Det handlar om att tänka annorlunda
Vid tretiden föll regnet, ingen mer sådd den dagen. Då tog Jan-Ola Jonsson flyget till en hårdrockskonsert i Stockholm. För att nästa morgon vara tillbaka på gården. - Det handlar bara om att tänka lite annorlunda, ler han.
En riktig jävla hårdrocksbonde.
Ordvalet inte som en språklig svaghet utan ett försök att understryka hur dedikerad han verkligen är den tunga rock?n?rollen.
När vi träffas i köket på gården där han bor och lever ensam samtalar vi länge och väl över bryggkaffet.
En intervju som kommer att avbrytas av ett högst oväntat besök, men det vet vi ännu ingenting om.
Föredrar lantbrukare
Vem är han egentligen, mannen på traktorn? Vem är han, bonden, lantbrukaren? Vad tänker han om gården, om skörden, om livet?
Många frågor, många långa och uttömmande men ändå rätt tveklösa svar.
Förutom när det blir dags för rubriken "en bra skiva" i den lilla faktarutan här längst ner.
Då vidtar dagens största bryderier:
- Ramones? Nej, det går inte, då skulle polarna bara garva. Inte Alice Cooperhonom har jag sett fyra gånger, förresten, kanske Judas Priest, Maidennej, det får bli det här ändå, Kiss, det får bli den.
Det där tog tre sekunder att läsa.
I verkligheten tog valet fem minuters aktivt cd-bläddrande.
Jan-Ola väljer att kalla sig lantbrukare. Jag frågar om det är okej att ändå kalla honom bonde och det är det. Men har föredrar lantbrukare.
- Bondedet är mer Lantmännen-keps, du vet. Blåställ och stövlardu ser hur jag ser ut, jeans och tröja, jag vet inte, lantbrukare känns bättre, helt enkelt.
Yrkesvalet kom naturligt, gården har gått inom familjen sedan 1500-talet.
Även om man inte kanbedriva jordbruk av sentimentalitet, som han mycket riktigt påpekar.
Han tog över gården just före millennieskiftet och arrenderar även vid gården Tälleby just intill där han föder upp tjurar. 320 tunnland åkermark finns att bruka; foder, oljeväxter, spannmål, sockerbetor.
Och till det lite entreprenadverksamhet med maskinarbeten.
Har det hänt någon dag att du faktsikt inte haft ett skit att göra?
- Aldrig. Om det inte finns nåt på markerna finns det alltid underhållsarbete att göra. Byggnaderna blir eftersatta, det är ju så. Förr bodde man flera generationer på en gård, nu är allt fler ensammatiden räcker inte, man fokuserar på det man absolut måste.
Jag är väl inte precis något asfaltsbarn men jag är ändå uppvuxen i en stad, har inte precis valkar i händerna och vet inte ens om jag kan skilja de fyra sädesslagen åt.
Jag berättar det. Som om han inte redan förstått.
Och så släpper jag bomben.
Eller om det bara blir en liten puff:
Jag är 44 år och har aldrig i hela mitt liv kört traktor, hur känns det för dig?
Han skrattar så kaffet skvimpar:
Ingen pappersmänniska
- Ha, ha, det får vi väl göra nåt åt, då, det är aldrig för sent att lära sig, vet du, det finns många som begår sin traktordebut en bit upp i åren
Hur är det då, att köra?
- Det är enkelt, prova en gång och så kan du sen.
En annan grej, det sägs att eskimåer har 100 olika ord för snö, hur många har du för jord?
Frågan är mest ställd på skoj men i ett fingerknäpp rasslar 15-20 namn fram; sand och ler och grus och stainpiggel och att hinna med att anteckna alla är ogörligt.
- Man måste ju odla olika saker på olika vis beroende på vilken typ av jord det är, förklarar han.
Om du hamnade på ett kontor?
- Hjälp! Jag skulle stå ut två timmar, inte mer.
Det är så?
- Jo. Och det är ju lite av mitt problem, om man ska vara allvarligjordbruket i dag är så mycket byråkrati, så mycket papper och redovisningar, allt ska göras skriftligtjag är ingen pappersmänniska.
