitetsskinn.
I reportaget på sidorna 2-3 berättar garvaren och skinnhandlaren Eva Bjersander, Ödins garveri, att antalet skinn som duger för sömnad och annat hantverk minskar.
En anledning är att skinnen på de lamm som inte slaktas i tid, tappar kvalitet. En annan sida av det här är att lammproducenterna vill sälja skinnen hemma på gården. Om det vittnar Anna Törnfelt, lammbonde och ordförande i Gotlands fåravelsförening samt medlem i Skinnriket.
- Om man ska ha försörjning av råvaran får man sköta nästan hela kedjan själv. Gotlandsfårskinn finns knappt att få tag på för många tar tillbaka sina skinn och säljer i gårdsbutik. Det finns en marknad för det, säger hon.
Säljer på gården
Den ekonomiska föreningen Skinnriket satsade under förra året på en utbildning för att sy i lammskinn, 17 personer deltog.
Det visar att intresse faktiskt finns även om långt ifrån alla kan hantverket och istället väljer att sälja skinnen styckevis.
Anna Törnfelt förstår att det här är ett dilemma för till exempel Ödins garveri.
- Skinnet är värt mycket. Därför blir det problematiskt för dem som bygger upp en verksamhet och inte har egna djur.
Kött eller skinn
Avelsarbete och kvalitet är de flesta lammbönder medvetna om och arbetar med att utveckla och lära sig att plocka ut de bästa tacklammen och baggarna för avel.
- Intresset för det har ökat jättemycket eftersom man ser att kvalitet lönar sig.
Ett problem som såväl handlare som flertalet lammproducenter måste underställa sig är den sena slakten.
- Vi försöker jobba med att slakteriet ska frysa in kött till storhushåll och restauranger. Det är bättre än att de ska lösa bristen med import av lammkött, säger Anna Törnfelt och tillägger:
- Jag förstår ju slakteriet, de går ju efter köttets marknad och inte efter skinnets. Men lammgårdarna ökar ju sina besättningar så det är en klurig fråga.