Det gör ont att läsa

Det är inte svårt att förstå varför Joyce Carol Oates är en respekterad kandidat för Nobelpriset i litteratur. Och den som själv funderar på att skriva en bok höjer verkligen sin nivå av prestationsångest. För det här är inte vilken roman som helst. Med beskrivningar så bra att de måste avnjutas flera gånger leder Oates läsaren genom ett helvetiskt liv. Anellias liv. Hon heter inte så, men det namnet passade då ett nytt skede i hennes redan bisarra tillvaro startade.
Anellia är en synnerligen begåvad tonåring som genom ett stipendium läser filosofi på Syracuse University. Men barndomsupplevelserna tröskar ständigt genom hennes tankar och hon är nära kollaps flera gånger.
Hon är en mycket komplex person. För att analysera omgivningen tar hon bland annat hjälp av den nederländske filosofen Baruch Spinoza, en av de så kallade rationella tänkarna. Bland hans teorier finns en grundläggande tes kring en orsaksordning och en logisk ordning, och Anellia använder sig flitigt av dem båda.
En del saker i livet vet hon om att hon kan styra, genom att göra det som förväntas av henne. Men trots hennes skarpsynthet och en slags logisk livsteori, släpper hon då och då fram den lilla flickan inom sig, oälskad och ensam. Oavsett vad som måste offras så gör hon allt för att nå det högsta målet, den familjära kärleken, i ett försök att låta den överskölja allt obehagligt hon måste gå igenom på vägen dit.

Människor i hennes närhet både äcklas och fascineras av den magra och fattiga Anellia. Och de utnyttjar hennes längtan efter uppmärksamhet. Trots att hon hela tiden, i sin egna rationella tankar vet att alla har ett val så använder hon det inte själv. Det är som om hon har för avsikt att testa om hennes liv räcker till. Hur långt kan en människa gå, hur långt måste en människa gå, för att överleva sina inre önskningar och sorger och samtidigt överleva de yttre kraven för hur ett liv ska levas?
Det är inte lätt att skriva om den här boken. Den framkallar en slags krypande känsla av att Anellia finns inom oss alla. Hon letar efter själsfränder, kärlek och erkännande. Vem gör inte det? För att få en optimal utdelning av boken rekommenderar jag läsaren att öppna alla sinnen som annars skyddar från livets alla obehagligheter, eller i alla fall sänka garden för några timmar.
Det gör ont att läsa den här romanen och det känns som att den kan sluta precis hur som helst. Flera gånger inleder författaren till det slutliga sammanbrottet eller ett mentalt tillstånd som inte går att komma ur. Men så dras du upp ur isvaken med ett oangenämt ryck och följer med ytterligare en bit av Anellias liv.