När 2sidor hälsar på är det inte första gången Jan-Ola intervjuas. Tidigare har han bland annat figurerat i en tv-dokumentär, gjord av Tina-Marie Qviberg.
Den sändes i SVT första gången våren 2005; "Fearless farming". Där berättar han om sitt liv som lantbrukare och om sin tillvaro som singel.
- Jag fick beundrarbrev efteråt, berättar han.
Under den här intervjun ringer hans mobil ett par gånger, det är nåt om en traktor på annons och nåt om en dunk hydraulolja.
Lördag är lördag
Och mitt i hårdrocken, när han lyriskt berättar om sina fem besök på Sweden Rock Festival och om alla sina turné-t-shirts, knackar det på dörren.
J-O reser sig, går och öppnar.
Det visar sig vara två turister från Jönköping:
- Vi såg programmet om dig i tv och ville gärna träffa dig.
- Joho, säger Jan-Ola, jag kommer strax, jag sitter i en tidningsintervju nu.
Han sätter sig igen, tar en mun kaffe, tittar storögt mot dörren.
- De måste tro jag är kändis på heltid.
Jan-Ola Jonsson säger att han tycker det är rätt okej att vara Jan-Ola Jonsson. Lantbruket är hans liv.
Även om det så klart kan tynga.
- Det finns inte så många gårdar kvar, de små försvinnerman sitter här själv på sin traktor. Det är inte så mycket socialt umgänge, inga arbetskamrater, det kan jag sakna.
Men så kommer helgen och då är det fest, i alla fall ibland.
Är det nån skillnad på en tisdagskväll och en lördagskväll i ditt liv?
- Jo, det är det ju, tisdagen jobbar man, men på lördagen är det lördag.
Och vad händer då?
- Ofta drar man till stan, träffar folk. Det brukar bli en öl på Masters, sen Munken och där hamnar man alltid i Vinylbaren och
lirar pudelrock?
- Nja, men Judas Priests "Breaking the law" och Dios "Holy Diver", de måste ju vara helt genomskinliga som de snurrat där inne.
Och så berättar Jan-Ola om den där galna resan till Stockholm, den som nämns i ingressen.
Det var mitt i sådden när eftermiddagsregnet föll, bara att avbryta arbetet.
Sen den där tanken: Fan, lirar inte Turbonegro i Stockholm i kväll?
- Så jag fixade biljett via en polare, gav tjurarna, duschade, tog flyget upp, gled in på baren där vi skulle ses, ölen var redan upphälld, sen såg vi konserten, en skitbra spelning, och så tog jag första flyget hem på morgonen, gav tjurarna och sen upp på traktorn igen.
Så det där med att bönder är bundna
- Jo, visst är man det, men bara man planerar och vågar tänka lite annorlunda så är man ju rätt fri också, man har ju ingen chef som står och gapar.
Viktiga rapporter
Jan-Ola Jonsson har fem traktorer, i perioder har han haft uppåt 20. Musik och teknik, det är livet, det.
Så vad tänker du på när du sitter där i sitsen?
- Ofta lyssnar jag på radio, P3. Är jag riktigt avancerad kan det bli nån kassettbok, men ofta går hjärnan på tomgång, det är väl inte då de stora tankarna kommer, precis.
Det beror på tiden på året, säger han:
- På sommaren är det mycket planering, mycket som ska göras, men på hösten, när skörden är inne och allt är klartdå kan man bara glida fram.
Cruisa lite.
- Jo, då är det rätt gutt, det är det.
Jag frågar om det är något som är riktigt heligt i Jan-Olas liv, utan att veta vad jag egentligen avser med frågan. Men jo, det är det.
- Meteorologen från SMHI i radion på morgonen. Då stannar allting upp, det är ju vädret som styr mitt jobb, det är då jag vet vad jag kan göra under dagen.
* * *
Vi går en sväng på gården, kollar traktorer, andra maskiner som jag inte vet namnet på, säger tack och hej och sen tar jag bilen tillbaka till redaktionen.
Till kontoret.
På väg hem, ungefär vid Etelhem, slår det mig att jag aldrig fick prova att köra traktor.
Lika bra det. Då har jag ännu lite kvar innan livet är komplett.
Så jobbar vi med nyheter